Hur var det att vara barn på 60-talet?

Men GUD så kul att läsa era svar!! Det känns som en helt annan tidsålder och då är jag ändå "bara" 20 år yngre!

sextiotalist: tack så jättemycket för ditt svar!

Hur ställer ni er till när folk säger "det var bättre förr" och hänvisar till sin barndom. Tror ni att man hade det bättre då än idag? 

Jag växte upp i " fint hem" - men hade det inte så bra hemma. Min mamma som var pastorsfru och hemmafru var psykiskt svag, labil och pedant. Både jag och mina bröder fick smisk på bar stjärt om vi "varit stygga" - vilket kunde vara det mesta. Mamma slog och pappa satt och tittade på. Det gjorde ont och var väldigt förödmjukande. Jag var sängvätare och var tvungen att använda plastbyxor och cellstoff ända upp i tonåren för mamma var så rädd att sängen skulle förstöras av kiss. Vi kunde även få ha blöjor på oss för att få skämmas, bröderna också fast de inte kissade på sig. Skamvrån. Mamma valde mina kläder alltid. Jag hade nästan bara blusar och kjolar och klänningar. Håret fint i fläta.

Jag har läst boken Svinalängorna och känner verkligen inte igen mig i misären. Tror att de flesta inte upplevde den misären.

Mammorna var hemma eller pluggade på Komvux. Vi barn turades om att vara hos den mamma som var hemma. Mycket utelek, Mycket konfliktlösning på egen hand. Mammorna hade V-jeans och gillade att banta.

En period jobbade både mamma och pappa. Då var det alltid pappa som Vabbade (han hade såna villkor) och var hemma och pysslade.

Vi badade varje dag och fick aldrig glass eller godis i skolan.  

Född 56 och började i ettan 1963, växte upp med arbetarföräldrar i ett bostadsrättområde (där vi hyrde i andra hand). Det var en otrolig bostadsbrist i Göteborg då.

Har inga erfarenheter av alkoholisthem eller aga. Så vitt jag märkte fick mina kompisar inte heller stryk eller hade föräldrar med alkoholproblen.

Det gick ett rykte i lågstadiet att studierektorn (eller om det var tillsynsläraren) i vissa fall kunde ta eleverna i nacken och klämma till, jag vet inte om det var sant men man var i alla fall livrädd för honom.

Vi fick också börja med att sjunga psalm i skolan.  

Jag såg aldrig i min barndom något barn som fick en örfil. Däremot tror jag det var mer vanligt att mindre barn fick "smäll på stjärten". Då lades de över knät och byxorna drogs ner. Det här var också det vanligaste som mammorna hotade med, vid sidan av "Vänta bara, tills pappa kommer hem!".

Annars tycker jag det är svårt att säga, hur synen på barn var. Jag var så liten på 60-talet, så jag minns bara småglimtar. Men jag vet att det var självklart att när det det kom besök, så var det de vuxna som fikade. Vi barn fick äta resterna efteråt, om vi varit "snälla" och låtit de vuxna fika i lugn och ro.

Jag och mina syskon sattes också i Söndagsskola från 5 års ålder. Visserligen var mina föräldrar högst oreligiösa, men jag tror de tänkte att det skulle vara karaktärsdanande på något sätt. Många fritidssysselsättningar för barn var nog just tänkta så. Det viktigaste var inte att barnen skulle tycka det var roligt, utan det viktigaste var att det var nyttigt eller bra för karaktären.