Forum Graviditet - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Min mamma är gravid och 50 år

    Tis 5 jun 2012 22:22 Läst 61425 gånger Totalt 75 svar
    Tis 5 jun 2012 22:22

    TyIgår va vi på kalas, jag och sambon hemma hos föräldrarna. Jag är 25 år, o har 2 syskon. En som är 14 och en som fyllde 11 nyss. 

    Vi hade det allihopa jätte jätte trevligt. Men.... Min mamma sa att hon och pappa ville berätta något för oss. Tänkte då att de kanske är bröllop på gång för dem inte är gifta. Jag var 99% säker på att de skulle berätta att de blir bröllop i sommar eller när som och inte någon jäkla graviditet!!!!! Jo ni läste alla rätt... Min mamma som är 50år är gravid i vecka 23. Vi alla trodde de skojade och skratttade allihopa men då blev både min mamma och pappa allvarliga, och då fattade vi att detta var på riktigt. Det blev en lång tystnad kändes det som. Jag själv är inte så glad för detta, men fick pipa fram ett grattis ändå som de andra tvingade ur sig. När resten av gästerna gått och det bara var jag och sambon kvar berättade hon lite mer och att det defenitivt inte var planerat, och hur mycket hon är emot abort. Jag kom med alla negativa argument ex följd sjukdomar för detta barnet, det kanske har DS eller vad som... Tycker inte man bör sätta ett liv till världen när i princip mitt yngsta syskon är "färdig växt" ifrån den där barnåldern.. Det är ju så mycket som innebär och som står på spel med ett litet barn. Jag vill min mammas och pappas bästa, jag vill inte de ska ta hand om ett barn när de står på gränsen till att bli gamla.

    Det är inte menat att de ska bli föräldrar i den åldern. Min pappa är 56, glömde skriva det längre upp. Jag vet inte vad jag ska göra, eller jag kan ju inte göra något för gjort är ju gjort. Måste glädjas mot min vilja tyvärr mot detta kommande syskon. Tänk er själva in i min situation,ex när detta barn tar studenten, då är ju för fasen mina föräldrar runt 70 års åldern, hur kul är det? Tycker så synd om detta barn som kommer ha gamla föräldrar. Vem vet, de kanske får demens sjukdom tidigt? Nä, jag vet inte ut eller in.... Vad hade ni gjort?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-06-05 22:23
    Vet ej vad som hände i början av inlägget vid Tydigår... Ignorera det.

  • Anonym (Sladd­is)
    Visa endast
    Tor 7 jun 2012 13:06 #62
    mlinz skrev 2012-06-07 12:32:25 följande:
    Alla skäms över sina föräldrar på ett eller annat sätt! Jag har också "gamla" föräldrar, min mor var 39 när jag föddes och jag hade äldst föräldrar i min klass. Nu är jag 23 och min mamma 62, många jämnåriga har morföräldrar i samma ålder. Men nu skäms jag inte längre :)
    Nej gud jag skäms inte heller, mina föräldrar är tacksamt pigga och har orkat vara aktiva i mitt liv. Men om föräldrarna inte orkar det, det är alla OMen som kommer med åldern, dessutom är modern i detta fallet 11år äldre än din.
  • Anonym (stora­syster­)
    Visa endast
    Tor 7 jun 2012 13:15 #63

    TS, jag fick reda på att min pappa och hans nya skulle ha barn när jag själv väntade min yngsta. Pappa var då 55+. Jag reagerade som du och kände mig väldigt negativt inställd till en början. Det var en chock helt enkelt och den gick över. Nu är jag verkligen glad åt min lilla lillasyster men vi har såklart ingen vanlig syskonrelation.

  • Tor 7 jun 2012 13:35 #64

    Nej, men jag skämdes ändå. Nu när jag är äldre så förstår jag att de inte var så värst gamla ändå ;)
    Sedan kan kan som helst hända även unga föräldrar. Min mamma fick en nervskada efter en operation när jag var 9 år gammal, så jag och mina syskon (en äldre, en yngre) har i stort sett fått klara oss själva sedan dess. Men det är en annan historia :)

  • Anonym Trådstartaren
    Visa endast
    Tor 5 jul 2012 13:51 #64 +1
    Kan meddela att igår kväll klockan 22,35 föddes min söta lillasyster i vecka 27. Min underbara mamma o pappa mår bra efter omständigheterna och likaså min lillasyster, hon andas normalt och är frisk liten tjej. Har än inte träffat henne pga av smittorisken, men snaaaart och jag längtar!!!!!! Tänk att jag bara vetat om min mammas graviditet i 1mån ungefär. 1mån att förbereda sig Är som sagt överlycklig o vill träffa henne NUUUUU.... Hon var 30cm lång och vägde 809g!Hjärta

    /STORA syster 
  • Tor 5 jul 2012 14:08 #65

    Oj, så tidigt född! Hoppas allt går bra!

  • Tor 5 jul 2012 14:09 #66

    Grattis!! {#emotions_dlg.flower}
    Jag blev själv storasyster när jag var 27 och jag tyckte det var hur mysigt som helst. Självklart får man ingen riktig syskonrelation man blir nog lite mer som en moster eller kusin, men det är inte fy skam det heller


    ♥ E 30/5 2008 ♥ M 1/4 2010 ♥ Liten BF 26/10 2012 ♥
  • Tor 5 jul 2012 15:03 #67

    Grattis! Hoppas allt fortsätter gå vägen!

