• Womanizer

    Svenska tjejer - ett socialt förfall

    Bästa Familjeliv,

    När jag för några år sedan träffade en kvinna från Ukraina som tillfälligt jobbade som tolk i Sverige fick jag en helt annan syn på jämställdhet. Idag är vi ett lyckligt par sedan några år och för henne är det otänkbart att jag som man ska laga mat, städa eller utföra annat hushållsarbete. Hon ser det som sin plikt som kvinna på samma sätt som det är min plikt att försörja oss. 

    Kvinnan jag är tillsammans med ses av mina vänner som lite av en trophy-wife (vi är dock inte gifta).  Detta då hon är en sådan som andra män stannar upp och vänder sig om på gatan för att beundra. För henne är det naturligt att göra sig vacker varje dag och att klä sig snyggt. Hon berättade att en kvinna är mannens visitkort, och därför vill hon alltid göra ett vackert intryck. Själv är jag knappast något modell men har samtidigt aldrig haft svårt att träffa svenska tjejer tidigare.

    I början var det lite ovant att lära mig förstå hur denna kvinna fungerade. Som svensk man var jag van med att göra det mesta i samförstånd med min respektive. Detta förklarade hon dock efter ett tag att jag skulle sluta med. I öststaterna ses det som direkt omanligt att rådfråga sin kvinna vilken film hon vill se, eller om det är okej för henne att jag bjuder hem några vänner eller kollegor. En man i hennes ögon är inte rädd för att ta dessa initiativ själv och kvinnan följer efter. 

    När vi hade varit tillsammans en tid bjöd jag hem några kollegor. Hon var väldigt glad över detta eftersom hon då gavs chansen att visa hur duktig hon var i köket och hur bra kvinna hon var. Middagen blev en festmåltid värd nobellmiddagen och hela tiden servade hon våra gäster och var lyhörd inför att de skulle må så bra som möjligt. En av tjejerna i sällskapet började sedan prata skit om mig på kontoret eftersom hon ansåg att jag var en mansgris som förtryckte denna kvinna. När jag berättade det för tjejen blev hon för första gånger helt vansinnig. Hon var i princip beredd att ringa upp denna tjej och läsa lusen av henne. 

    För henne var jag en drömkille. Jag dricker mig aldrig berusad, har ordnat ekonomi, gör henne glad med små presenter och skulle aldrig drömma om att slå henne. Inte heller springer jag till prostituerade eller går på porrklubb vilket är väldigt vanligt förekommande för ukrainska män. Jämställdhet för henne handlar inte om dela på hushållssysslorna utan om att båda tar delat ansvar för helheten. Hon som kvinna sköter hemmet, och jag som man sköter ekonomin. 

    Hon jobbar förvisso lite fortfarande som översättare, och drar också in pengar. Detta är dock enbart för att hon tycker det är roligt, och hon gör det enbart några timmar i veckan som en hobby eftersom hon talar och skriver flera språk flytande. 

    Varje morgon när väckarklockan ringer kliver hon upp för att ordna kaffe och frukost åt mig samt stryker skjortan om det behövs. När jag kommer hem möter hon mig i hallen med ett leende och hänger upp min kavaj. Maten står alltid uppdukat på bordet och som regel är det flera rätter att välja på. Efter maten vet hon att jag gillar att byta till bekvämare kläder luta mig tillbaka i favoritfåtöljen och läsa DI. Varje gång kommer hon ut med kaffe och efterrätt, eller något fruktfat. 

    Sex blir aldrig en förhandlingsfråga som det kan bli i andra förhållanden. Trots att vi nu varit tillsammans ett par år har vi sex varje dag, och ibland flera gånger varje dag. Bättre sexliv har jag aldrig haft! Går vi ut, om det så bara är till affären ska både sminket, håret och kläderna fixas till innan. Det är dock något hon gör varje dag på rutin så det är väldigt sällan jag behöver vänta någon längre tid innan vi kan lämna hemmet. 

    Finns det nackdelar? Jodå, det gör det. När hennes morfar blev sjuk åkte hon dit och var borta i två veckor för att ta hand om honom. Kvinnor från öst är väldigt familjeorienterade och familjen är alltid viktigt och högt prioriterad. De har kommit och hälsat på 2 ggr och det blir lite väl intensivt för min smak. 

    Fördomarna från omgivningen fanns naturligtvis där, och finns så även idag om än i mindre omfattning. Allt från nedlåtande blickar till en kvinna som mer eller mindre förklarade mig som en värsta sortens våldtäktsman som utnyttjade försvarslösa fattiga kvinnor. Att hon sedan tjänade nästan lika bra som mig eftersom hon var anställd på ett internationellt företag spelade ingen som helst roll. Att hon dessutom var snygg var tydligen ett problem också eftersom jag (tydligen i egenskap av ful) inte hade rätt att ha en snygg kvinna.

    När jag träffade denna tjej var jag helt själv om det på kontoret. Nu har två andra manliga kollegor gjort precis samma sak, och de säger båda samma sak: Aldrig mer en svensk kvinna!

    Detta är inte på något sätt ett försök att trycka ner svenska tjejer, utan ett sätt att få igång diskussionen om könsroller på riktigt. Feminister vill gärna framhålla sig som jämställda samtidigt som jag sällan hör någon feminist kritisera det faktum att det idag finns ett tiotal lagar i Sverige som aktivt diskriminerar män. Inte heller det faktum att deras kamp om jämställdhet resulterat i att män idag gör mer av det som tidigare främst sågs som kvinnans uppgifter (ta han om hem, matlagning och ungar) medan typiska manliga sysslor fortfarande utförs av främst män. Hur ser ni på det? Berätta gärna om ni är en han/hon eller hen och vilken ålder ni har så blir det enklare att se om det finns något mönster. 

    Tack för ordet. 

      
  • Svar på tråden Svenska tjejer - ett socialt förfall
  • Anonym

    Mannen kan ju både dö, råka ut för en olycka eller sjukdom som gör att han inte kan försörja en. Om han så bara är 25 år. Vad gör man då?

  • Anonym
    Border skrev 2012-06-20 09:17:04 följande:
    Fast jag anser att jag har lyckats väldigt bra Jag VILL plugga, jag VILL utbilda mig. Nej, jag har inte hunnit plugga så länge, så jag har inte full koll.
    Min älskade sambo har inte alltid varit arbetslös förstås, och han är världens bästa, så, nej, inte heller där är jag avundsjuk på någon annan.
    Jag är en fantasiskt mamma, en underbar mamma! Bättre mamma får man leta efter
    Äsch, det spelar liksom ingen roll vad någon påstår om mitt moderskap, för jag är en jävligt bra mamma, och det kan ingen ta ifrån mig.   
    Vad bra att du är övertygad om det. Synd för ditt barn bara som har en mamma som vill lämna bort honom istället för att ge honom den kärleken och uppfostran som han så väl behöver.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-06-20 09:24:07 följande:
    Cynisk eller inte, det är inga nyheter att folk med alkoholproblem och våldstendenser uppvisat dessa som unga. Det är bara öppna ögonen och se. Väljer man att bortse från det så har man gjort ett medvetet val.

    När det gäller dödsfall så finns det försäkringar.
    Så du tror att en försäkring gör att du och dina barn ska leva gott resten av livet? Mannen kommer ju nån gång att bli äldre än 22 och kanske även få någon sjukdom som inte gör honom så mycket "värd". 
  • Den vita staden
    Anonym skrev 2012-06-20 09:24:33 följande:
    Mannen kan ju både dö, råka ut för en olycka eller sjukdom som gör att han inte kan försörja en. Om han så bara är 25 år. Vad gör man då?
    Är man förutseende så tecknar man bra försäkringar.
    God of Justice; Thou who saved us when in deepest bondage cast, Hear Thy Serbian children's voices..
  • Den vita staden
    Anonym skrev 2012-06-20 09:28:32 följande:
    Så du tror att en försäkring gör att du och dina barn ska leva gott resten av livet? Mannen kommer ju nån gång att bli äldre än 22 och kanske även få någon sjukdom som inte gör honom så mycket "värd". 
    Tillräckligt för att förhoppningsvis få ordning på livet i alla fall.
    God of Justice; Thou who saved us when in deepest bondage cast, Hear Thy Serbian children's voices..
  • Anonym
    Den vita staden skrev 2012-06-20 09:35:24 följande:
    Tillräckligt för att förhoppningsvis få ordning på livet i alla fall.
    Ok, för att hinna skaffa en ny man som tjänar tillräckligt för att försörja hela högen alltså?
  • astro

    Suck.

    Många i den här tråden verkar ha en totalt idylliserad bild av kärnfamiljen där den skötsamma mannen jobbar, den rara makan sköter hemmet och de trygga barnen leker på gården.

    I verkligheten såg/ser det ju inte riktigt ut så.

    Utan medbestämmande är man helt utlämnad till sin partners goda omdöme. Om han inte har ett sådant, då?

    Tänker på en numera avliden ingift släkting, född i början av förra århundradet. Gifte sig tidigt med en man som hennes far beundrade. Mannen var äldre än hon och konstnär. Själv hade hon också konstnärliga anlag men hon var ju kvinna så det blev inget av hennes skapande, däremot ansågs hon lämplig som konstnärsfru.

