Min 3 åring är smart för sin ålder!
När jag läser om såna här ämnen funderar jag på vad man egentligen lägger i ordet stolt. Jag tycker nämligen att det rimmar så illa när föräldrar pratar om att de är stolta över sina barn för att de gör X och Y. Är man inte stolt över sina barn för de personer de är, oavsett vad de presterar? Är det inte risk att det slår snett i tänket om man hela tiden kopplar ihop stolthet och prestation?
Sen känner jag ju att lite stolt och imponerad och glad blir man ju när ens barn klarar en viss grej, oavsett om det är tidigt eller sent. Vi känner oss just nu imponerade över vår 3,5-åring som håller på att sluta med blöjor och varje gång hon fixar hela toagrejen själv. Och det är otroligt kul att se hur stolt hon är över sig själv. Men i andras ögon är hon ju jättesen att sluta med blöja. Men det påverkar ju inte vår familjs känsla över att hon klarar det nu. Vi vet ju varför det var rätt för henne att göra det nu och inte tidigare. Alltså blir det totalt irrelevant att höra om andra som är så stolta över att deras barn gjorde samma sak vid två år eller så, det var ju det barnets förutsättningar som gjorde det, inte något annat.