Hur länge kan man ha en älskare/älskarinna?

Vi tar oss tid och åker iväg nån gång i månaden. Då är jag iväg "med vänner"....  Vi tar hotell eller hyr en stuga eller nåt annat som passar. Om vi bara träffas för en snabbis mitt i veckan på lunchen eller liknande blir det i bilen.

Vi kan faktiskt träffas flera gånger utan att ha sex öht då vi samtidigt är vänner. Han känner till nästan allt om mig och jag om honom och i mitt intresse ligger att han ska må så bra som möjligt! Och vice versa. Sånt märks!

Vi träffades på jobbet. Ångrar inte en sekund även om det råkade bli så att jag fick byta jobb! Nån upptäckte oss och plötsligt kände alla till det.... Surt, men vi kommer över det också!

Sedan -05 och vi ses fortfarande åtminstone en gång i veckan. På hans jobb, bil, utomhus, i hans hus när hon är borta.

Lyxproblem... Haha

Sedan 2000, med vissa avbrott för barnafödande hos båda.

Jaha. Att så många har så svaga känslor för sin partner är lite obehagligt att se.

Om jag skulle vara otrogen skulle jag ha så dåligt samvete att jag inte skulle kunna fortsätta. Och, jag vet det av en enstaka erfarenhet. Skäms än idag, 30 år senare.

Så här: om er partner är för jävlig och ni är kvar bara för att ni inte vågar annat, eller er partner har sagt att det är OK så kan det väl vara begripligt, men bryr ni er inte om vad er partner känner, eller skulle kunna komma att känna???

Varför vara i ett fast förhållande alls om ni inte vill ge er partner allt ni kan av glädje och trygghet?? Och sex???

Ja, med sådana partners behöver man inga fiender!
De kan verkligen konsten att ruinera människors liv. Jag är äldre och har en del tråkiga erfarenheter av livet ,inte av just detta slaget för egen del, men har försökt trösta vid flera tillfällen då vänner blivit bedragna. Jag tycker att Du "Glada" uttrycker det bra, man har alltid ett val, den som bedrar alltså,inte den bedragna. Visst kan det finnas många olika orsaker till att det händer, ibland i och för sig förståeliga, men att gå bakom ryggen är alltid fel. Hur man klarar att göra det under lång tid utan att förgås av samvetskval är en gåta; många hävdar att vem som helst kan men det tror jag inte på. Det måste saknas empati och inlevelse.
Jag är naturligtvis en moraltant bland många andra som hävdar att vi människor  måste på något sätt ta hänsyn till varandra om vi ska leva tillsammans som social varelse. Vissa saker regleras i lagar annat förväntas vi införliva via etiska värderingar och ... ja, moral. Visst har det funnits moralregler som används i maktsyfte (kyrkan) men det är inte dessa jag tänker på. Jag såg för ganska länge sedan en undersökning (vetenskaplig sådan) om vad människor tycker är viktigast i vänskap och det verkar som i de flesta kulturer genom tiderna ärlighet och uppriktighet var det viktigaste. Det borde då rimligen också gälla i livets viktigaste relation!

Jag vill inte moralisera, jag är intresserad av hur man motiverar vad man gör.

Jag vet att man kan trilla dit, jag har fallit, men hos mig slår en gammal hereditär kraft till och skammen blir olidlig. Andra verkar inte ha nån sån hjälp i nån ursprunglig hjärndel, men intellektet borde ge även dom ett resonemang att ta sig igenom. Och då undrar jag bara hur man resonerar.

Jag kan föreställa mig massor av situationer där en frisk människa fortsätter med en sidorelation, men de som skriver i den här tråden visar upp en lätthet i varandet som inte tyder på att man ens ser ett problem.

Så jag undrar mer ur dessas egen ensidiga synvinkel, varför ta på sig bekymret med en fast, officiell, relation och sen en lycklig härlig bekymmerslös relation som man måste dölja. Varför inte bara ha den lyckliga relationen igång?

Om igen, jag känner för många notoriskt otrogna som är trevliga och inte sysslar med home wrecking för att säga att ens de flesta är vidriga eller omoraliska.

Naturligtvis kan man inte döma och fördöma människorna bakom handlingarna; speciellt inte i ett forum som detta.  Man vet alldeles för lite om den totala situationen. Jag känner nära en person som var otrogen; personen är mycket sympatisk och en mycket bra förälder med, numera, god kontakt med sina barn. Man kan däremot verkligen ifrågasätta handlandet; jag har blivit berörd av flera fall i min närhet och jag tar konsekvent parti för den bedragna parten. De kan vara delaktiga i orsakerna till otroheten men inte ansvariga för handlingen.Speciellt konstigt blir det om man påstår sig leva i en lycklig relation med kärlek, det går inte ihop med lögn och bedrägeri.

3år från och till

3 veckor.