• Leiben

    Hemma längre än dagarna räcker. Hur gör ni för att klara er ekonomiskt?

    Tänker att om man går ner mycket i tjänst eller är helt hemma  så påverkar det så mycket som sjuklön och pension. Vad mer drabbas? Och så om man blir gravid igen räknas mammapengen på liten eller då ingen inkomst.

    MIn son ska börja förskola till hösten. Då är han 21 månader och jag tyckte innan han kom till världen att det kändes lagomt gammalt. Alla mina vänners barn har i princip börjat tidigare.

    Nu känns det om om han är för liten. Jag ska jobba 80 men har bara möjlighet att vara hemma en dag i veckan då mitt jobb är sådant att jag inte kan  klippa av varje dag. Mannen och jag ska pussla lite så det blir iaf inte mer än 27 h i veckan men det känns ändå jättemycket :(

    Om vi får ett barn till vill jag att barnet ska vara hemma mycket längre och undrar hur man då löser det.  

    Jag får dessutom dödsångest av att tänka på de här påtvingade 3-dagarsinskolningarna. Hu! Snacka om att helt gå emot anknytningsteorin.  

  • Svar på tråden Hemma längre än dagarna räcker. Hur gör ni för att klara er ekonomiskt?
  • Flickan och kråkan

    Vi fick barn tätt så på så sätt har vi sparat i föräldradagar. De är ju hemma på varandras dagar så att säga. Sedan tog vi ut minimum första året. Sedan har vi vårdnadsbidrag i vår kommun så utnyttjade det när vi tagit ut tillräckligt många SGI-dagar. Hade äldsta hemma tills han var 3 och yngsta tills han var 2 år + 4 månader. Hade helst haft lilla hemma tills han var 3 han med, men det gick inte att kombinera med korta förskoledagar. De har gått 20 timmar/veckan under ett år och vi utökar nu till 25 timmar.

    Jag är lärare på högstadiet så har lätt att jobba deltid och att vara hemma länge. Sambon har ett rätt flexibelt jobb han med, men han har svårare att vara hemma långa perioder på heltid. Ingen kan ju tvinga en till 3-dagarsinskolning. Känns det inte bra så förläng inskolningen.  

  • Alexi

    Vill bara kommentera det där med inskolningen, jag är tvärtom mycket nöjd med det upplägget och gillar tankarna bakom. Istället för att fokusera på separationer varje dag i två veckor är man där tillsammans tre heldagar där barnet får lära känna förskolan och människorna utifrån förälderns knä. Vad är det som går emot anknytningsteorin med det?

    Vi har alltså kört det inskolningsupplägget en gång vill jag tillägga.

    Hoppas för övrigt att jag kommer känna mig ok med inskolning vid 21 månader, än så länge känns sonen för liten men det är ju nästan tre månader kvar så jag hoppas han växer till sig... Dottern skolade vi in vid 20 mån och det kändes ok då.

  • Makadam

    Förstår jag det rätt som att du (TS) funderar på att vara hemma på heltid med sonen? 

    Nu vet jag ju inte hur du tänker göra med ditt jobb - själv hade jag en tidsbestämd anställning som avslutades så  jag har ingen arbetsgivare som "väntar" på mig. Snålade med FP-dagar under första året, nu har vi dem sparade till maken. I dagsläget är jag hemma med dottern (30 månader) på obestämd tid
    Det går ekonomiskt om man vill att det ska gå. Vet ju inte alls hur ni bor, lever, äter, gör men se över allt så att du får koll på utgifterna (om du inte redan har ett strikt kalkyldokument  

  • Natulcien

    Vårdnadsbidrag då? Men det är ju inte pensionsgrundande och endast 3000 kr i månaden...men det kanske kan vara nåt?

  • lövet2

    Vi har helt enkelt minskat på utgifterna. En del kommer naturligt i och med att jag är hemma, som t ex att vi klarar oss på en bil, jag har inga resekostnader, maten blir billigare om man har tid att laga mer från grunden. Sedan har vi skippat semesterresor och andra dyra nöjesgrejor.

  • Leiben

    tack för alla svar! intressant att läsa hur ni gjort/ gör.'

    trodde aldrig att jag skulle känna så här faktiskt. har tidigare tänkt att folk som vill vara hemma med sina barn inte har några liv och en förtryckande man (oftast är det ju tyvärr kvinnor som är hemma mer och längre). Personligen så skulle jag själv vilja jobba en del iaf men det är det att jag tycker att det bästa för sonen inte är förskolemiljö. Men framför allt att han inte bör separeras från oss. Det känns helt sjukt att när han blir ledsen så ska jag lämna över honom i någon annans famn. I vanliga fall gör man ju tvärt om ju.

    Alexi: http://www.uppsatser.se/uppsats/01ec28766d/     den här uppsatsen tycker jag förklarar en del. 

     

  • Leiben

    sen tänker jag att det är lite knasigt med exakt hur många timmar man ska vara där och inte när det gäller den längre inskolningen. Min variant hade varit en blandning av de två. Att man är med flera dagar hela dagar och sedan lämnar lite dag för dag som det verkar gå bra, tills det känns bra.

  • lövet2
    Leiben skrev 2012-05-17 12:00:24 följande:
    tack för alla svar! intressant att läsa hur ni gjort/ gör.'

    trodde aldrig att jag skulle känna så här faktiskt. har tidigare tänkt att folk som vill vara hemma med sina barn inte har några liv och en förtryckande man (
    Jo, det finns många fördomar där. För vår del ledde det till en del gräl i början när jag var hemma, för maken såg till det ekonomiska och tyckte barnen skulle vara på dagis, så jag kunde jobba. Det var alltså mitt beslut och jag som drev i genom det, och det tog flera år innan maken medgav att jag haft rätt.
    Ang att inte ha något liv, så kan jag nog känna efter ett antal år som hemmamamma, att jag haft ett rikare och mer intressant "arbetsliv" än de flesta jag känner. Klart att det säkert är spännande att vara hjärnkirurg, men de flesta jag känner jobbar i skogen, på byggen, som undersköterskor, kassörskor, städjobb osv. De har inte så himla spännande jobb, utan de jobbar för att tjäna pengar bara.
Svar på tråden Hemma längre än dagarna räcker. Hur gör ni för att klara er ekonomiskt?