Åhh neeeej! Jag råkade ta fel!

Kom på en sak som var ganska störig. Inte fel i den bemärkelsen att jag bytte ut något, men så fel det kunde bli ändå. Sonen hade precis blivit utskriven från specialisttandvården där han gått tidigare. Vi hade fått en ny tandläkare i centrum, och hade alltså nu tid klockan kvart i åtta på morgonen. Jag väcktes klockan sju av att telefonen ringde men slumrade till genast efter detta, gick upp lite för sent och härjade upp sonen ur sängen. Gav honom frukost, borstade tänder och beställde SMS-biljetter. På med vinterkläder (massvis med snö) och sonen masade så jag fick gnälla en del på honom för att vi skulle hinna till bussen. Vid busshållplatsen var bussen jättesen, och sonen lekte i snödrivorna. Jag hade inte hittat hans överdragsbyxor så jag tjatade på honom att han skulle stå stilla bredvid mig så han inte var blöt hos tandläkaren. När bussen var nästan fem minuter sen tänkte jag för mig själv "Jag hoppas att Ida väntar på oss!". Där klack någonting till i mig. "Hur fan vet jag att tandläkaren heter Ida? Vi har ju inte träffats innan och sånt kommer jag inte ihåg ändå. När fick jag veta det och varför?". DÅ KOM JAG PÅ DET. Telefonsamtalet som väckt mig på morgonen var tandsköterskan som ringde för att boka om sonens tid, Ida (tandläkaren) var sjuk. 40 spänn (bussbiljetterna) i sjön och tusen stressmoment i onödan. Tur att vi inte hann på bussen.