Min 3 åring är smart för sin ålder!

Nu tror jag du blandar lite fritt bland oss andra tråd-deltagare du får nog ta en extra titt på vad det är jag skrivit och inte, så du slipper svara mig utifrån vad andra skrivit. Det skulle jag uppskatta ganska mycket faktiskt.

Nej, jag är inte det minsta ironisk. Är det så som du berättar så ÄR det sensationellt. Jag är dock benägen att tro att det till viss del handlar om två mycket vanliga företeelser hos föräldrar;

1. I efterhand kan man "minnas" saker väldigt tydligt, som inte riktigt stämmer när man kollar upp det. Jag har sett massvis av exempel på detta.

2. Man kan ha olika uppfattning om saker och ting. Jag vet många som säger att deras fyramånadersbebis kan sitta själv, medan det egentligen är så att bebisen sitter, men håller handflatorna i golvet som stöd och runt omkring ligger kuddar, eftersom bebisen trillar titt som tätt var femte minut. Det är inte att kunna sitta, men just DEN föräldern vill gärna tro det.

Likadant är det med dig. Din dotter kunde prata rent och flytande menar du. Sen beskriver du undantag på undantag, utan att ens själv inse att då var det ju inte alls så att hon pratade rent.

Jag skrev inte att hennes första ord skulle ha varit DÄR, men hon lär ju ha sagt "där" någon gång i början av hennes pratande. De flesta barn har med ordet "dä(r)" bland de första orden. Men de säger såklar DÄ inte DÄR, som din dotter tydligen gjorde.

Hennes första ord var mamma och i vilken ålder var det? Därefter kom "KONKURS" på andraplats, eller i alla fall bland de allra första orden. Konkurs uttalades alltså med både K och R rent? Riktigt bra jobbat för en bebis. Jag tar för givet också att hon förstod vad konkurs betyder? Annars är det ju bara ett härmande av ljud. Att säga ett ord förutsätter ju att man vet vad ordet betyder.

"mamamamamama" jollrar alla bebisar. Men MAMMA säger de inte förrän de faktiskt säger mamma och syftar på just mamma.

Din dotter bör ha varit väldigt liten när hon pratade om konkurser och uttalade K och R. Min äldste hade ett helt knippe ord som han sa när han var 7-9 månader och vid 12 månader pratade han i tvåordsmeningar. Tro det eller ej, men det räknas som tidigt.

Dock pratade han inte på långa vägar rent! R sa han inte rent förrän han var nästan 3 år gammal och korrekt uttal på tjej och chans kom inte förrän han var 4 år.

Din dotter som pratade HELT RENT vid 2 års ålder bör med andra ord ha pratat i meningar redan före ettårsdagen och bör ha haft långt fler ord än min pojke när hon var dryga halvåret.
 

Du verkar i alla fall tappad eller åtminstone halvdöv om du tror att ditt barns andra ord efter mamma var konkurs.
Det var nog det roligaste på länge!
Jag hoppas du skaffar fler barn så vi kan höja nivån en smula här i världen.
Tack och godnatt.

Eh, det finns väl inget r-ljud i konkurs, eller?

Jag inser att det antagligen är rätt så meningslöst att diskutera med dig men vad är det som är så konstigt med att ett av dotterns första ord var konkurs? Det var för att hennes pappas jobb hade gått i konkurs precis när hon lärde sig prata och vi pratade mycket om det. En vacker dag härmade hon någon av oss och sa också "konkurs". På vilket sätt gör det mig "tappad" och varför var det "det roligaste på länge?" Ett annat av hennes första ord var balkong. Ett tredje var paraply, som ju är rätt svårt och därför brukade hon öva på det och gå och upprepa det för sig själv, "PA-RA-PLY". Och vad har allt detta med att "höja nivån i världen" att göra?

Det låter helt otroligt om det är sant. Speciellt "-Kan hela alfabetet (skriva och läsa upp), kan räkna upp till 100" En 3 åring kan väl knappt räkna till 10 normalt?....

Nu tror jag du blandar lite fritt bland oss andra tråd-deltagare du får nog ta en extra titt på vad det är jag skrivit och inte, så du slipper svara mig utifrån vad andra skrivit. Det skulle jag uppskatta ganska mycket faktiskt.

Nej, jag är inte det minsta ironisk. Är det så som du berättar så ÄR det sensationellt. Jag är dock benägen att tro att det till viss del handlar om två mycket vanliga företeelser hos föräldrar;

1. I efterhand kan man "minnas" saker väldigt tydligt, som inte riktigt stämmer när man kollar upp det. Jag har sett massvis av exempel på detta.

