Nyfiken på detta med anknytning.. Hur tänker ni?

Jag känner att jag inte läst färdigt ännu men funderar mycket på detta med mentalisering, som Lapsang nämner ovan. Att möta (späd)barnets behov är enkelt och tydligt, men att bära och identifiera och bekräfta och reglera barnets känslor är värre och faller det sig inte naturligt så är det ofantligt svårt.

Men mycket av anknytningen kan man ju faktiskt få bekräftad genom att se hur barnet hanterar skrämmande situationer, då anknytningsmönstret aktiveras. Det är sunt att visa känslor och att söka sig till föräldrarna för att få hjälp att reglera känslorna och så småningom lugna sig i föräldrarnas närhet, till skillnad från alla avvikelser. Men ju äldre barnet blir desto mer komplexa blir mönstrena och svårare att se.