Kan jag anmäla honom för våldtäkt?

Håller med.

Ts har inte gjort något fel, killen däremot är antingen oerhört dålig på detta med tjejer och sex (eftersom han gav sig in i något han inte visste ett skit om) eller också är han en otäck typ som "passade på" och sedan skyller på "vadårå det var ju bara på kul ju". 

Han borde allra minst ha vett att be om ursäkt, faktiskt bli förkrossad, när det visar sig att ts inte alls var med på noterna. Hade jag gjort något sådant mot min partner hade jag blivit förtvivlad så fort det gick upp för mig vad jag hade gjort.

Hur - i det läget - folk kan sitta här och tycka att det är ts fel, det begriper jag f-n inte.

Dessutom är det inte motiverat att oskyldigförklara honom. Han kanske var väldigt medveten om vad han gjorde. Trots allt begås majoriteten av alla våldtäkter faktiskt av en anhörig. Att förövaren skyller på "jag trodde att du ville" eller "ääh det är ju bara en bagatell" är verkligen inte ovanligt det heller.

Ööh ... man kan väl dela fantasier utan att vilja göra dem till verklighet? Min man hade en favoritfantasi förr som involverade mig och jag hade MILT uttryckt inte alls uppskattat den i verkligheten; det hade inte han heller och det begrep vi båda två!

Det är en väldig skillnad på tankelek och fysisk lek. Sedan är det ytterligare ett steg mellan sexuellt rollspel och att faktiskt bokstavligen förverkliga en fantasi.

(Man kan ju t ex låtsas att man är tre i sängen; man kan använda en docka som "person nr 3" eller helt enkelt bara fantisera - det betyder ingalunda att det är rimligt att anta att båda parter vill ha ditt en tredje person på riktigt.) 

---

Till anonym (orka): Du har ingen aning om vad hans uppsåt var. Han kanske trodde att ts var ok med "leken" men han kan också avsiktligt ha förverkligat en egen fantasi (eller agg mot ts) på ts bekostnad. 

Visserligen har du rätt om bdsm-sfären men de som håller på med avancerade sexlekar har oftast tagit det steg för steg, det har växt fram, och de allra flesta kör med stoppord etc bara för säkerhets skull (vilket är klokt - om det sedan drar ner upplevelsen ett snäpp kan det inte hjälpas).

Utifrån det lilla som ts har sagt så låter det som om de pratat om fantasier men mer har de inte gjort. Inga avancerade rollekar eller något åt det hållet ens. Förhållandet är alltså inte alls på den nivån att ts kille med någon rimlighet kan tro att det är ok att överraska med riktigt hårdhänt våldtäktssex när ts sover. Just att han valde att överfalla ts i sömnen pekar faktiskt med viss tydlighet på att han utgick ifrån att ts skulle säga nej.

Du kan inte jämföra detta med experimentlustan hos ett par som brukar iscensätta saker. I det fallet hade saker och ting sett helt annorlunda ut, bl a finns det mer utrymme för överraskningar.

Välformulerat. Du har som vanligt helt rätt. Man ska inte behöva vara försiktig med vad man säger till sin partner eller älskare, för mellan normalt funtade människor är det NEJ tills det är JA - har man inte uttryckligen sagt att man är med på en sak så är utgångspunkten att man inte är det. Gäller bägge könen.

Jag gjorde  misstaget att läsa de Sade som barn och drogs sedan länge med en fantasi om att bli fastbunden och piskad. Den har jag delat med mig av till min man. Eftersom han känner mig så vet han också att jag avskyr allt vad stryk heter och verkligen inte vill bli piskad på riktigt, gör något ont blir jag avtänd på stubben. Så fungerar min kropp helt enkelt.

Nu vet jag ju inte hur nära ts och hennes partner står varandra men det låter ändå som om de varit ett par ett tag. Och då SER man banne mig om partnern är tänd eller ej. Gör man inte det så är det något fel i huvudet på en. Därför kan jag inte alls köpa "han märkte inte att hon inte var med på noterna", om nu inte ts partner har en svår empatistörning eller helt enkelt är stockdum.