2. Man kan ha olika uppfattning om saker och ting. Jag vet många som säger att deras fyramånadersbebis kan sitta själv, medan det egentligen är så att bebisen sitter, men håller handflatorna i golvet som stöd och runt omkring ligger kuddar, eftersom bebisen trillar titt som tätt var femte minut. Det är inte att kunna sitta, men just DEN föräldern vill gärna tro det.

Likadant är det med dig. Din dotter kunde prata rent och flytande menar du. Sen beskriver du undantag på undantag, utan att ens själv inse att då var det ju inte alls så att hon pratade rent.

Jag skrev inte att hennes första ord skulle ha varit DÄR, men hon lär ju ha sagt "där" någon gång i början av hennes pratande. De flesta barn har med ordet "dä(r)" bland de första orden. Men de säger såklar DÄ inte DÄR, som din dotter tydligen gjorde.

Hennes första ord var mamma och i vilken ålder var det? Därefter kom "KONKURS" på andraplats, eller i alla fall bland de allra första orden. Konkurs uttalades alltså med både K och R rent? Riktigt bra jobbat för en bebis. Jag tar för givet också att hon förstod vad konkurs betyder? Annars är det ju bara ett härmande av ljud. Att säga ett ord förutsätter ju att man vet vad ordet betyder.

"mamamamamama" jollrar alla bebisar. Men MAMMA säger de inte förrän de faktiskt säger mamma och syftar på just mamma.

Din dotter bör ha varit väldigt liten när hon pratade om konkurser och uttalade K och R. Min äldste hade ett helt knippe ord som han sa när han var 7-9 månader och vid 12 månader pratade han i tvåordsmeningar. Tro det eller ej, men det räknas som tidigt.

Dock pratade han inte på långa vägar rent! R sa han inte rent förrän han var nästan 3 år gammal och korrekt uttal på tjej och chans kom inte förrän han var 4 år.

Din dotter som pratade HELT RENT vid 2 års ålder bör med andra ord ha pratat i meningar redan före ettårsdagen och bör ha haft långt fler ord än min pojke när hon var dryga halvåret.
 

Vad är det jag blandar ihop? Jag har först svarat på ditt inlägg 324 och citerat det. Är det inte du som skrivit det inlägget?

Vi har skrivit upp åtminstone en del av det dottern sa och när hon sa det, så jag "minns inte fel". Och jag har skrivit ända från början när jag beskrev hennes språk att hon hade en del "hemmagjorda" ord i början men de försvann allihop rätt snart och i 2-2,5 årsåldern pratade hon tydligt och rent. Hon sa DÄR hon sa MOROT och hon sa BONDGÅRD.  Och nej, hon visste inte vad konkurs betydde när hon sa det, hon upprepade bara ett ord vi nämnde rätt mycket. Men rätt snart frågade hon vad det betydde. Varför förutsätter ett sägande av ord att man vet vad ordet betyder? Jag trodde att vi åtminstone delvis pratade om både ordförråd men också att uttala orden rätt? Om en 3-åring tydligt säger "pappas jobb har gått i konkurs, det säger pappa", så pratar den väl rent vare sig den vet vad "konkurs" faktiskt betyder eller ej? 

Din äldste låter ungefär som min dotter och jag tror visst att det anses "tidigt", varför skulle jag inte det? Tydligen lägger du in något annat i att "prata rent" än vad jag gör. Det jag menar med att prata rent är att hon i 2-årsåldern uttalade orden och bokstäverna rätt, och varken vi eller någon som inte kände henne hade några som helst problem med att förstå vad hon sa. CH-ljudet hade hon problem lite längre men tj och R har hon sagt rätt från början när hon började använda ord med de bokstäverna i och jag tror inte det är det minsta sensationellt. Konkurs uttalas ju konkuSH inte konkuRS.

Sa hon sitt andra ord (konkurs) vid 3 års ålder? Eller hur menar du nu? Om hon var som min äldste sa hon väl konkurs kring halvåret, men frågade alltså strax därefter vad det betyder?

Jag får inte ihop dessa två grejer faktiskt.

Hur som helst; hon har uttalat R rent sen hon började använda ord som innehöll R? Om hon, som du säger, var som min son så pratade hon i tvåordsmeningar kring ettårsdagen. Med andra ord kunde din ettåring uttala R rent, alternativt; pratade massor och i tvåordsmeningar, men använde inte ett enda ord som innehöll bokstaven R?

Uttalet av R i konkurs har jag redan skrivit om.

Nej, jag får faktiskt inte ihop någonting av det du skriver.