  • Tor 5 jul 2012 21:52 #68
    Anonym skrev 2012-07-05 13:51:24 följande:
    Kan meddela att igår kväll klockan 22,35 föddes min söta lillasyster i vecka 27. Min underbara mamma o pappa mår bra efter omständigheterna och likaså min lillasyster, hon andas normalt och är frisk liten tjej. Har än inte träffat henne pga av smittorisken, men snaaaart och jag längtar!!!!!! Tänk att jag bara vetat om min mammas graviditet i 1mån ungefär. 1mån att förbereda sig Är som sagt överlycklig o vill träffa henne NUUUUU.... Hon var 30cm lång och vägde 809g!Hjärta

    /STORA syster 
    Oj så kul Grattis på dig storasyster!
  • Tis 10 jul 2012 20:19 #69

    Grattis! Hoppas att du fått träffa henne nu och att hon mår bra.

  • Mån 11 aug 2014 20:20 #70

    Asså helt seriöst varför är du arg på högsta graden shit Cilla med livet kvinna om dina föräldrar är gravid borde du vara glad istället för att få adhd jag menar vet du hur många människor i världen som dör för att få ett barn Gud har get dina föräldrar det och du borde vara tacksam och inte klaga. Asså Gud.

  • Anonym (gömma­....)
    Visa endast
    Ons 20 aug 2014 17:18 #71
    Amy27 skrev 2012-06-05 22:28:34 följande:

    Vara där och stödja är det enda du kan göra.

    Men märkte ni inget? V23 borde hon ju fått mage....


    jag kunde dölja min andra graviditet till vecka 30, .. ingen mage.. så det går ;)
  • Ons 3 sep 2014 12:39 #72
    Är man väldigt ung när man skaffar barn så finns det en risk att man inte är mogen att axla det ansvar som följer med föräldraskapet, för att inte tala om att man har mycket sämre möjligheter att erbjuda ekonomisk och social trygghet och stabilitet. Har man själv eller någon i ens släkt en psykisk sjukdom så riskerar man att föra vidare denna via generna, vilket även gäller om man har cancer, reumatism eller demens i släkten ? ja, faktiskt är ett mycket stort antal sjukdomar ärftliga. Om man bor i ett land med konflikter så riskerar man att göra sitt barn till flykting och har man ett krävande jobb så kanske man inte kan ge barnet så mycket tid och uppmärksamhet att anknytningen blir optimal. Med denna långa uppräkning vill jag bara visa att det knappt skulle finnas några människor kvar som kvalificerar sig för föräldraskap om man började rannsaka alla faktorer.
  • Lör 25 mar 2017 04:48 #73

    Jag var 28 år när jag fick barnlängtan men fick veta att det var bara gifta par som kunde få hjälp med IVF. Så två år senare träffade jag någon och när jag varit gift i sju år och inte hade blivit gravid sökte jag igen men min man ville inte följa med då han hade ett barn i ett tidigare förhållande och inte trodde att det berodde på honom. Dessutom var jag 40 år gammal och i Malmö satsar man bara på kvinnor under 39 år. Alltså tittade jag på vilka alternativ som fanns utomlands och hittade Storkkliniken i Danmark. Detta var ju inte gratis och så småningom gav jag upp. Jag var nu skild och sa till min nya att han inte skulle förvänta sig barn i vårt förhållande vilket han var helt lugn med då han hade barn sedan innan. Jag sa att jag gärna skulle ta hand om hans barn om de bodde hos oss. Då hände det som heter "adoptionssyndromet", att när man släpper tankarna på egen befruktning och bara älskar annat barn så blir man gravid och vid 43 år fyllda födde jag vår dotter!!!
    Om din mamma vill och hennes kropp vill kommer det att gå bra.


    gravid
  • Anonym (Sanna­)
    Visa endast
    Lör 25 mar 2017 13:07 #74
    sofiahots skrev 2017-03-25 04:48:17 följande:

    Jag var 28 år när jag fick barnlängtan men fick veta att det var bara gifta par som kunde få hjälp med IVF. Så två år senare träffade jag någon och när jag varit gift i sju år och inte hade blivit gravid sökte jag igen men min man ville inte följa med då han hade ett barn i ett tidigare förhållande och inte trodde att det berodde på honom. Dessutom var jag 40 år gammal och i Malmö satsar man bara på kvinnor under 39 år. Alltså tittade jag på vilka alternativ som fanns utomlands och hittade Storkkliniken i Danmark. Detta var ju inte gratis och så småningom gav jag upp. Jag var nu skild och sa till min nya att han inte skulle förvänta sig barn i vårt förhållande vilket han var helt lugn med då han hade barn sedan innan. Jag sa att jag gärna skulle ta hand om hans barn om de bodde hos oss. Då hände det som heter "adoptionssyndromet", att när man släpper tankarna på egen befruktning och bara älskar annat barn så blir man gravid och vid 43 år fyllda födde jag vår dotter!!!

    Om din mamma vill och hennes kropp vill kommer det att gå bra.


    Barnet föddes för 5 år sedan. Gammal tråd.
  • Lör 25 mar 2017 17:03 #75
    sofiahots skrev 2017-03-25 04:48:17 följande:

     Då hände det som heter "adoptionssyndromet", att när man släpper tankarna på egen befruktning och bara älskar annat barn så blir man gravid och vid 43 år fyllda födde jag vår dotter!!!


    och det där är jäkligt dumt att sprida vidare... Att man kan slappna av och bli gravid. Klart att det händer att man blir gravid men inte pga det.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll