Forum Graviditet - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Min mamma är gravid och 50 år

    Tis 5 jun 2012 22:22 Läst 61425 gånger Totalt 75 svar
    Tis 5 jun 2012 22:22

    TyIgår va vi på kalas, jag och sambon hemma hos föräldrarna. Jag är 25 år, o har 2 syskon. En som är 14 och en som fyllde 11 nyss. 

    Vi hade det allihopa jätte jätte trevligt. Men.... Min mamma sa att hon och pappa ville berätta något för oss. Tänkte då att de kanske är bröllop på gång för dem inte är gifta. Jag var 99% säker på att de skulle berätta att de blir bröllop i sommar eller när som och inte någon jäkla graviditet!!!!! Jo ni läste alla rätt... Min mamma som är 50år är gravid i vecka 23. Vi alla trodde de skojade och skratttade allihopa men då blev både min mamma och pappa allvarliga, och då fattade vi att detta var på riktigt. Det blev en lång tystnad kändes det som. Jag själv är inte så glad för detta, men fick pipa fram ett grattis ändå som de andra tvingade ur sig. När resten av gästerna gått och det bara var jag och sambon kvar berättade hon lite mer och att det defenitivt inte var planerat, och hur mycket hon är emot abort. Jag kom med alla negativa argument ex följd sjukdomar för detta barnet, det kanske har DS eller vad som... Tycker inte man bör sätta ett liv till världen när i princip mitt yngsta syskon är "färdig växt" ifrån den där barnåldern.. Det är ju så mycket som innebär och som står på spel med ett litet barn. Jag vill min mammas och pappas bästa, jag vill inte de ska ta hand om ett barn när de står på gränsen till att bli gamla.

    Det är inte menat att de ska bli föräldrar i den åldern. Min pappa är 56, glömde skriva det längre upp. Jag vet inte vad jag ska göra, eller jag kan ju inte göra något för gjort är ju gjort. Måste glädjas mot min vilja tyvärr mot detta kommande syskon. Tänk er själva in i min situation,ex när detta barn tar studenten, då är ju för fasen mina föräldrar runt 70 års åldern, hur kul är det? Tycker så synd om detta barn som kommer ha gamla föräldrar. Vem vet, de kanske får demens sjukdom tidigt? Nä, jag vet inte ut eller in.... Vad hade ni gjort?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-06-05 22:23
    Vet ej vad som hände i början av inlägget vid Tydigår... Ignorera det.

  • Ons 6 jun 2012 22:18 #52

    Stort grattis till dina föräldrar! Glad Vilket oerhört mirakel att lyckas både bli gravid och slippa missfall i den åldern. Ger en annan lite hopp faktiskt! Och du kontrar med att tycka det inte är meningen. Kan man bli gravid  och blir det är det ju meningen oavsett ålder. Dessutom inte ditt problem ö.h.t! Folk jobbar normalt till 65-då är ditt syskon 15 och ingen bebis de ska ta hand om. Medelåldern för när kvinnor dör är 83-då är ditt syskon hela 33 år och hur många av oss har inte förlorat en förälder i den åldern eller t.o.m ännu yngre fast de kanske t.o.m var mycket yngre när de fick oss? Långt över hälften av alla 85+are bor hemma och klarar sig helt själva. Antar att ditt syskon inte tänker bo hemma så länge...

    Jag skulle gärna byta plats med dina föräldrar och vi tänker försöka få barn så länge vi bara kan upp i åren!

  • Anonym (Sladd­is)
    Visa endast
    Tor 7 jun 2012 01:35 #53
    viseversa skrev 2012-06-05 23:00:30 följande:
    Nej men du tycker du har rätten att ha åsikter och få bestämma om hur dina föräldrar ska leva sina liv. Säger igen att din mamma och pappa har egna liv och har då full rätt att SJÄLVA fatta beslut som rör DERAS kliv. UTAN att du har någon talan=).

    Och så sitter du och gnäller om vad ANDRA ska tycka. Du är seriöst oroad för DITT rykte i det hela(Ahum?!)Vad det är synd om dig ts. Förstår att det är såå jobbigt(kramar om).

    Och jo du låter ganska omogen och bortskämd när man läser din ts. Men det är ju klart det är bara min uppfattning. Och nej jag känner ju inte dig personligen så jag tar tillbaka det påståendet och ber om ursäkt!

    Blir bara förundrad över att du är 25!! Tycker du låter som en sur 16 åring när man läser din ts. Sorry!
    Det finns fler saker du bör tänka på kanske.
    Jag är 24, min far är 10år äldre än min mor. Far är nybliven pensionär. Jag älskar bägge mina föräldrar och de har varit mycket bra föräldrar också för den delen. Men faktum kvarstår, att mitt äldsta syskon är 13år äldre än jag. Nu är det ju så klart en bidragande faktor att mina äldsta syskon inte bodde hos oss utan på annan ort. Men faktum kvarstår, jag har två syskon som jag i princip inte känner, jag var barnet deras far fick med sin nya, dessutom var jag liten och de var på väg att bli självupptagna tonåringar. Det är en kontakt jag aldrig kommer få. Jag har tyckt att det varit jätte jobbigt från och till med äldre syskon och äldre föräldrar, både det faktum att alla mina föräldrars vänner hade äldre barn och jag alltid var ensam på midsommar osv. Också det faktum att jag tyckte det var pinsamt. Jag känner även till barn med ännu äldre föräldrar som har blivit mobbade för det faktum.

    SÅ du som inte tycker man ska bry sig om vad ANDRA tycker borde väl åtminstone tycka att man ska bry sig om vad ens syskon får FÖR UPPVÄXT.

    Hänt har hänt med det är inte genomtänkt och hade min mor varit på smällen nu hade jag snällt sagt till henne att jag ansåg att det vore olämpligt.

    För även hur pigga föräldrarna är i dag så kan de visa sig att i morgon är de det inte och vem skall ta hand om syskonet då?
     
  • Tor 7 jun 2012 02:21 #54

    Jag hade en släkting som fick en sladdis när hon var 52. Detta var för ca 100 år sen så det var inget snack om nån abort där inte. Det gick bra och morbror Gunnar var inte utvecklingsstörd.

  • Muhtad­iyah
    Visa endast
    Tor 7 jun 2012 02:50 #55

    Barnet måste inte födas med DS.
    Du vet, alla gamla föräldrar får faktiskt inte barn med DS, även om det är större risk ju äldre mamman är. Hur som helst så tycker jag det är mycket mer ansvarigt att faktiskt ta hand om det liv man skapat tillsammans än att trycka i sig en tablett eller göra ett ingrepp för att ta död på det (för det är så det är).

    Tycker du borde vara glad för dina föräldrars skull och glädjas med dem för ditt nya syskon.

  • Muhtad­iyah
    Visa endast
    Tor 7 jun 2012 02:58 #56
    Anonym (Sladdis) skrev 2012-06-07 01:35:54 följande:
    Det finns fler saker du bör tänka på kanske.
    Jag är 24, min far är 10år äldre än min mor. Far är nybliven pensionär. Jag älskar bägge mina föräldrar och de har varit mycket bra föräldrar också för den delen. Men faktum kvarstår, att mitt äldsta syskon är 13år äldre än jag. Nu är det ju så klart en bidragande faktor att mina äldsta syskon inte bodde hos oss utan på annan ort. Men faktum kvarstår, jag har två syskon som jag i princip inte känner, jag var barnet deras far fick med sin nya, dessutom var jag liten och de var på väg att bli självupptagna tonåringar. Det är en kontakt jag aldrig kommer få. Jag har tyckt att det varit jätte jobbigt från och till med äldre syskon och äldre föräldrar, både det faktum att alla mina föräldrars vänner hade äldre barn och jag alltid var ensam på midsommar osv. Också det faktum att jag tyckte det var pinsamt. Jag känner även till barn med ännu äldre föräldrar som har blivit mobbade för det faktum.

    SÅ du som inte tycker man ska bry sig om vad ANDRA tycker borde väl åtminstone tycka att man ska bry sig om vad ens syskon får FÖR UPPVÄXT.

