Min dotter ser tomtar och gubbar

Nej det gör det verkligen inte! Ts lyssna inte på människor som denna... 

 Detta barn har fått en fantastisk gåva, och det ska man värna om! Jag såga att du skrev att ni bodde på en gård, då är det ju inte ovanligt med gårds tomtar som hjälper till och vakar över både människor och djur. Det är så synd att det är så många som har en sådan trångsynt syn på det barn ser. Barn var nyss på andra sidan, så de har lättare att se saker som vi vuxna har fått lära oss inte finns, vilket är jätte tråkigt! Om mänskligeheten bara visste vilken vacker värld vi lever i, som är full med diverse varelser. Men vi blir ju programerade   ju äldre vi blir att inte se dessa ting, så mitt råd till dig är att låta din dotter fortsätta se detta, och tro på henne. Men man behöver ju inte göra en överdriven grej av det heller!
Så länge hon inte blir skrämd eller tycker att det är obehagligt så finns det inget att oroa sig för, men om hon tycker att det blir för mycket efter ett tag så kan man alltid snällt men bestämt säga det till dem, och dom lyssnar!

Inte ovanligt? Du har alltså belägg för att de överhuvudtaget existerar?!

Ja att ett barn skulle fantisera ihop något är ju helt otänkbart.

En gammal polare till mig ,berättade att hans farmor såg en tomte en gång när hon var liten... Hon hävdade att det var sant så länge hon levde! Har alltid funderat över varför,  har folk i alla tider sagt att dom har sett udda saker, typ tomtar och troll,ufon,spöken,andar. Om allt ändå bara skulle vara båg, vad är det då för mening? Jag tror helt och fullt på att folk ser 'saker', men frågan är väl vad är det dom ser? En del går säkert att förklara,men en  del av det kommer alltid att förbli olösta mysterium. Jag själv har fått en medial gåva som jag nämnt tidigare, varför kan man undra... Många kanske önskar att dom oxå hade en medial gåva, men mina erfarenheter är inte så trevliga... Vår  son som vid fyra års ålder, såg en 'arg gubbe' i vår förra lägenhet, vi fick aldrig nån förklaring på vem det var... Sonen var rädd för denne gubbe, och pratade då och då om gubben... Jag tror oxå att barn ser saker som vi vuxna inte kan se. Själv har jag aldrig sett nåt,men däremot känt stark närvaro av andra väsen.

Det din dotter ser är enligt mig helt och fullt sant. När jag var barn så såg jag ofta tomtar just vid fönstrena. Dom var alltså inne i lägenheten bland krukorna. Men så fort jag ropade på en vuxen så flörsvann dom. Även en gång då jag skulle ta på en tomte som satt på en adventsljusstake och dinglade med benen. Jag minns hur jag förde pekfingret mot hans kropp och hur han bet mig. Detta har min mamma berättat för mig i nutid som att jag fick en stöt av ljusstaken och att den översta glödlampan var trasig. Må så hända att det fattades en glödlampa, men tomten satt där och jag tror isåntfall att han bet mig för att jag inte skulle få mig en stöt. Dom är intressanta varelser och jag tycker att det är tråkigt att jag aldrig lyckats se dom i vuxna dar. Jag var bara 2-3 år då jag såg dom. Det är otroligt häftigt!

Jag tror inte din dotter var rädd när hon sa tomten inte komma in genom fönstret. Hon menade nog att nu kommer han inte in, hur ska han ta sig in sedan? Jag skulle vara glad över att ha dom hemma hos mig och säga det högt för dom ser efter oss. :) Hoppas att du får se dom. Krama din dotter från mig!

Jag tycker att folk som inte tror på övernaturligt inte behöver bry sig om att kommentera här.
TS gör ju uppenbarligen det och är därför inte ute efter någon medicinsk diagnos på sin dotter.

TS, jag tror att vi alla föds med en gåva att se och kommunicera med det övernaturliga - sen gör man vad man vill med den, vuxna försöker övertyga barn om att det inte finns, och tror man då inte på det så försvinner det.
Jag har själv upplevt mycket övernaturligt och tyckte det var otroligt jobbigt, för jag fick inte sova osv.
Min mamma tog mig till ett medium, som hjälpte mig 'stänga av' hon snackade något om energi flöden och chakran och ja, jag minns inte riktigt.
Jag kan fortfarande uppleva saker, men inte på ett sätt som stör mig, om en ande kommer till mig och jag känner att jag inte kan hjälpa den, så säger jag helt enkelt att "Jag är ledsen, men jag kan inte hjälpa dig just nu, det finns andra som kan".

Jag tänker att det kan vara en bra idé att lära din dotter (kanske nu, kanske när hon blir lite äldre) att om hon vill vara ifred, så ska hon bara säga det.

Min pinans tanke är att vi ibland inte kan skilja på lek och verklighet och att barn verkligen är experter på konsten att leka och öppna sina sinnen för att skapa med hjälp av sin fantasi. När jag var barn såg jag spöken och troll. Ibland kändes det skrämmande och ibland kändes det som om de höll mig sällskap när jag lekte. Än idag kan jag inte säga om det var min fantasi som skenade iväg eller om jag verkligen såg något. Mina upplevelser var tillräckligt verkliga för mig. Tyvvärr började dessa händelser avta när jag var 10-12 år. Oavsett om du väljer att tro på det övernaturliga eller inte så är det viktigaste att förstå att barn är barn och som de barn de är så är de experter på att leva sig in i allt de gör och ingen är större expert på hur det är att vara barn än barnet självt. Roligt att du inte förnekar det din dotter ser och vill dela med sig av.

Tipsar om en underbar barnbok...pytte och Magda - en annorlunda vän.

Jag kände en person som sett tomtar från sitt köksfönster. De bar grå kläder med röda luvor
När tomtarna försvunnit. Gick familjen ut o tittade och det fanns tydliga fotsteg av små fötter i snön.

 
 

Såg också tomte när jag var liten...eller något som jag tycktre var en tomte iaf. Det var hos min farmor och han brukade komma under natten och stå och kolla på mig nör jag låg i sängen, jag blev jätterädd och det slutade med att min farmor och farfar fick täcka över spjälsängen(var ganska stor nöär jag sov iden då de inte hade någon annan säng). Kommer så väl ihåg det även idag, en liten man med rött skägg. Ni som inte tror på det behöver inte det, men jag har även senare i livet sett en annan man..dock inte tomten igen.

Jag tror faktiskt inte att barn rent allmänt inte kan skilja mellan fantasilekar och verklighet. Även tvååringar. Barn är mer intelligenta än vad många vuxna kan tro, det är som att dom vuxna glömt hur dom själv kände och tänkte när dom var små. Jag och min syster och ibland grannbarnen brukade leka att vi var i en osynlig värld, typ Narnia, med lite olika figurer bl. a en gubbe i en stubbe som jag själv hade en tydlig bild av hur han såg ut. Men det var lekar och fantasier.

Däremot så har jag sett något, en figur, jag skulle kalla det tomte , som INTE var fantasi. Det vet jag. Minns hur förvånad jag blev.

Jag tror inte att ts dotter hittar på och leker alltihop.

Hur vet du det?

Men sluta.

Den mest förnuftiga och rationella förklaringen är att hon fantiserar, som alla barn gör. Just nu kanske hon har en period när hon är fascinerad av tomtar, för andra kan det vara andra saker. Om ett barn hade sagt att han/hon sett dinosaurier eller brandbilar överallt så hade ingen försökt ställa en diagnos på barnet. De är fantasier.

Vi människor vill gärna hitta mönster och samband i saker. Därför, om ett barn har en låtsaskompis, försöker man hitta samband till människor som tidigare bott på platsen och som gått bort. Ett sätt att bejaka och förklara en längtan efter det övernaturliga, det vi inte kan förstå.

Därmed inte sagt att det faktiskt KAN finnas andeväsen, tomtar, änglar och andra övernaturliga varelser. Men man ska vara försiktig med att dra allt för långtgående slutsatser av vad ett barn säger sig se eller höra innan man övervägt de mest naturliga förklaringarna.

Jag såg en tomte en gång under mitt köksbord några korta sekunder och jag tror inte ens på tomtar och troll.

Bullshit, typisk efterkonstruerad skröna där man övertolkat något ..

Stötta henne i hennes upplevelser men gör det på ett balanserat och jordnära sätt. 
Om hon är rädd för dem - bra att Du sagt till!

Barn har ofta en annan kontakt med andra dimensioner och olika väsen eftersom de är så unga och öppna. Vi vuxna har oftast lärt oss att förneka allt som inte är fysiskt.

 

Och exakt vilka belägg har du för att barn skulle ha kontakt med andra dimensioner och väsen?!