    Maken tjänade ibland inget, ibland en hel del. Huvuddelen av pengarna gjorde han av med på nöjen och kvinnor. Hans fru fick försöka hitta ströjobb för att inte svälta och för att kunna sköta deras gemensamma hem (som han fullkomligt struntade i, men var det inte välskött slog han henne. Det gjorde han ibland ändå, kanske för att han hade rätt att göra det - måste ju vara skönt att göra sig av med frustrationerna från övriga livet, och att slå hustrun var ju gratis, hans rättighet, enligt vissa hans skyldighet rentav).

    Hon fick slita, lida, och tigande se på när han skaffade sig den ena älskarinnan efter den andra. Mitt i detta hade hon två barn som hon hade allt ansvar för men ingen makt över, för makten var ju helt och hållet makens. Uppfostrad att vara lojal och trogen familjen (hon var tyska) så funderade hon inte ens på att lämna honom. 

    Förrän hon kom till Sverige. Här var tongångarna lite andra, det var inte lika självklart att hustrun var makens ägodel, knähund och hushållsslav. Dessutom var barnen nu större.

    Nu var det ju visserligen inte lätt för en outbildad kvinna utan några egentliga meriter att få jobb, men hon fick i alla fall ett fabriksjobb som hon höll fast vid till pensionen. Och även om hon oftast hade det rätt knapert så slapp hon i alla fall misshandeln, förnedringen och den extra bördan som maken innebar. 

    Det här var inget ovanligt kvinnoöde - tyvärr förmodligen vanligare än den där vackra bilden av en amerikansk 50-talsfamilj där kvinnan bakar och mannen röker pipa och alla är lyckliga livet ut. 


  • Emeliie89

    Låter mer som att du skaffat dig en slav än en kvinna.. antar dock att du är ett troll, så jag reflekterar inte mer över detta.

  • Aint Your Fairytale

    Haha, men hej 50-talet... För det är ju precis där vi lever nu där kvinnan ska slava hemma och sköta allt.

    Dags att kliva in i 2000-talet månntro?! Drömmer


    ~ Alice 5/2-2011 ~
  • Anonym
    astro skrev 2012-06-20 09:39:39 följande:
    Suck.

    Många i den här tråden verkar ha en totalt idylliserad bild av kärnfamiljen där den skötsamma mannen jobbar, den rara makan sköter hemmet och de trygga barnen leker på gården.

    I verkligheten såg/ser det ju inte riktigt ut så.

    Utan medbestämmande är man helt utlämnad till sin partners goda omdöme. Om han inte har ett sådant, då?

    Tänker på en numera avliden ingift släkting, född i början av förra århundradet. Gifte sig tidigt med en man som hennes far beundrade. Mannen var äldre än hon och konstnär. Själv hade hon också konstnärliga anlag men hon var ju kvinna så det blev inget av hennes skapande, däremot ansågs hon lämplig som konstnärsfru.

    Maken tjänade ibland inget, ibland en hel del. Huvuddelen av pengarna gjorde han av med på nöjen och kvinnor. Hans fru fick försöka hitta ströjobb för att inte svälta och för att kunna sköta deras gemensamma hem (som han fullkomligt struntade i, men var det inte välskött slog han henne. Det gjorde han ibland ändå, kanske för att han hade rätt att göra det - måste ju vara skönt att göra sig av med frustrationerna från övriga livet, och att slå hustrun var ju gratis, hans rättighet, enligt vissa hans skyldighet rentav).

    Hon fick slita, lida, och tigande se på när han skaffade sig den ena älskarinnan efter den andra. Mitt i detta hade hon två barn som hon hade allt ansvar för men ingen makt över, för makten var ju helt och hållet makens. Uppfostrad att vara lojal och trogen familjen (hon var tyska) så funderade hon inte ens på att lämna honom. 

    Förrän hon kom till Sverige. Här var tongångarna lite andra, det var inte lika självklart att hustrun var makens ägodel, knähund och hushållsslav. Dessutom var barnen nu större.

    Nu var det ju visserligen inte lätt för en outbildad kvinna utan några egentliga meriter att få jobb, men hon fick i alla fall ett fabriksjobb som hon höll fast vid till pensionen. Och även om hon oftast hade det rätt knapert så slapp hon i alla fall misshandeln, förnedringen och den extra bördan som maken innebar. 

    Det här var inget ovanligt kvinnoöde - tyvärr förmodligen vanligare än den där vackra bilden av en amerikansk 50-talsfamilj där kvinnan bakar och mannen röker pipa och alla är lyckliga livet ut. 
    Precis, detta är ett vanligt kvinnoöde tyvärr. Men som jag förstått anser de kvinnor som här förespråkar livstilen, att man får skylla sig själv om man inte gifte sig med en perfekt man som kommer att vara snäll och försörja en med sin höga lön resten av ens liv.
Svar på tråden Svenska tjejer - ett socialt förfall