Hur var det att vara barn på 60-talet?
jag skall fundera ihop lite om min barndom. Återkommer senare
Inlägg från: sextiotalist
|
-
-
Min uppväxt. Mamma och pappa var båda högutbildade, fram tills jag var 9 bodde vi i lägenhet och flyttade till villa. Många av de som bodde i villa (i en förort till Stockholm) tillhörde inte kategorin fint folk, utan var vanliga tjänstemän och även arbetare (alltså en helt annan erfarenhet än Lövet).
Trots att de allra flesta bodde i villa där jag växte upp i min klass, så var vi bara några som hade högutbildade föräldrar. Många av mina klasskamraters föräldrar hade inte ens studentexamen.
Vi hade barnflicka, men på dagarna så stämmer det väldigt mycket att man var ute mest, mammorna ägnade sig åt kafferep och umgänge med andra hemmafruar.
Eftersom mamma arbetade så lämnade vi bort mycket av tvätten, så jag har inga minnen av tvättadagar.
Vid 4-5-årsålder sattes man på olika pedagogiska verksamheter och man var på parkleken. När man var 5-6 började man i lekskolan.
Aga fanns, jag var inte den enda som fick smäll på stjärten eller en örfil när man betett sig illa åt. Man neg och bockade, sa tant och farbror till de vuxna.
Min sambo som är något äldre, har ungefär samma minnen. Hans pappa var arbetare, hans mamma hemmafru och de bodde i villa i en annan förort till Stockholm
På somrarna åkte man på dagkollo (min sambo gjorde det också).
Man cyklade utan hjälm, satt lösa i bilen, ibland upp till 5-6 barn i baksätet.
På gården minns jag att det kunde vara lite av flugornas herre, då inga vuxna fanns i närheten. Vuxenfrånvaron var väldigt hög.
Däremot minns jag att många pappor mycket väl hjälpte till hemma. Min svärfar t,ex lagade alltid middagen, jag minns att en av mina kompisars pappor var en hejare på köttbullar.
Man tog sig fram av egen maskin. Cykel, gick eller åkte tunnelbana.
Vad jag gjorde som liten
Jag gick på kom-och-lek, på balettskola, engelsk lekskola, söndagsskola och spelade blockflöjt.
Man hade läxor från första klass
Sjöng psalmer på morgonen när det var morgonsamling (varje dag).
En gång per termin var det åhörardag. Då fick föräldrarna komma på besök (dvs det var mammorna som gjorde det). Då hade man högläsning och lite uppträdande. -
Och TV, de flesta hade TV av mina kompisar, så man tittade på barnprogrammen, som var en kort stund.
Man gick i skolan på lördagarna (OK ettan då) och papporna (i mitt fall även mamma) arbetade på lördagar.
På söndagar var allt stängt, utom någon kiosk eller så. -
sallybuse skrev 2012-05-24 16:08:43 följande:Jag gick också i skolan på lördagarna.Men man gick bara till middag.
I Stockholm gick till lunch
-
Lucy Cat skrev 2012-05-24 16:10:38 följande:sextiotalist: tack så jättemycket för ditt svar!
Hur ställer ni er till när folk säger "det var bättre förr" och hänvisar till sin barndom. Tror ni att man hade det bättre då än idag?
Jag tror man hade det både bättre och sämre. Vissa saker var bättre, t.ex inte så stor press på sig som många unga har idag. Tempot var betydligt lugnare och statusjakten var inte alls så utbredd som den är idag.
Men det mesta har gått till det bättre.
Jag tror många unga idag målar upp en drömbild om hemmafruar och hur vuxna hade tid med barnen. Jag skulle nog säga att när jag växte upp så var det som barn "synas men inte höras". Man fick vara med de vuxna ibland, på deras villkor.
Helst skulle man leka ute eller vara på sitt rum. -
*fram med näven*Anonym (Ingen dator:() skrev 2012-05-24 17:03:57 följande:Detta låter exakt som min uppväxt:).
-
Jag vill bara lägga till att det hände väldigt mycket under 70-talet, skolan blev moderniserad (LGR 69 gjorde drastiska förändringar). Mammorna började arbeta och dagis kom.
Jag gick på fritids (eller eftis, eftermiddagshem, som det kallades) innan vi flyttade och då var vi kanske bara 5-6 stycken som gick där, vi fick dela lokal med lekis. Men när vi flyttade så var det många fler som gick på fritids. Då var det en hel avdelning med fritidsbarn och flera dagisavdelningar.
Man gick inte längre på lördagar.
