Åhh neeeej! Jag råkade ta fel!

Ursäkta, din urdåliga svenska fick mig att tro att du bad om en länk som bekräftade att glitterspray är en vandringssägen.

Jag har upprepat säkert f gånger att det ÄR en vandringssägen...

I många fall ja....skulle kunna vara så, eller inte så....
Världens sista klant lär ju inte vara född ännu, eller hur?
Det lär hinna ske många klantiga, pinsamma förväxlingar till framöver - som bäst botas med ett härligt skratt efteråt.... 

Och...?

Inte direkt ett misstag men en något ovanlig fest:

I Lund en gång var det tio snälla och välartade studenter som skulle ha en liten middag. Det hela begav sig på en innergård i centrum, på Valborg.

Problem nr ett var att en tjej som älskade parfym skulle stöta på en kille. Men eftersom han hade svår astma och hade glömt sin starka medicin hemma så fick de istället ringa 112 och ambulans kom till platsen redan kl 17. Efter lite akutmedicin och handpåläggning så kunde festen fortsätta trots avbrottet.

Lite senare skulle det grillas, och ett bensinfat med brasa hade de djärva studenterna också fixat, för att ha en egen hyllning till våren. Tyvärr var inte grannarna vana vid den mängden rök, så då ringde dom 112, med resultat att brandkåren plötsligt infann sig på festen. Efter att ha konstaterat att alla närvarande var nyktrare än genomsnittet för Valborg i Lund och att det fanns vattenhinkar i anslutning till brasan avlägsnade sig dessa, under förmaningar.

Efter maten skulle ett kärlekspar på festen använda faciliteterna. Lägenheten som värden bodde i låg en trappa upp och trapphuset låg in mot en hörna av gården, porten stod uppställd.

Den manliga parten fick då för sig att på vägen ut chevalereskt bära sitt hjärtas dam nedför trappan. O fasa!

Nästan nere från trappan inser han att han håller på att tappa balansen framåt, men om han släpper greppet kommer hans dam troligen att få hjärnskakning eller värre. Fast besluten att bespara henne detta grymma öde försöker han accelerera framåt för att fånga upp rörelsen, inser att detta kommer att misslyckas, men en gentleman ger aldrig upp! Killen spurtar alltså med huvet före rakt in i muren som är mittemot trapphuset och stupar ner avsvimmad och blödande ovanpå sin dam, som ådrog sig en rejält stukad handled och diverse skrapsår.

Återigen får det ringas 112, men vid detta laget tycker larmcentralen att det låter för stökigt på den adressen så bara för säkerhets skull skickar de både polis och socialtjänst också.

När de kommer fram ligger gentlemannen på en bänk med en isblåsa på skallen, försöker fokusera blicken på polisen som undrar hur han mår, och när han lyckas pekar han på polisens vapen och säger: - Du, kan du inte bara ta den där och skjuta mig?

Samtliga inbjudna har efter denna famösa fest lyckats hålla sig borta från såväl polis som socialtjänst- men har man otur så...

Themis: Hahahahaha! Mängdrabatt på otur, finns det?? ;)

Det är mycket som är vandringssägner som också händer i verkligheten. Annars skulle de liksom inte ha blivit det.

Hur många av oss har inte hoppat in i fel bilar (jag har, dessutom flera gånger, men aldrig lagt någon fis i den) eller gått in i fel lägenhet (det har jag aldrig gjort, men som sagt råkat ut för det, beskrev det tidigare i tråden) eller trasslat till det hos gyn (där minns jag inget särskilt men jag har knäppt upp byxorna vid lunginflammation när doktorn bad mig ta av mig - för som IVF:are har jag haft alltför många gynbesök)? De exakt lika är väl vandringssägner, men vandringssägner bygger också på saker som människor faktiskt har en tendens att råka göra - eller är rädda för att göra.

Hahaha! Men åh vad underbart!

För att handkräm - tandkräm inte är särskilt pinsamt?

Det ligger ju i vandringssägnens natur att det just skulle kunna hända. Det är inte för fantastiskt eller överdrivet, utan lagom vanligt och trovärdigt.

Däremot tycker jag inte att man behöver vara otrevlig mot de som berättar om glitterkrämen eller brakfisen i bilen härinne...Det är säkert så att de som skriver har hört den berättas av någon, och i god tro tänkt att den var sann! Man förutsätter väl inte att ens vänner ljuger för en?

Själv har jag hört om glitterkrämen både av en kollega och av min ena svägerska, med ungefär 5-6 års mellanrum. Vid det första tillfället hade jag inte hört den förut, och hade ingen anledning att betvivla hennes historia. När svägerskan berättade den, hade jag både läst den och hört den förut och visste att det var en vandringssägen, men jag hade ändå inte hjärta att "avslöja" den. Jag vet att hon trodde stenhårt på att hennes väninna råkat ut för just detta...och jag hade ju ingen anledning att förstöra hennes historia med att vara besserwisser....

Och jag blir visserligen också trött på dessa vandringssägner som alltid poppar upp i de här trådarna, men jag försöker tänka att de som skriver, också har hört dem av nån vän som de inte har nånanledning att tvivla på, så varför gnälla.....?