Anonym skrev 2012-08-01 22:10:51 följande:
Mina mörkaste hemligheter kan jag inte skriva ut men några andra, lite mer milda hemligheter kan jag dela med mig av.
En är att jag ströp min sambos katt för flera år sedan. Vi skulle göra oss av med henne, men ingen ville ta över henne. Så en dag när jag var ensam hemma så tog jag in katten i badrummet, tog tag och började klämma så hårt jag kunde runt halsen med ena handen. Minns att jag höll på att få panik efter en stund för katten slutade inte sprätta och röra på sig och jag skulle inte orka hålla mitt hårda grepp mycket längre. Minns ångesten jag fick då, när jag tänkte att jag kanske måste släppa till slut och att katten kommer överleva men kanske blir gravt hjärnskadad eller något. Lyckades till slut byta hand fort som ögat och som tur var så var det inte långt ifrån dödsögonblicket för jag hade aldrig orkat strypa den någon längre stund med vänster hand. När den äntligen var död och jag vågade släppa så skakade mina armar något helt sjukt av adrenalinet och ansträngningen. Lade katten i en påse och slängde i soprummet. Det kändes så sjukt skönt när den äntligen var död, jag hatade verkligen den där katten, var så underbart att äntligen få slippa den. Har inget dåligt samvete för det än idag. Till sambon sade jag att den hade flyttat till en annan familj.
Den både kissade och bajsade på sig när den dog by the way. Kommer ihåg att jag var lite nervig över att sambon skulle observera att det stank kattpiss av badrumsgolvet, men det gjorde han inte.