Man har också som kärlekspartner eller ansvar för hur den andra mår, inte bara i sovrummet. Här har nu pojkvännen fått ts att må så dåligt att hennes kärleksliv är i spillror, hon vill aldrig se honom mer och är hemma hos sin mamma. Hur det än gick till - hur han än tänkte - så är konsekvenserna hans ansvar och inte hennes. Hon har inte gjort illa honom. Han har däremot gjort illa henne. Hur är det försvarbart?

 

Hetsat upp honom ... medan hon sov?
Genom att tidigare ha pratat om sex?
Genom att gråta och bli ledsen?

Vad i h-e menar du! Skäms! 

Dessutom är det ju bara ett myrsteg ifrån att acceptera att många våldtäktsmän hävdar med rätta att de "visste" att tjejen ville, te x för att hon var sexigt klädd eller hade småhånglat med dem tidigare under kvällen.

Jag tror att det finns fler förövare som hävdar att tjejen var med på det - även för sig själva - än det finns män som erkänner att de faktiskt våldtog någon. Läser man intervjuer med förövare så framkommer det väldigt ofta att de t o m efter dom fortfarande tycker att tjejen nog ville, i alla fall från början, och sedan "ångrade sig" och anmälde. Att offret ofta grät, skrek, protesterade, sa nej upprepade gånger, det väger tydligen lätt jämfört med "hade sexig kjol" eller "åmade sig på dansgolvet".

Därför tycker jag illa om den delen av den här diskussionen som går ut på att ts pojkvän "kanske ändå trodde att det var ok".  

Håller med ovanstående och håller även med Truth.

Ni övriga: Det spelar faktiskt ingen roll vad ts pojkvän trodde eller inte trodde. Om DET var avgörande vid våldtäkt så skulle väldigt många förövare gå fria.

Relativt få förövare går med på att de faktiskt våldtagit någon. Läs på lite så kommer ni att märka att argumenten för att "hon ju egentligen ville" eller i varje fall hade gett GM (gärningsmannen) alla skäl att tro det är väääldigt många.

"Säkra tecken" på att tjejen vill ha sex kan t ex vara sexiga kläder, långa ögonkast, att man dansat, att man hånglat, att tjejen sagt att hon är k*t, att tjejen pratat om sitt sexliv eller på något sätt hänvisat till det, eller mer långsökta saker som att tjejen sagt "du är snygg", "du liknar mitt ex", "fatta vad chockade våra kompisar skulle bli om vi blev ihop".

Oavsett vad ts pojkvän trodde eller inte trodde så är det de facto så att ts blev våldtagen. Hon blev överfallen i sömnen och våldtagen. Det kvittar fullständigt om pojkvännen hade missförstått situationen eller ej. Det är tack och lov inte GMs  upfattning som avgör utan det är offrets. 

Någon "miss i kommunikationen" har det inte heller rört sig om, ts har uttryckt sig tydligt och klart, på sin höjd kan han ha missuppfattat henne men det spelar som sagt var ingen större roll. Det är lik förbaskat en våldtäkt.

Ts, ring en kvinnojour. Jag tror att du får bättre hjälp där.  http://www.roks.se/ har länkar.

Om vi nu förutsätter att det är ROKS officiella ståndpunkt och inte bara något som några enstaka knasbollar har fått utrymme för i media (vilket jag misstänker), så är det fortfarande en hemsida med en bra länklista. Jag tycker att ts behöver komma i kontakt med en kvinnojour, det var inte så att jag rekommenderade ts att engagera sig i genusfrågan, direkt.

 

Låt oss jämföra med ett annat brott - förskingring.

En människa med ekonomiska problem "lånar" pengar, från sitt jobb eller från en klubbkassa eller från någon tant, spelar ingen roll vilket. Pengar hen egentligen inte får ta av - men hen har hela tiden tänkt lämna tillbaka pengarna innan någon märker att de fattas.

