Åhh neeeej! Jag råkade ta fel!

En stressig morgon för ett par veckor sedan svalde jag nikotintabletten och gick och sög på en alvedon. (Skulle alltså svälja ner en alvedon och sedan ta en nikotintablett:)

Var så nyvaken och bortkommen att det tog en stund innan jag förstod vad som var fel. Alvedon smakar ju päckel, så jag gick och funderade hårt, vad ÄÄÄÄÄR det som är fel nu. *s*

Edit: *hann

När jag var till barnmorskan på efterkontroll sedan andra barnet fötts var hela familjen med. Maken tog barnen med sig till cafeterian medan jag väntade på min tur. Det var vinter och kallt ute men väldigt varmt inne på sjukhuset. För att underlätta logistiken lämnade maken helt enkelt alla jackor och babyskyddet med mig och bar lillknatten i famnen.

Jag tog med mig alltihop in till barnmorskan och ställde babyskyddet med fyra personers vinterkläder och en filt över innanför dörren.

Vi pratade igenom förlossningen, gjorde själva efterkontrollen osv. Efter 25-30 minuter sneglar barnmorskan menande mot babyskyddet och säger försiktigt:

- Han är väldigt tyst...?

Jag började förstås asgarva och förklarade att bebisen inte alls låg under alla jackorna i babyskyddet utan befann sig i cafeterian i andra änden av huset med sin pappa.

Jag undrar fortfarande vad hon egentligen träffar för folk annars om hon på fullt allvar trodde att jag gömt min unge under tre ton ytterkläder i ett väldigt varmt undersökningsrum och sedan totalignorerat honom i nästan en halvtimme.

Favoritar denna tråd!

Hahahaha, gu va roligt! Nu fick jag ett gott skratt här på söndasmorronen!

Jobbar på ett mindre hotell och hotellet hade varit fullbokat över natten när en gäst kommer och vill ha ett rum. Vi ser i listorna att ett par rum har lämnats och vi får bråttom att städa ett av dessa.

Tar med mig en kollega och låser upp dörren, stövlar igenom rummet som känns väldigt kvavt. Går rakt fram till fönstret, drar undan gardinerna och öppnar fönstret samtidigt som jag utbrister "shit vad här luktar illa!!".
 

Hör bakom mig min kollega säga " oj, ursäkta oss..." och vänder mig om och ser att det ligger en yrvaken man i sängen.... grattis. Jag dog lite och skyndade mig ut ur rummet.

// Städerskan som numera håller käften och kollar NOGA vilket rum hon går in i.....  

   

  

Skrattar så jag gråter!!! =D

Jag själv har också hunnit med lite tabbar på vägen....

Gått hem i mina foppa som jag endast använder på jobbet och glömt mina vanliga skor kvar på jobbet....

Försökt ta ut pengar med typ ICA-kortet i bankomaten....

Börjat prata med nån främling som jag trott var maken/kompisen/syrran som nyss var bredvid mig....

Börjat prata, fråga och berätta om diverse härliga grejer för en kompis mamma över telefon (när jag var typ 11-14 år) i tron om att det var kompisen själv som svarat....
Lagom pinsamt men det hände även flera ggr att mina kompisar tog fel på mig och min mamma över telefon - inte så ovanligt kanske med andra ord....

Tog min svärfar i handen och la armen typ runt midjan på honom i tron om att det var min make....kom gåendes bakom honom och de är rätt lika varann....det här var i början av mitt och makens förhållande och jag kände inte då min svärfar (som han inte ens hunnit bli för mig då) så väl....hade det varit i dag hade det inte varit alls lika pinsamt som jag minns att jag tyckte det var då....;)

Kramade om min bonusbror bakifrån och var på väg att lukta honom i nacken, trodde det var min man som dock stod snett bredvid honom och såg lite förvånad ut, även bonusbrorsans flickvän som stod bredvid såg aningen fundersam ut hann jag registrera och där någonstans gick det upp för mig att det kanske inte var min make jag klängde på. Bonusbror vände sig om, jag insåg mitt misstag fullt ut, och jag låtsades att jag skojade lite med honom och kittlade honom i sidorna typ som om jag smugit mig på honom för att skrämma honom. Sa inget till någon av dem om att jag misstagit mig.....hahahaha....de är lika långa och hade då ungefär samma frisyr och hårfärg och just den dagen i princip samma färg på sina T-shirts.....

Bakade en sockerkaka i princip utan de viktiga ingredienserna. Pratade i telefon, packade träningsväska och förberedde middag samtidigt. Ställde tillbaka fel påsar in i skafferiet och fel grejer i kylen. Typ mjölet som jag ännu inte hunnit använda likväl som jag ställde in äggen i kylen utan att ha tagit något....
På med lite hallon i sockerkakan och in i ugnen. Undrade vad jag gjort för fel eftersom kakan inte växte något utan förblev typ platt som en pannkaka. Min make retar mig än i dag för det, det slutade nämligen med att han fick baka två kakor åt mig och mitt jobb (det var nämligen min tur att ha med fredagsfika till jobbet just den gången). 
Blev så trött på mig själv att jag började stortjuta för jag hade så mkt att göra hela den veckan, hade bara 2-3 timmar fria just den dagen som jag bakade på.....hehehehe....
Dessutom var det så att vi behövde lösa nya ingredienser, hade gjort slut på de sista hallonen jag ville ha med i, bakpulvret och vaniljsockret så maken fick handla och baka dagen därpå....;)
Men aja, baka kan jag i vanliga fall - sockerkakan brukar dock min man stå för, än hellre efter min dundermiss....

 

Till anonyma städerskan: hahahahahaha jag skrattar ihjäl mig här. Kan riktigt se det framför mig;)

Jag helammar vår nu 12 veckor gamla son. Ni som ammar/ammat vet ju hur törstig man blir..
Hur som helst, vi tog kvällsfärjan från Sthlm mot Åbo, jag hade i förväg köpt flaskvatten till nattens amningar (kranvattnet är ju så äckligt på båtarna). Sambon hade en burk Bonaqua.
På natten när jag ammade lillen drack jag upp allt mitt vatten. Han ammade länge och jag var så fruktansvärt törstig.. När han väl var klar var jag så törstig att jag höll på att smälla av. Jag skulle just gå och dricka ur kranen på toaletten då jag ser Bonaquaburken på sängbordet. Känner på den och den är halvfull! Yes!! Häller hastigt i mig den då jag var så törstig. Känner hur det börjar bränna i halsen..
Snus.
Sambons prillor i burken..