Jag har låtit andra flaskmata min son och nu ångrar jag mig.. hur löser jag det?

Jag har en kille (andra barnet) på 2 månader som flaskmatats sedan födseln pga att jag har en kronisk sjukdom som jag måste äta starka mediciner för. I början lät jag ingen annan mata honom, förutom jag och min sambo (hans pappa). För någon månad sedan började jag låta våra föräldrar mata honom, men nu ångrar jag mig jättemycket! Trots att jag förklarat hur de ska göra, så kan de inte, utan sonen sätter i halsen flera gånger. De förstår inte när han måste rapa så de trycker i honom mat fastän han inte kan svälja mer. De håller honom inte ens alltid i famnen utan kan ha honom liggandes på knäna till exempel. Dessutom har de börjat ge honom till andra, t ex kan mamma mata honom i 5 minuter, sen ger hon honom till min systerdotter som får "ta över", så han får flänga hit och dit mellan olika personer. Min svärmor skulle mata honom, men sambons kusin ville så gärna göra det så hon gav honom till henne utan att fråga mig först (jag ville ju bara att mor- och farföräldrarna skulle få mata).. Jag har börjat få ångest över att de inte kan göra det ordentligt, över att han måste flänga fram och tillbaka, och sen känns det som att det faktiskt är jäkligt onödigt att andra matar honom om det inte är så att de sitter barnvakt. Han är 2 månader och behöver närhet till sin mamma och pappa! Och när vi är borta är han ändå i alla andras famn hela tiden, då vore det ju skönt för honom att få komma till mig eller pappa för att få mysa och få mat. Men sambons mamma tror inte att han kan vara "mammig" eller "pappig" för hon tror inte ens att han känner igen oss (trots att han ibland gallskriker och lugnar ner sig direkt då han kommer till mig)! Ingen förstår att jag tycker att flaskmatning inte bara handlar om att få i sig mjölk, utan även om att få mysa och knyta an till sina föräldrar, att få ligga stilla och i lugn och ro, att man håller honom i famnen, har ögonkontakt, smeker hans hår, leker med hans fot, pratar med honom, osv. Sambons föräldrar tycker förövrigt att vi skämmer bort honom för att vi ger honom mat när han vill, för de tycker att man ska ge var 4e timme, så de påpekar det varje gång vi förbereder en flaska. "Ska han redan äta nu, han åt ju klockan 19:15, låt honom vänta lite.."

Jag är sååååå trött på att alla ska lägga sig i våra åsikter om flaskmatning, och att de tycker det är viktigare att de själva vill mata honom, än att han får vara med mamma och pappa för att få den anknytning han behöver! Jag trodde det skulle kännas ok att låta våra föräldrar mata men nu får jag bara ångest varje gång vi är tillsammans pga detta :( Sambon tycker att jag absolut inte kan ändra mig nu, nu har jag ju redan sagt att de får så de skulle ta jätteilla upp om jag säger nej nu.. vilket jag förstår, men det känns som att jag faktiskt borde sätta min son först?? Och om det känns så pass fel att jag får ont i magen varje gång han ska ha mat när vi är med dem, säger inte det något då? :( Vad ska jag göra?? Hur kan jag säga det i så fall?