• Äldre 28 May 09:54
    9773 visningar
    33 svar
    33
    9773

    Nyfiken på detta med anknytning.. Hur tänker ni?

    Jag är intresserad av detta med ankytningsteori e.c.t. Jag skulle vilja veta hur du som förälder anser att du "säkerställer" (hittar inget bättre ord..) anknytningen till ditt barn? Vad gör du för att påverka att ni får en bra kontakt? Och vad tror DU är grunden för en god anknytning? T.ex. korta dagar på dagis, samsovning, hemmaföräldrar o.s.v. Gärna er med lite större barn också, inte bara bebis-anknytning. 

    Jag vill inte ha en hätsk diskussion, snäll kan vi hålla god ton utan personllga påhopp så vore jag tacksam! Jag vet att detta ämne är rena rama dynamiten i vissa kretsar.. 
    Jag tror de allra flesta av oss föräldrar verkligen vill det bästa för våra barn så det finns ingen anledning till pekpinnar.. Jag är bara nyfiken hur ni andra tänker! Kanske man kan ta till sig tankar och tips av andra kloka föräldrar! 

  • Svar på tråden Nyfiken på detta med anknytning.. Hur tänker ni?
  • Äldre 28 May 11:12
    #3

    Då verkar du resonera ungefär som jag! Vi har försökt vara lyhörda för våra barns behov av närhet vid läggdags, samsovning (fast det vill de inte längre) och fysisk närhet. Jag har inte ammat mina barn så jättelänge utan min man och jag delade på matningen efter c.a 7 månader.. Vi har också burit våra barn mycket, men vår andra dotter har varit en tungklump sedan dag 1 så hon fick faktiskt åka vagn lite mer. :) De går som max 30 timmar i veckan på dagis och de har fyllt två år när de börjat. Det är en oerhörd lyx förstås men vi har fria jobb som gör det möjligt.

    Någon mer? 

     

  • Äldre 28 May 13:16
    #6

    Som du skriver Skogsvitter så är det ju väldigt individuellt vad barn behöver.. Det märker man ju tydligt när man får ett syskon till sitt första barn. Vår äldsta dotter var väldigt bestämd och envis och krävde mycket närhet o.s.v.. Henne har jag burit på mycket :) Hon är fortfarande en känsligt tjej som protesterar vilt om hon inte får det hon vill/behöver. Hennes lillasyster är raka motsatsen. Hon pular på i sin egen takt och är otroligt anpassningsbar och i stort sett jämt nöjd!

    Det du skriver om egna erfarenheter och mönster är ju väldigt intressant! Jag tycker själv att jag är rätt bra på att se mina barn, men en annan kanske tycker att jag är helt dysfunktionell :) Jag kanske TROR att mina barn är trygga med mig fast de inte är det alls..? Jag vet att jag själv kan ha problem med temperamentet ibland. Jag kan bli oerhört arg. Det är något jag ständigt försöker förbättra för det tänker jag kan vara förvirrande för mina barn. Att man å ena sidan är kärleksfull och lugn men sedan argsint..  Jag har bra tålamod, men när jag väl blir arg då blir jag FÖR arg.. Jag är bra på att be om förlåtelse och lugnar ner mig snabbt dock. Detta kan jag ha en del dåligt samvete över faktiskt. Min mamma var ALDRIG arg, däremot trött och sur och jag vet inte vad som är värst..?

     

Svar på tråden Nyfiken på detta med anknytning.. Hur tänker ni?