Varför döpte ni era barn?

Jag är döpt och konfirmerad, betraktar mig inte som aktivt troende men upplever ändå att jag fått stor tröst och trygghet i kyrkan vid kristider, och har även spenderat stor del av min uppväxt på kyrkans barntimmar och i kyrkans barnkör. Jag tycker också att Svenska kyrkan står för positiva och bra värderingar som jag gärna vill förmedla till mina barn, oavsett om de anammar själva tron eller inte.

Sen tycker jag inte att man ska dra sig för att döpa sitt barn om man känner att det "bara" är tradition. Svenska kyrkan är ju oerhört tacksam på så sätt att alla är välkomna, men att alla barn senare i livet själva får bekräfta att de vill vara med. Att döpa sitt barn är inte att tvinga in det i religionen, utan bara att öppna dörren dit. Hela meningen med konfirmationen sen är ju att barnet DÅ är gammalt nog att själv göra ett aktivt val att gå med i kyrkan på riktigt. Annars kan det gå ur, eller fortsätta att bara vara en döpt men inte konfirmerad "traditionsmedlem". 

Det finns ganska många begravningskapell, ofta i anslutning till kyrkogårdar, som inte har kristen utsmyckning som kan användas till begravningsceremonier.

Ja, alltså, faddern/gudförälderns syfte och uppdrag är traditionellt sett att ansvara för barnets kristna fostran. Ni måste inte utse någon fadder åt barnet vid dopet 

Ni träffar prästen innan dopet och planerar tillsammans. Troligen har han eller hon massor av förslag på psalmer och bibelord som passar bra vid dop som ni får välja mellan, men det går också att komma med helt egna förslag och att lägga till sånger eller uppträdande som inte är psalmer.