Vad er är mörkaste hemlighet?

Jag tycker män i min egen ålder är urtråkiga, har alltid gjort. Alla jag attraheras av är antingen alldeles för unga (18-25) eller alldeles för gamla (55+) Själv är jag 39. :D

Att jag är bisexuell.

När jag var 20 (alltså över tio år sen) hade jag ett bdsm-förhållande med en 15 år äldre gift man. Vissa vänner vet iofs om det så det är väl ingen superhemlighet, men inte heller nåt jag öppet delar med mig av.

min hemlighet är att jag ofta visar upp mig på chatroulette och raggar upp killar med snygga kroppar därifrån. ibland händer det att vi stämmer sexträffar fast då får killen betala mig lite. går fortfarande i gymnasiet och ingen vet om det. 

Att jag funderar och bestämt dagar då jag ska göra slut med min kille men sen skjuter jag upp det.

Blev inte kär men kände en sexuell dragning till en tjej på mitt jobb.

Onanerat flertal gånger bredvid killen då han sover.

Sällsynta gångerna jag tittar på porr är det bögporr, gillar inte när dom sätter på varandra men runkar själva eller tillsammans är upphetsande.

Har självmordstankar praktiskt taget varje dag. Känslan av att inte höra hemma, utanför, åsikter/moral/tankar matchar inte och att vara ensam utan vänner.

Hade en period med kk's och även om jag efter ett tag ville ha äkta känslor, kärlek och partner funderar jag på att helt leva livet utan partner och enbart ha känslolöst sex. Vet dock inte om jag klarar mig på det.

- Då jag just flyttat hemifrån bjöd jag in två gamla vänner från en annan stad. Vi skulle gå ut och kröka och de skulle sova över. Redan tidigt på kvällen blev jag aspackad och vandrade hem. Vaknade upp, mina vänner syntes ingenstans, telefonen hade över 50 missade samtal och sängen var nerspydd. Jag hade gått hem utan dem och de hade fått tillbringa natten på gatan. Jag skäms, riktigt hemskt, har aldrig berättat det åt någon.

- Jag är otroligt ensam i mitt förhållande just nu. Min fru har ändrats mycket under det senaste året. Jag längtar efter barn, hon vill inte alls ha barn mer. Hon har ett jobb som kräver att hon är mer borta än hemma. Jag t.o.m. gråter mig till sömns ibland. Utåt ser fasaden bra ut. Jag vågar inte göra något åt det heller av rädsla att bli helt ensam, och jag vet inte hur länge till jag orkar.

Jo det

Kanske inte min, men jag känner till någon annans mörkaste hemlighet. Och det är väldigt jobbigt att bära på.

Vi är ett kompisgäng som har hållit ihop sen gymnasietiden, nu är vi i 40-årsåldern. Många i gänget hade ihop det med varandra under ungdomsåren, flera av dom var tillsammans med flera andra av dom, fast i olika perioder. Det byttes rätt friskt innan folk hittade rätt. Nu är alla stadgade med barn och familj osv. På en julfest för några år sedan då många samlades såg jag också många av deras barn.

Det är inte alltid alla samlas samtidigt, så ursäkta att man inte håller riktigt koll på dom. Det sprang runt en kille i 14-årsåldern där, kille A som var barn till mamma B och pappa C. Det var kanske första gången jag hade sett honom, och jag sa helt spontant apropå ingenting att "Fan vad lik D han är?" och det blev väldigt konstigt i rummet. Folk tittade på mig och någon sa lite diskret: "Ja, men det är det lite hysch-hysch på."

Så, hur ska jag tolka detta? Jag tolkar det som att grabben A naturligtvis är barn till mamma B, men att det är D som är pappa till barnet istället för C. Och jag tolkar det som att A antagligen inte vet om att den som han tror är hans pappa inte är hans pappa. Vet pappan om att barnet antagligen inte är hans? Hon som sa till mig är syster till D, så jag antar att D måste veta om att han antagligen är far till A. Och han måste iallafall ha berättat det för sin syster. Men hur många andra känner till det? Och när ska denna livslögn nå dom berörda?