Donation

Kanske din sambo tror det kan bli såhär
www.aftonbladet.se/wendela/article10256492.ab

Men kan man garantera att något sådant inte händer och absolut ingen får reda på vem som har donerat
tycker jag det är en välgärning lika mycket som att man ger blod...

I min (naiva??) värld är ett sådant här beslut något man diskuterar och beslutar tillsammans. Det kan väl ändå inte vara så viktigt för dig att du väljer att donera om hon är emot det och mår dåligt av det? Det måste väl vara viktigare för dig att hon mår bra i er relation än att någon för dig främmande person får din sperma? 

Har läst båda trådarna som du har skrivit och kan bara beklaga att din sambo inte kan förstå hur du känner och menar.

Hoppas att du funderar på hur du vill ha det och gå efter ditt hjärta. Det är ditt beslut och jag kan tycka att du borde få göra som du vill. Hoppas att sambon inte flyttar från dig av bara denna anledningen.
(Tänk om du väljer att inte donera och sen om det kommer något annat som stör din sambo och hon hotar med att flytta då också?)

Jag och min man har ett barn som kommit till med hjälp av donatorsperma, vi är evigt tacksamma att vi kunde få den hjälpen och nu har ett underbart barn!!

Det är brist på donatorsperma och jag beundrar dom som ställer upp o donerar!

Jag kan tycka att det är något man bör diskutera med sin partner innan man tar det beslutet själv. När man är i en relation kan man inte alltid tänka på vad man själv vill och att just ens egna åsikter om etik och moral är det "rätta". Din sambo kanske känner att hon vill vara den enda kvinnan som får föda "dina" barn, att hon vill att endast du och hon (nu när ni har en relation) ska ha barn tillsammans? Eller att hon vill att er dotter ska ha kontakt med övriga biologiska syskon om sådana kommer till? Det behöver inte vara av svartsjuka, utan kan vara av kärlek. Att en förälder känner, att skulle man veta om andra "biologiska" barn så vill man ha närhet till dem.

Kan tillägga att jag personligen inte skulle ha några problem med det, jag har t.o.m. tagit upp frågan om att vara äggdonator med min sambo och han tyckte jag var galen som ens kunde tänka tanken (vi har ett barn). Jag tänkte som du, att varför inte hjälpa andra om man kan. Min sambo reagerade precis som din. Och är det en så stor sak för min man så är det absolut inte värt att göra det, min familj betyder mer än att jag ska få hjälpa andra.