    Hänt har hänt med det är inte genomtänkt och hade min mor varit på smällen nu hade jag snällt sagt till henne att jag ansåg att det vore olämpligt.

    För även hur pigga föräldrarna är i dag så kan de visa sig att i morgon är de det inte och vem skall ta hand om syskonet då?
    Att du inte lärde känna dina äldre syskon har nog snarare med dålig kontakt att göra än att de är äldre än dig. Jag har inte så bra kontakt med min ena syster som är 15 år äldre än mig, men min andra syster som är 14 år äldre än mig har jag kontakt med. Det beror på att den ena är en självupptagen kvinna som inte riktigt har lust att beblanda sig med andra än sig själv och så har det alltid vart, medan mina andra systrar allihop håller kontakten oavsett ålderskillnaden. Allt beror på vad det är för personer man har som syskon.

    Ja, vem skulle ta hand om barnet då? Syskonen kanske? Jag förstår verkligen inte den svenska mentaliteten, det är erat eget kött och blod för helvete, man tar väl hand om varandra ifall föräldrarna dör? Så ser det iallafall ut i resten av världens länder... Men ja, karriären, partnern, resor och allt det där är väl viktigare. 
  • Tor 7 jun 2012 03:17 #57
    Insatt skrev 2012-06-07 02:21:53 följande:
    Jag hade en släkting som fick en sladdis när hon var 52. Detta var för ca 100 år sen så det var inget snack om nån abort där inte. Det gick bra och morbror Gunnar var inte utvecklingsstörd.
    Samma här. En släkting fick sitt sista barn vid 50, det var också för ca 100 år sedan, barnet blev friskt och mamman levde till hon var 87.

    Grattis ts, till ditt nya syskon :)
  • mickim­us
    Visa endast
    Tor 7 jun 2012 08:35 #58

    Herregud jag spyr galla över alla omogna vuxnaKräks
    Vilken hemsk uppväxt ni bör har haft  

    Grattis ts till ditt nya syskon!!!  

  • Tor 7 jun 2012 09:12 #59

    jag hade en kompis en gång i tiden när jag va runt 15 hans föräldrar var då runt 65-70 år han skämmdes nåt så kopiöst över att dom var så gammla och inte orkade nåt.

    och det förstår jag jag skulle inte heller vilja ha en mamma o pappa som bor på ålderhemmet då jag är runt 20.

    fy va vidrigt att folk skaffa barn vid 50+ tycke gränsen går vid 40-45. sen borde folka tvingas sterilisera sig.

    nä äcklad blir man det är som att få en mormor o morfar i stället för en mamma o pappa då man föds,     

  • Anonym (Sladd­is)
    Visa endast
    Tor 7 jun 2012 12:13 #60
    Muhtadiyah skrev 2012-06-07 02:58:13 följande:
    Att du inte lärde känna dina äldre syskon har nog snarare med dålig kontakt att göra än att de är äldre än dig. Jag har inte så bra kontakt med min ena syster som är 15 år äldre än mig, men min andra syster som är 14 år äldre än mig har jag kontakt med. Det beror på att den ena är en självupptagen kvinna som inte riktigt har lust att beblanda sig med andra än sig själv och så har det alltid vart, medan mina andra systrar allihop håller kontakten oavsett ålderskillnaden. Allt beror på vad det är för personer man har som syskon.

    Ja, vem skulle ta hand om barnet då? Syskonen kanske? Jag förstår verkligen inte den svenska mentaliteten, det är erat eget kött och blod för helvete, man tar väl hand om varandra ifall föräldrarna dör? Så ser det iallafall ut i resten av världens länder... Men ja, karriären, partnern, resor och allt det där är väl viktigare. 
    Klart det har med dålig kontakt att göra, vilket inte är så konstigt då det skiljer 15år mellan oss.
  • Tor 7 jun 2012 12:32 #61

    Alla skäms över sina föräldrar på ett eller annat sätt! Jag har också "gamla" föräldrar, min mor var 39 när jag föddes och jag hade äldst föräldrar i min klass. Nu är jag 23 och min mamma 62, många jämnåriga har morföräldrar i samma ålder. Men nu skäms jag inte längre :)

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll