Plus 40 som plussat 2012

Hej!
SJälv plussade jag för 3 dagar sedan
Hänger gärna i denna tråden.
Känner som du att jag tar en dag i taget.
Jag har 3 barn som nu är 20, 19 och 3,5 år.

Glömde skriva att jag är 43 år

Hej tjejer,
fick ni hjälp att bli med barn?
Ni får gärna läsa min profil.
Längtar efter barn.

Hej!

Min lilla tjej född 08 kom till efter dubbeldos pergotime, denna gång var det egentligen helt oplanerat.
Håller tummarna för dej!!

Trevligt att följas åt. Jag är för tillfället väldigt orolig, har haft en del bruna flytningar och smärtor nertill, men det är svårt att säga om det är okej eller något på gång. Har varit grymt förstoppad, vilket skapar smärtor, samt att jag flera myom, som kan växa och trycka på eller så har jag fått ett tidigt missfall som ännu inte kommit ut.

Vet ju ännu inte om det är något därinne, förutom hinnsäck.

Jag hade bokat en IVF i Finland, bara för att att (trots lågt amh) känna att jag gjort det. Av min ordinarie gynekolog fick jag Trombyl, för att det inte kunda skada att prova, 75 mg (han trodde inte så mycket på det...). Så jag blev väldigt förvånad när jag plussade en vecka innan jag skulle åka till Finland för första besök. Åkte ändå, då allt var bokat och jag tänkte att jag kunde få ett missfall och då vilja prova IVF.

Så här långsamt gick tiden ibland när jag var barn...Samtidigt är jag orolig för att inte få se ngt hjärtpick på VUL.        

Usch det är en hemsk känsla
Och inte ett dugg kan man göra, bara att vänta o se.
Håller tummarna för dej att allt är OK!
Jag har en hel del molvärk, och det är ju svårt att veta om det är för att det växer eller ngt annat.
Fast jag har haft molvärk vid alla mina graviditeter, jag har även haft bruna flytningar och allt har varit OK

Själv är jag i v 4+4 nu, tar en dag i taget.
Grubblar mest på vad folk ska tycka, att de ska säja att jag är för gammal
Märkligt att man ska bry sig så mycket om vad andra tycker.

Hej, får jag var med?

Fyller 43 och går i morgon in i v 8. Ska på VUL på måndag. Har 2 missed abortion i bagaget. Blev gravid första gången i mitt liv när jag var 38 år, sonen föddes när jag var 39. Hade kämpat i runt 10 år för en graviditet och "gav upp" 2004 när vi adopeterade vår dotter. Alla graviditeter har varit helt oplanerade och chockerande som ni förstår.

Har väldigt mycket kluvna tankar kring allt just nu...... Vill mest veta att allt är ok med tanke på vad jag gått igenom tidigare. Molvärk och bruna flytningra har jag också haft.

Känner exakt samma. Skäms nästan..... Konstig känsla. Mina föräldrar blev inte överlyckliga direkt iallafall. Min man är ambivalent... Vad har man ställt till med egentligen?

Tyvärr, jag har fått missfall. Blött mycket och haft ont på det klassiska missfallssättet. Nu ska jag åka in och se om jag kan få några tabletter för att få ut allt, känns som det finns kvar saker i mig. Känner mig både ledsen och fysiskt ruggig. Sjukskrivit mig pga förkylning, orkar inte att jobbet vet.

Ja, 43 är rätt gammalt, men å andra sidan finns det numera många äldre barnaföderskor, kanske kan man ta och nämna dessa när folk himlar med ögonen.

I mitt fall, så känner jag, att jag har mina vänner och min partner (som skulle bli överlycklig, har inga barn sedan tidigare) som stödjer mig. Min familj vet jag inte.     

Lycka till ni andra. Jag hoppas på er, och på att jag själv igen ska få ett litet mirakel.