• Anonym (olycklig)

    Kär i min bästa väns pojkvän..

    Jag vill mest skriva av mig.. 

    Jag träffade min bästa vän över internet för snart 4 år sen. Vi träffade våra nuvarande pojkvänner i samma svep och vi har alla 4 alltid kommit bra överens. Det har varit killarna som alltid haft fullt upp när vi träffats och så jag och min väninna.

    Dem har alltid kommit ner till oss dock då jag varit väldigt rädd för att åka hemifrån tills jag fick min son för snart ett år sedan. Blev då beroende av att komma ut och lärde mig den hårda vägen. Vilket visade sig inte alls vara så farligt.

    Nu för någon vecka sedan var jag hos min väninna istället för första gången. Då jag tycker om att gå ut och gå på kvällen så tog hon sonen medan jag och hennes pojkvän gick promenader. Jag har egentligen alltid tyckt illa om honom utan någon egentlig anledning. Bara gått och varit sur. Tänkte då att det berodde på att jag knappt fick se min pojkvän när dem var här och att det kändes konstigt att höra bästa vännen ha sex.

    Nu sen jag kom hem har jag insett att det inte alls är av den anledningen jag har varit arg på honom. Jag är upp över öronen kär och inser att jag varit så grymt avundsjuk sen jag såg honom första gången.

    Vi passar så bra ihop, har precis samma humor, tankar och fantasier om allt och inget. Han är så otroligt lätt att prata med och får mig jämt att skratta. Jag älskar hans kramar och jag älskar hur han kysser mig på huvudet när jag säger något som får honom att skratta.

    Och jag bara hatar att det aldrig någonsin kommer bli vi två.  

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-04-14 06:39
    Glömde, vi bor ca 60 mil ifrån varandra & träffas därför ca 2-3 ggr per år.

  • Svar på tråden Kär i min bästa väns pojkvän..
  • anok

    Vad bra att du har erkänt problemet, då kan du ju ta i tu med det, och förhoppningsvis svalnar dina känslor för honom förr eller senare.

    Du får helt enkelt tänka förnuftigt, och fundera över om det är värt att såra så många, och om det ens är logistiskt möjligt att du och han skulle inleda ett förhållande när ni bor så långt ifrån varandra. 

  • Anonym (olycklig)

    Dem letar bostad i våran by och städer runt om, så dem ska snart flytta hit..

    Men egentligen vet jag att det är rätt som du säger... han kommer aldrig ge upp sin relation och det är många som blir sårade. Förlorar ju dessutom min väninna på köpet.. hon betyder väldigt mycket för mig. Känns därför extra jobbigt.

    Vet inte om jag kan bryta upp med sambon heller... vi har planer för 3år framåt med huset. Ville ju att i skulle gifta oss och att våran son skulle få ha båda sina föräldrar. Vet inte om jag vill det längre. Vi passar nog inte så bra ihop som jag trodde... Nu vet jag ju hur det känns när kemin verkligen stämmer mellan två människor..

  • Anonym

    Håll dig på avstånd och umgås inte ensam med din kompis man fler gånger. Du kan inte hjälpa vad du känner, men du har ingen som helst rätt att gå efter det du vill ha i detta läget. Utmana inte ödet.

  • Anonym (olycklig)

    Får väl göra det :( Ska inte träffa dem på ytterliggare 3 månader nu, hoppas att känslorna svalnar och att jag kan undvika honom så gott det går utan att någon märker det..

    Usch, är så ledsen. Något som kan muntra upp? 

  • Anonym
    Anonym (olycklig) skrev 2012-04-14 20:43:14 följande:
    Får väl göra det :( Ska inte träffa dem på ytterliggare 3 månader nu, hoppas att känslorna svalnar och att jag kan undvika honom så gott det går utan att någon märker det..

    Usch, är så ledsen. Något som kan muntra upp? 
    Jag tror att det blir lite av en fix-ide också. Just för att du vet att du inte kan få honom. Du känner inte ens killen, ni har spenderat tid tillsammans vid ett tillfälle. Visst händer det att man klickar med någon direkt, men det är oftast inte äkta. Jag har känt så, men sen när man lärde känna killen mer så insåg man att man hade varit blind och ville tro på den där speciella kärleken där man bara vet att det är den rätta från början.
  • Anonym (äsch)
    Anonym (olycklig) skrev 2012-04-14 20:35:35 följande:
    Nu vet jag ju hur det känns när kemin verkligen stämmer mellan två människor..
    Nej, du vet bara hur det känns när kryddan "förbjudet" ingår. Väx upp.
  • Anonym (olycklig)

    Han är 11 månader gammal, står i texten tror jag...

  • Anonym
    Anonym (olycklig) skrev 2012-04-14 20:43:14 följande:
    Får väl göra det :( Ska inte träffa dem på ytterliggare 3 månader nu, hoppas att känslorna svalnar och att jag kan undvika honom så gott det går utan att någon märker det..

    Usch, är så ledsen. Något som kan muntra upp? 
    Kärlek som man inte ger näring brukar vanligtvis dö ut med tiden. Försök att aktivera dig och tänka på annat istället och inte träffa honom på ett tag och absolut inte på tu man hand. Tänk på honom som din bästa väns pojkvän istället för killen du är kär i. Fokusera på din bästa väns vänskap och hur högt du värderar den och fokusera på det istället. Det är inte lätt men som sagt var kärlek som man inte ger näring brukar dö ut med tiden så ge det tid. Har varit i en liknande sits. Kram
  • Anonym (olycklig)
    Anonym skrev 2012-04-14 20:48:06 följande:
    Jag tror att det blir lite av en fix-ide också. Just för att du vet att du inte kan få honom. Du känner inte ens killen, ni har spenderat tid tillsammans vid ett tillfälle. Visst händer det att man klickar med någon direkt, men det är oftast inte äkta. Jag har känt så, men sen när man lärde känna killen mer så insåg man att man hade varit blind och ville tro på den där speciella kärleken där man bara vet att det är den rätta från början.
    Min nuvarande sambo är mitt första förhållande och den första person jag "Klickade" med direkt. Har dejtat många före honom utan att några känslor väckts..

    Men ni har säkert rätt.. Är antagligen kär i känslan, inte i honom. Även om det inte hjälper mig mycket just nu. :(
Svar på tråden Kär i min bästa väns pojkvän..