V41 dog mitt barn

Varför händer det här i sverige så ofta?
Jag fattar inte hur man kan tillåta sånt här hända.. Tänker kort förklara vad som hänt mig och skulle vara glad om någon kunde dela sina berättelser för mig?

Min underbara dotter  (visste inte att det var en tjej) hade bf 4 mars 2012 vilket var en söndag.
Jag har en son på 2.5 år som heter Elvis..
Jag åkte in på torsdagen innan den 4e mars till uppsala och trodde mitt vatten hade gått..
Dom bad mig hoppa upp och ner och jag fick ligga i gyn stol och dom konstaterade att nej mitt vatten hade inte gått.. Åk hem.. ok...
Onsdagen därpå vaknade jag kl 4 och hade sååå ont i magen.. hade gått över tiden då 3 dagar.. Ringde min mamma och sa att ngt är fel. Har ont på vänster sida vid njuren. Ringer ambulansen som kommer och jag går och kissar medans dom är här och då släpper min smärta. Jag säger att nej kanske är så att jag har kraftig UVI så jag tar prov nästa morgon och åker till Vc säger jag. Ok säger dom det låter ju ganska logiskt eftersom jag berättat att jag kissat blod.
På onsdag dag ringer jag till vc och säger att jag kommer ner på torsdag morgon och lämnar urinprov.
Vaknar på torsdagen kl halv 7 och sätter mig och kissar, det kommer rent blod!
Jag gallskriker och får ont i magen, jag spyr som en gris och är jätte rädd.. Min syster som bor hos oss ringer ambulans. Dom kommer och det blir ett prio 1 larm in till uppsala, jag spyr och får ta lustgas i ambulansen.
Vi hämtade upp min sambo som precis jobbat natt, när vi väl är inne i Uppsala så kommer en läkare som ber mig gå och kissa, jag gör det och det kommer ut blod och stenar. Ok du har njursten säger dom till mig.
Dom hittar först inget hjärtljud med CTG apparaten, så dom tar in ett UL och den läkaren hittar inget hjärtljud, dom tillkallar en annan läkare som hittar ljudet på en gång.
Jag läggs in på ett rum efter ha fått morfin med en CTG apparat och får vila i 45 min, dom säger att allt ser bra ut men vill att jag ska stanna i ett par timmar.
Jag gör det, efter ett par timmar kommer dom in och säger nu får du välja om du vill åka hem eller vara kvar. Jag säger självklart att jag vill åka hem om det är ok.
Jag åker hem, på kvällen är det full fart på magen, men på fredagen vid middagstid ringer jag min mamma och säger att jag känner inte bebisen, hon säger då att men den vilar säkert. Du fick morfin också och dom sa att bebisen kunde bli jätte lugn av det. Ok säger jag och går och lägger mig för jag är så trött.
Vaknar på fredag natt till lördag kl halv 2 av att mina värkar har börjat. Väntar med att ringa förlossningen förrens kl är 06:30 då säger jag att var beredda jag kommer komma in på dagen för värkarna ökar ganska snabbt. Hon frågar om jag känt bebisen ngt, nej säger jag men jag fick också morfin på torsdagen. Då säger BM till mig att då är det ingen fara för dom blir jätte lugna..
Jag åker in vid halv 2 är jag i Uppsala. Vi fick samma rum som på torsdagen och dom hittar inget hjärtljud med ctg apparaten, då skriker jag bara att det är fel på eran apparat för det var samma i torsdags. Så dom tillkallar läkare som kommer och gör ett UL och efter 10 min konstaterar dom att dom inte hittar något hjärtljud.

Hela mitt liv rasa...
Hade begravning i Torsdags.. För min lilla Enya Elisabeth....
Men jag vill bara ha barn nu!!!
Men då kommer nästa problem, mina cellprover har blivit så pass dåliga att jag absolut inte får bli gravid förrens dom tar bort en bit utav min livmodertapp.. Jag är precis på gränsen till cancer.. hur kan det här hända oss.. Så om inte det var nog!!! Då dör min svärfar prick 1 månad efter våran älskade Enya..
Vi har fortfarande inte fått några obduktions svar.
Men med blotta ögat var det inget fel på henne, så dom berättade för oss att det är bara 50 procents chans att dom hittar en orsak.. jag vill bara spola fram ett par månader...

det här är inte rätt att det ska hända någon.. Vad hände? varför.. varför varför...