I slutet av 70-talet så gick nog alla barn på dagis och lekskolan hade försvunnit -
Simskolan, ja, man stod och huttrade. Simskolan gick man till oavsett väder, det var torrsim på stranden och sedan ner i vattnet och simläraren gick på bryggan med en ögla framför. Vi hade två sidor av bryggan, den man bottnade på och den som man inte bottnade påAnonym skrev 2012-05-25 13:55:43 följande:Känner igen mycket av vad som skrivits tidigare, men inte just om aga. Jag kan inte minnas att jag fåt smisk eller att jag sett någon annan få det. Däremot lyssnade man när vuxna pratade och satt stilla på stjärten vid bordet tills man fick tillåtelse att kliva upp.
Och uteleken.... Vi var aldrig inne annat än när vi sov. Det fanns inget dåligt väder, när man blev för blöt eller kall rusade man hem och bytte till torrt/varmt och försvann ut igen. Var det vinter och riktigt kallt fick man varm choklad och limpmackor serverat där man satt och värmde fötterna mot elementet innan man rusade ut igen.
Jag gick också på lekis, och när skolan började följde mamma mej de två första dagarna för att jag skulle lära mej skolvägen själv (hade två km till skolan) och sen gick jag och kompisarna i klunga varje morron och em. Ibland tog promenaden hem tjugo minuter, ibland två timmar, det berodde helt på hur mycket vi lekte under tiden.
Läxorna skulle göras innan vi fick vara ute igen.
TV såg vi bara på helgerna och det fanns inte många "barnprogram". Lördagsgodis bestod av att jag och mitt syskon fick dela på en flaska sockerdricka (33cl) och blandade karameller för 1 krona (ca tio-femton st). Men vi fick gå på bio ofta, det fanns tre salonger i min hemort (12 000) invånare och det var matineer varje helg.
Mina föräldrar gjorde en klassresa. Bägge hade bara 6-årig folkskola i grunden, men min far läste in högskolan på kvällar och nätter under några år för att avsluta med 2 år i Stockholm. Då var vi tre barn och mamma bodde ensam med oss i en lägenhet medan pappa pluggade och jobbade i stockholm. Han hade bara råd att åka hem till oss varannan månad. Mamma sydde kläder, gardiner och annat åt andra på nätterna och brukade tvätta åt andra hemmafruar för att få ekonomin att gå ihop. Hon lyckades gneta och spara ihop till handpenningen till deras första hus under de åren! Jag minns att jag saknade pappa mycket (jag var 4 år) och att jag somnade till symaskinen varje kväll. Mamma var hemmafru men vi såg inte mycket av henne, hushållsarbetet ar mycket tyngre förr, med färre maskiner och dessutom allt extrajobb hon gjorde.
Dom slet hund under dom åren, men de köpte huset (handpenningen var då 10 000) och pappa fick en högra tjänst med mycket bättre lön. Han kunde sluta hålla kvällskurser och jobba på helger och semester.
Mamma började plugga igen när hon var 35 och vi barn började bli stora. Hon läste in gymnasiet och högskolan samtidigt som hon jobbade. Men det var inga problem, vi barn hade ganska mycket ansvar hemma, och för varandra. Inget konstigt, alla andra hade det så. Jag började jobba extra och sommarjobba när jag var tolv. Min storebror började som springpojke när han var tio. Alla hade ansvar för sina småsyskon.
Semestrarna företogs med bil och tält. Jag tror vi har plöjt genom hela Sverige i bil och med packningen på taket. Vi hade jättekul.
Jag lärde mej cykla på mammas cykel. Gud vilka skrubbsår man hade på somrarna!! Simskolan hälls i en sjö och började redan i maj, det var typ 13 grader i vattnet. Så snart vi kunde simma fick vi cykla till badet själva.
Överhuvudtaget fick vi mycket ansvar och förväntades leva upp till det. Om man snattade eller tällde till med nåt var det alltid nån som såg det och tog itu med det omedelbart, det är inte kul att få en föreläsning v en främmande vuxen när man vet att man gjort nåt fel, eller så ringde dom till ens föräldrar och mitt under middagen kunde mamma eller pappa fråga; Har det hänt nåt idag som vi bör veta?
Då var det bara att krypa till korset. Snattade saker skulle återlämnas eller arbetas av. Man fick själv gå och be om ursäkt. Saker han tagit sönder fick man betala själv av veckorpengen tills den var betald. Min bror avbetalade en modellbil i fyra månader som hade haft sönder för en kille han blev arg på.
Man hade respekt för vuxna, men var inte rädd för dom.