Min tonåring slog mig i helgen.

Hej. Jag förstår att det kan låta lite illa, men detta är ju ett utdrag över helgen. Allt annat som har pågott under flera år från 15-åringens sida är ju inte med. Alla hans lögner, stölder, skolk osv...

Sonen hade lovat oss först att följa med till morfar, jag anser att man ska hålla vad man lovar, inte vända kappan efter vinden så fort hans kompisar drar, anledning bla till att vi åkte till morfar var att hjälpa morfar städa, då han har svårt att göra detta.

Hade sonen presenterat att han inte ville åka till morfar på ett vettigt sätt hade jag varit mer intresserad att vara tillmötesgående, men när har ljuger för att slippa, då är det inte ok. Lögnerna har varit en stor del i hans liv de sista åren, då han har ljugit om det mesta bara för att slippa.
Tex: jag har inga läxor, dom har jag gjort i skolan, sen mejlar läraren och undrar varför inte läxorna har blivit gjorda.
Tex: sonen gillade en tjej, och för att få sympati, låtsas han att han ramlar på en isfläck. han får hjäp av tjejen till VC, VC har som policy att undomar som kommer till VC under skoltid ska undersökas. Läkaren undersöker sonen och tycker att han ska röntga benet, då sonen påstår att det gör så ont. Jag blir uppringd av sköterskan på VC som berättar vad som har hänt, jag får häva mig iväg från jobbet för att ta med sonen till sjukhuset. När jag hämtar upp honom med bilen på VC går han som vanligt. Det är inget fel på hans ben. Detta är en utav lögerna sonen har kommit med under åren. Jag tycker inte att en frisk person som sonen ska slösa med samhällsresurserna och faktist stjäla en röntgentid från någon som faktist behöver den någon som är sjuk på riktigt.

Jag anser också att när sonen har åkt till pappan under helgen, har helgen börjat fredag em, och slutat söndag em. Jag ser det som självklart att när det nu är åt andra hållet att det funkar på samma sätt. 

Sen tycker jag också att när barnet, för det är det han fortfarande är, uppvisar ett beteende hela tiden utan att ändra det till det bättre, att han då kanske inte är mentalt mogen för att fatta alla beslut som behövs.
Sitter man och disskuterar många gånger varför man inte ska stjäla och han fortfarande gör det, tyder det på en ovilja från hans sida att faktist vara en del i samhället.

Jag har aldrig sagt att jag är oskyldig, men jag har försökt att resonera med honom så länge att han lyssnar inte, han rent ut sagt skiter i konsekven´serna av sitt handlande.

Mvh Lotta