-
Hjälp - snart ska jag vara föräldraledig själv!
Hej!
Jag har två tjejer födda i april 2012. Hittills har jag och min man varit hemma tillsammans, men snart ska han börja jobba är planen. Jag har lite lätt panik över hur det ska gå, eftersom det lätt blir väldigt skrikigt och jobbigt. Den ena tjejen har massa temperament, går från att le till att skrika så hon nästan kräks av ingen tydlig anledning. Det är en svår balansgång att hålla henne nöjd och samtidigt kunna se efter den andra och GE så mycket som jag vill ge.
Har tre frågor:
1) Hur kan jag tänka för att bättre stå ut med skrik? Som det är nu känner jag stor frustration, skuld, ilska - och ännu mera skuld för mina känslor!
2) Vad kan jag göra för att häva de här raseriutbrotten, eller undvika att de uppkommer? Jag kan inte hålla båda samtidigt och vill inte låta en skrika en kvart när jag ammar nr 2.
3) Vi överväger att ha min man hemma ett tag till, trots att det kommer kosta en del. Jag antar att det blir lättare att hantera tjejerna med tiden. När tror ni? -
Svar på tråden Hjälp - snart ska jag vara föräldraledig själv!
-
Tack för ditt svar, det låter precis som hos oss! De vaknar också om vagnen stannar eller precis när vi kör in på uppfarten. Jag har annars haft lite kontakt med tvillingfamiljer (via Fb - kan förklara saken) där det är idel gull gull och man börjar ju tro att de har fått små änglar. Och min kompis, som fick barn nyligen, har ett barn som knappt ens gnäller - hon bara grymtar lite och rynkar på näsan när hon vill upp. När man berättar för andra föräldrar hur vi har det blir de bara tysta.
Det är jättesvårt att ligga steget före. Försöker tänka att om jag gör mitt bästa så duger det, men så ser jag min oftast nöjda tjej med de stora ledsna ögonen och plutande underläpp och fast hon inte skriker så vet jag att hon hade velat få mer närhet. Bara en sån sak som att leka med en glad unge! Inte så lätt när den andra är ledsen.
Babysitter kan funka en stund, men inte när båda är hungriga och vakna! Dvs när man behöver den som mest!
--> ÄR det verkligen så att de inte får några psykiska men av att skrika sig blå? Jag försöker lägga på en hand, prata med eller ha ögonkontakt med den som skriker, men det verkar inte ha lugnande effekt.
Positivt mitt i allt är i alla fall att de sover bra på nätterna (peppar, peppar). Nu senaste veckan har de börjat sova upp till 8 timmar i streck och sedan några timmar till på morgonen. På dagarna är det lite sämre, allt från tio min till några timmar åt gången men det följer inget mönster och de sover sällan samtidigt. Jag tror de är övertrötta ibland så vi försöker verkligen söva dem när det går. -
-
