Törstig på nätterna - sjuk?

Min grabb fyller 2 om en månad och har jämt varit sådan...
Han är utredd så det är inte diabetes och jag vet inte alls vad jag ska göra för att få ner vätskan under natten... Inga råd får jag heller förutom: "Sålänge han inte mår dåligt av det så är det ju ingen fara"... Men att behöva gå upp på nätterna för att fylla på flaskorna är inte så roligt alla gånger...
När han är sjuk är vi uppe i en liter per natt, plus då 2 blöjbyten...

Ja, han började dricka massa vatten på natten när jag slutade amma på natten
Jag bytte tutten mot vattenflaskan
Hur mycket han dricker varierar, det beror på hur mycket han druckit under dagen...
Ikväll har han än så länge tömt 3 flaskor, vilket ger ungefär ½ liter vätska...
Vi har bara sånnadär små nappflaskor som rymmer lite mer än 1½ dl...
Jag räknar med att han kommer tömma dessa 3 flaskor en gång till under natten som kommer...
Oftast räknar jag med ½-1 liter per natt...
När han är sjuk så är det 1 liter per natt, så det är egenltigen inte så stor skillnad

Jag känner alltid på hans blöja innan jag går o lägger mig, och så "beräknar" jag om jag behöver byta den "nu", eller om jag ska vänta till 4-tiden på morgonen...
Vi stör ju hans sömn och sedan stör han våran om man pillar för mycket vid midnatt när vi går o lägger oss... Vid 4 på morgonen är han ändå vaken en sväng och vill oftast ha påfyllning på flaskorna Ibland får jag byta båda gångerna, ibland en gång och i enstaka fall inte alls Men blöjan är dyngsur på morgonen om jag inte byter klockan 4 på morgonen... Vet inte hur många dagar jag vaknat utav att halva min säng är sjöblöt... Han kommer in till mig under natten o sover där till morgonen

Min son dricker nästan inget vatten alls...
Efter en olycka förra året så dricker min son bara saft o juice osv...
Han fick leva på saft o juice på akuten i 2 dagar och efter det så är allt kaos...
Så vi har totalt utspädd saft här hemma, ca 1½-2 dl saft till 2 liter vatten
Jag försöker emellanåt gå tillbaka till vattnet, men det går bara inte... Slutar med att han inte dricker något alls och så slutar han kissa, så jag blir orolig och så är det tillbaka med saften igen... Skäms aningen för detta, men hellre att han mår bra än att jag ska vara orolig 24 timmar om dygnet för att blöjan inte fylls upp...

Vi gjorde en utredning på magen på sonen, så det togs diverse olika prover och de försökte utesluta lite allt möjligt... Så de har tagit urinprov, som vi fick ta om för de hittade något i det första gången, men de hittade inget andra gången... De har tagit olika blodprover, jag vet inte exakt vilka... Vi fick bara brev om att de inte hittade något fel...
Min pojk går nämligen inte upp i vikt som han borde göra Han är som sagt snart 2 år gammal och väger strax över 10 kg...
Men han har ju alltid druckit mycket, även när jag ammade... Hade honom hängandes i tuttarna förjämnan kändes det som...

Kan det inte vara som så att han har en infektion i kroppen då???
Det är ju inte alltid vi märker av att de är sjuka...

Tycker att det är bra att du reagerat och varit iväg för att ta prover, det är ju bästa sättet att få veta när de små inte kan prata...

Tänkte att jag själv skulle ta upp detta igen när jag ska till BVC på 2-års kontroll...

Ja, jag har haft en "knähund" nu ett tag...
Kudde och son tillsammans med napp och flaskor i knät

Och det blev som jag trodde 1 liter inatt... Bytte blöjan vid midnatt redan då var kalsongerna blöta, sedan vid 4-tiden var jag så trött så jag orkade inte kolla så det slutade med en "sjö" i sängen 7.30

Hoppas ni får svar på proverna snart och att lillgrabben piggnar till snart... Är så tråkigt när man inte känner igen dem även om det är skönt emellanåt

2 veckor för att komma till barnmedicin??? Ojdå...
Ja, men ändå, då verkar det som att läkarna inte tycker det är någon fara...

Att ögat geggar kan ju bero på annat...
Timothys ena öga geggade och det visade sig att det var snor... Fråga mig inte
Men hans bihålor kunde inte ta hand om det så de lättade trycket ut genom ögat...