Kan ni ge exempel på AP-tänk och agerande med äldre barn?

jag favoritar eftersom mina också är småttingar. Det jag vet är att straff inte kommer förekomma, och inga himlatime-outer och grejer.

När jag var liten funkade det så att pappa alltid gjorde en deal med mig om vad som gällde. Jag var alltså själv med och "bestämde". (eller ja, det kändes så) Prestation och motprestation. På det sättet var jag väldigt mån om att hålla det jag lovade, och missade man någon gång kändes det helt fruktansvärt eftersom jag brutit en överenskommelse liksom, att jag svikit honom. Men detta var från typ 7 år och uppåt, minns inte hur det var innan

AP är ju ingen färdig metod utan handlar om att lyssna in barnets behov och samarbeta/samspela. För mig har det inneburit att jag inte sätter upp en massa regler "bara för att" utan de som finns är tydliga och genomdiskuterade med barnen. Visst suckas det ibland när man måste komma in klockan 19 men vi bråkar och skriker inte utan barnen fattar i grunden varför. Straff sysslar vi inte med. Däremot konsekvenser som hänger ihop med agerandet. Tex har man struntat i att städa sitt rum funkar det ju inte att ta in en massa kompisar.

Minifer: skulle säga att din beskrivning av prestation-motprestation är väldigt bra. Märker på min snart 7-åring att det är viktigt för honom att följa våra överenskommelser.

Tack. Det funkade väldigt bra också. Han bestämde ju m e d mig och inte över mitt huvud, och är man själv med om besluten och precis som du säger förstår varför, så är det inget att bråka om. Ska köra samma med mina tänkte jag. Hur gjorde ni när barnen var 3-4?

Favoritar

Kul med svar! Prestation och motprestation låter ju väldigt klokt! Men hur gör ni om det är en specifik situation som spårar ur, dvs en kväll när det blir massor med tjafs och bråk kring läggning och sånt? Hur hanterar ni det i den konkreta situationen och efteråt?

nu kommer jag dragande med farsan igen, haha! Han förklarade för oss att han behövde vuxentid på kvällen på ett väldigt fint sätt. Att han behövde varva ner och att han älskade oss ööver allt annat, men att han behövde sin lilla tid med, precis som vi behövde vår tid när vi ville leka med något särskilt tex. Det respekterade vi. Därför blev det också så att om man verkligen inte kunde sova någon gång, och man fick tillstånd att vara uppe en liten stund till, så kände man sig väldigt hedrad av att få ta en liten del av hans "viktiga tid". Han brukade också säga att ni behöver inte sova, men jag vill att ni ligger i era sängar och att det är mörkt, vilket ju såklart ledde till att man somnade ;)

Har en 8-åring och jag försöker följa ap-tänket. inte alltid så lätt.
En sak som är speciellt svår är att hantera spelandet (DS/ Wii/ dator). Jag gillar inte att tjata om läggdags men spelandet verkar sätta all trötthet ur spel och spelande för sent på kvällen verkar störa nattsömnen.
Om spelandet avslutas i rimlig tid tar han oftast själv initiativ till att lägga sig.
När det gäller kläder är det hans eget ansvar att kolla vädret och tänka ut lämplig klädsel, Ibland vill han gå ut i t-shirt när det är väldigt kallt då brukar det räcka att be honom öppna dörren och känna hur kallt det är.
I övrigt ser jag det som att man bör respektera och följa överenskommelser med barnet, Också viktigt att tänka på att barn göra som vuxna gör inte som de säger.
Om något i vardagen blir jobbigt tycker jag det funkar bäst fråga barnet hur man bäst löser detta.
Vi samsover fortfarande och jag ligger brevid honom tills han somnar. Det är under denna tid som han oftast berättar viktiga saker.
Straff tycker jag är helt förkastligt. Möjligen kan det bli en konsekvens någon gång.
Detta blev tyvärr rörigt, hoppas du fattar hur jag menar.