Hur vanligt är det egntligen att barn som adoptertas från Sydafrika har HIV? Hur förhåller man sig om man får reda på att släktingens adoptivbarn har HIV och att föräldrarna visste det innan? Jag vill vara fördomsfri men jag är ändå rädd att hat åta mitt barn leka med h*n.
Låta mitt barn leka med h*n skulle det vara ....
Oj, nu är det är år 2012 och vi vet mer än på den tiden du frystes ned vilket måste ha varit på 80 talet någon gång. HIV smittade äter mediciner som gör att dom knappt har några mätbara nivåer av virus. Även om man skulle bli utsatt för blod i sår vilket är i princip hur det smittar, så är sannolikheten inte särskilt hög för smitta. Klart man inte ska utsätta sig flr det heller men gör man inte det behöver man inte vara orolig.
Att leka med ngn som har HIV är precis lika farligt som att leka eller umgås med ngn som inte har det! Dom kanske ramlar från gungan, snubblar eller får sand i ögonen! 
Med andra ord är det ingen fara alls! HIV smittar_bara_genom blod och sexuella kontakter. Risken att smittas om man utsätts för dessa smittvägar är väldigt liten.
Oroa dig inte. Det är att slösa energi. Det enda som är viktigt är isåfall att berätta för barnen att de ska vara försiktiga med blod, men det ska man ju berätta för dom i vilket fall som helst.
www.karolinska.se/AstridLindgrensBarnsjukhus/Kliniker--enheter/Hematologi-immunologi-och-hiv/Hiv-teamet-for-barn-Huddinge/Barn-hivteamet/Nationellt-Kunskaps--och-Resurscentrum-for-barn-och-unga-med-hiv-infektion/
Ring o prata med dem på karolinska om inte infon i länken hjälper. Okunskap föder rädsla och kunskap föder lung o detta fall.o det är ju bättre att ringa o ställa sina frågor än att känna oro eller tom rädsla!
Men det är ju just detta jag menar. Jag vill inte vara rädd och jag hatar att jag är det men jag är ju så färgad av propagandan jag fick själv som tonåring om AIDS och HIV. Jag vill vara lugn men känner mig bara tillgjort och ängslig. Jag vet inte ens om barnet själv vet...Tänk om de kommer på att leka blodsbröder och dela blod. Det gjorde iaf jag och min bästis nån gång på mellanstadiet. Jag vill vara lugn men är helt hispig. Jag önskar att jag inte visste och jag vill ju inte såra någon.
Låt dom leka, var orolig, läs på. Din oro kommer nog gå över. Var öppen och prata med föräldrarna, men först efter att barnen fått en relation och du visat att du "inte är orolig" oavsett om du är det eller ej. Senare kan du ju ta upp HIV grejen och fråga om barnet vet och vet att man inte ska leka "blodsbröder" och även prata med ditt barn (om barnet vet) om X slår sig och blöder så får du inte röra dennes blod. Då har man hängslen och livrem.
Du och ditt barn kan redan ha träffat mängder med människor med HIV. Kanske har ett par barn på förskolan HIV?
Så länge man är försiktig när det kommer till blod (och inte ens då är det lätt att bli smittad) så finns inga risker.
Jag tycker det är bra att du vill veta för att inte känna oro.
Hur vanligt det är att barn från Sydafrika har hiv är nog svårt att få svar på, det är nog inget man går ut med. Men adoptionsorganisationerna letar hela tiden efter föräldrar som vill/kan ta emot ett barn med hiv. Det handlar om barn från alla länder även om det troligen finns fler barn i Afrika.
Det är fortfarande svårt att hitta föräldrar till hivsmittade barn, och många barn blir kvar på barnhemlen hela sin uppväxt. Pga små ekonomiska resurser på barnhemmen så hinner många barn utveckla aids innan de nått vuxen ålder. Men med bromsmediciner kan man leva i princip lika länge som alla andra.
Innan adoptivbarn blir aktuella för adoption görs hälsokontoller, där hivtest, hepatit m.m. alltid kollas. Inga barn kommer alltså till Sverige med en sådan smitta utan föräldrarnas vetskap. De barn som har en sådan smitta, ett handkapp, eller sjukdom tillhör det som kallas sn -specialneed, och som blivande förälder måste man själv sagt sig vara intresserad av att få ett barn med sn innan man får barnbesked. Med andra ord har man själv gjort ett val att ta emot ett barn med ex. Hiv.
Jag tror mig veta helt säkert att det hittills är extremt få barn med HIV som adopterats från SA till Sverige. De flesta blir kvar på barnhem tyvärr. Dock har det på senare tid blivit vanligare att även HIV-positiva barn adopteras (förmodligen beroende på att dessa barn idag kan leva ett normalt liv tack vare bromsmedicin), men då främst till andra länder än Sverige, eftersom svenskarna av någon anledning är relativt fördomsfulla mot HIV (eller vad det nu beror på). Som Bella Moon skrev så vet man som adptivförälder om barnet har HIV eller inte eftersom barnen testas i landet innan de är klara för adoption och om man är beredd att ta emot ett barn med HIV så beslutar föräldrarna om detta i förväg. Så om du inte VET att barnet har HIV så har det förmodligen INTE det. HIV smittar inte i vanliga relationer utan sex. Jag tycker att det är bäst att lära barn att vara försiktig med blod oavsett vem det gäller, dvs man bör inte peka ut någon. Normalt hyffs bara räcker. Men man ska ju vara försiktig med sår över huvudtaget så att det inte kommer in smuts och bakterier så det blir infelkterat. Har man själv inget sår så kommer ju inte viruset in i ens kropp även om man får HIV smittat blod på sig. Jag har ingen erfarenhet själv dock av HIV smittade barn, men har funderat över detta och försäkt läsa på. Vi har dock valt att inte vara öppen för adoption av sådant barn just pga folks fördomar... Taskigt men så är det.