Så svårt att veta hur vi ska göra.....

Gör det som känns allra mest rätt för er. Vad säger magkänslan?
Oavsett vad du väljer så är det du och din man som ska bestämma tillsammans.
Och jag önskar lycka till!

Kan känna igen mig i dina funderingar. Jag är född -71. Min sambo o jag blev gravida i somras o ställdes oxå inför valet hur vi skulle göra. Vi har ett bekvämt liv med min 15-åring o har precis köpt ett renoveringsobjekt till hus. Min sambo har inga barn o är 9år yngre o har heller aldrig haft någon längtan efter barn. Han är en ganska lättstressad men lugn person. Det tog en hel del veckor innan vi bestämde att vi behåller det, vi är ju trots allt två om saken så vi fixar det tillsammans. Mina största orosmoln låg i min ålder samt om sambon verkligen ville/vågade/orkade o hans oro var de sistnämnda. Tyvärr fick vi ett missed abortion konstaterat i v11.
Då kändes det dock som vi bearbetat frågeställningarna o verkligen ville ha ett gemensamt barn så det kändes ju snopet när det inget blev.
Men några månader senare blev jag gravid igen o nu har vi nåt v31 så det är inte så långt kvar.
Men det har varit en resa. Vi var överens om att kolla graviditeten så mycket det gick för att öka våra chanser till ett friskt barn pga min ålder. Vi tog fostervattensprov (finns ej möjlighet till moderkaksprov i vårt landsting) o det var en låååång väntan o stor oro för resultatet o vi tillät oss nog inte att ta till oss graviditeten innan vi hade positivt resultat i vår hand.
Det var våra erfarenheter.
Men mitt tips är att ta det lugnt med beslutet, man har ju ganska många veckor på sig innan beslutet måste fattas. Vänd o vrid på saker o ting tillsammans så kommer beslutet att landa in så småningom. Var inte orolig för vad andra ska tänka/tycka, min erfarenhet hittills är att de som säger något bara är positiva...o de som inte säger något vet man inget om o det spelar ju heller ingen roll
Lycka till o berätta gärna hur det går för er!

Tack för ditt svar Jamtlandsstatus. Maken och jag funderade fram och tillbaka förra veckan, jag ringde till abortmottagningen för rådgivning, men utan tvång att fatta beslut. Vi fick komma dit för ett ultraljud och det visade sig att jag redan var i vecka 11+2! Det var ingen rolig upplevelse, jag våndades och min man också... Efter undersökningen började jag störtgråta inne hos kuratorn, kunde inte hålla känslorna tillbaka, det blev bara för mycket....

Kuratorn var jättebra och skickade hem oss att fundera över vårt beslut, hon ansåg att vi inte var redo för att fatta beslut den dagen. Hem åkte vi, och dagen efter åkte vi på vår planerade resa sedan länge på en långhelg. Dessa dagar har vi haft tid att ventilera, fundera och överväga alternativen. Efter många om och men har vi beslutat att inte göra abort. Känns helt otroligt!! Ska jag bli mamma igen, orkar vi? Klarar vi? Är barnet friskt? Jag känner stor oro just för detta som du skriver, vi är inte beredda att ta emot ett barn som inte är friskt, därför vill vi göra fosterdiagnostik. Jag är ju såpass långt gånget redan så jag antar att det är KUB-test redan nu? Är vi vecka 12+1 idag. Ska ringa till mottagningen idag och meddela beslutet så får vi väl köra igång den här apparaten.....:)

Vi vill inte tala om att vi väntar barn förrän alla prover är klara, men jag hoppas jag kan dölja det också, börjar ju redan bli liiite tajt runt midjan.......

Jag är också orolig vad ska vänner och familj säga, på jobbet osv....men det är väl som du säger, vårt val och det brukar ju blir bra när man väl bestämt sig.

Hur har din graviditet varit jämfört med tidigare?

Vill gärna höra hur det går för dig och ditt kommande barn. Lycka till!

//Christine

Du är långt ifrån att vara "gammal" vi är många, själv blir jag 40 i sommar och väntar mitt femte barn. mina barn är födda -93, -97, -01, och -06.

Här är en tråd för oss tanter

  www.familjeliv.se/Forum-11-238/m50095714.html

Inga lätta frågeställningar. Skönt för er att ni landade in i samma svar, jobbigt om det ena skulle vilja men inte den andra! Det är spännande samtidigt som det är läskigt.

Angående fosterdiagnostik så tror jag att det är viktigt att man tänker igenom vad man vill göra med svaret.
I vårt landsting erbjuds alla över 35år KUB men får man siffror över 1/200 får man inte gå vidare med fostervattensprov.
Bara vår ålder drar ner siffrorna så vi ville inte stå där med tveksamma siffror och sedan inte ha möjligheten att göra FVP och gå och oroa mig resten av graviditeten.
Så alternativet var att bestämma om FVP utan sannolikhetsprovet KUB och acceptera den lilla risken som ändå finns för missfall av FVP.
Vi letade efter möjligheten att göra FVP privat (så vi ändå kunde göra KUB) men det finns inte i Sverige. Tänkte aldrig på att göra tvärtom...men det går att göra KUB privat. Kan vara bra att veta om ni har samma regler som vi i vårt landsting o skulle vilja göra båda.

Vi valde oxå att vänta med att berätta om graviditeten tills vi hade våra provsvar, någon gång i v.17. Tack och lov är ju modet med oversizetröjor och tunikor ganska generöst och kan dölja en växande mage   Ni har ju även fördelen att naturligt kunna förlägga semester under de veckor som ni önskar vara "hemliga" med graviditeten.

Den här graviditeten upplever jag som jobbigare för att jag är så trött men jag är å andra sidan 15år äldre än sist o dels så minns jag inte i detalj den tiden och så var jag ju ung, vältränad o frisk då
Men jag har inte ökat nämnvärt i vikt (ännu), inte mått illa o har inte så mycket problem med fogarna (ännu). Sammandragningarna kom dock tidigare o kommer lättare vid för hög ansträngning eller för lite sömn.

Gu vad jag babblar på...
Vill önska lycka till o gratulera till er graviditet nu när ni bestämt er! Å det finns som du kanske sett flera forum med oss mammor o blivande mammor över 40, kanske hörs vi även där. Vore kul att följa er graviditet till bebis oxå!