Inte för ett ögonblick har hen tänkt stjäla pengarna. 

Nu lyckas hen inte lösa sina problem, kan inte betala tillbaka pengarna och åker dit vid en revision. Här hjälper det inte ett dugg att hen inte menade illa. Hen har fortfraande begått ett eller flera ekonomiska brott (t ex förskingring, stöld, bedrägeri eller vad som nu kan vara tillämpligt i detta specifika fall).

Och jodå, hen är en förskingrare fastän hen inte hade något ont uppsåt. 

---

När det gäller sexualbrott är det ännu tydligare att gränsen måste vara hård. Många pedofiler menar på fullaste allvar att det var barnet som tog initiativet, att barnet mådde bra av det sexuella umgänget och att pedofilen inte gjort något fel alls utan det är samhället som har fel.

Samma sak är giltig för många våldtäktsmän, mannen tänkte aldrig våldta, han hade bara lite "rough sex" med en villig kvinna,

"Uppsåt" må spela en viss roll för hur man bedömer ett brott, men ett brott blir inte ok (eller ett icke-brott) bara för att förövaren menar att hen inte gjort fel eller inte menade illa. 

OM vi för ett ögonblick låtsas att det var det som hände - att ts pojkvän "bara ville ställa upp på ts fantasi" - hur förklarar du då hans reaktion efteråt?

Om du gav din partner en, som du trodde, fin överraskning, och det fick din partner att bryta ihop, gråta och fly hem till sin mamma, vad skulle du göra då? Knappast bara låta saken bero och skicka ett sms med "när kommer du hem".

---

De flesta som var normalt funtade skulle nog känna sig skyldiga eller i varje fall bli enormt bestörta över att den älskade tydligen farit illa när det nu inte alls var meningen. Det är i alla fall vad jag skulle förvänta mig av min man. Det är också vad jag själv skulle känna.

---

Sedan är det också så att uppsåt faktiskt spelar väldigt liten roll här. Själva sexualakten skedde utan ts medgivande. Att ha pratat om våldtäktsfantasier vid ett tidigare tillfälle är inte ett medgivande. Lika lite som det skulle vara  ok med en gruppvåldtäkt efter en krogkväll bara för att man suttit med ett kompisgäng och pratat fantasier tidigare. Ett medgivande i ett sådant här sammanhang måste vara väldigt tydligt, annars är det offrets under akten uttalade ovilja som gäller.

Det som förbryllar  mig är att ni inte förstår, vissa av er, varför det måste vara så.
Annars skulle det nämligen vara helt ok att tvinga sig på en tjej bara för att hon tidigare sagt att hon ville ha mer sex, var k*t, eller något liknande. Något som ganska många män verkar tro men som inte alls är fallet. När det gäller sex kan man inte hänvisa till tidigare överenskommelser av det enkla skälet att man har rätt att ändra sig. Men väldigt många våldtäkter sker just därför att detta tydligen är oklart, "hon ville ju tidigare" får väga tyngre än "hon sa nej när jag började ta av henne kläderna". 

Om vi flyttar bort från de sexuella området blir det nästan ännu tydligare.

Tjejen: "När jag var liten ville jag ha en ponny. Ibland fantiserar jag fortfarande om den där ponnyn. Han skulle heta Zorro ... fånigt vad? Men det är ju bara en fantasi förstås."

 En vecka senare.

Killen: "Du, gissa vad som står i garaget!!! Jag tog våra sparpengar och köpte en ponny, visst blev du jätteglad nu?!? Surprise!"

Vem skulle tycka att killen var vettig här?

Är du seriös?

 Jag tror att ungefär 99% av alla tjejer skulle tycka att killen var knäpp. Att ha fantiserat om att köpa en ponny är inte samma sak som att bli glad när det plötsligt står en ponny i garaget. Det är inte "ett spontant köp", det är totalt knasigt.

Vettigt hade däremot varit att ta upp ponnyn till diskussion. "Du, älskling, den där ponnyn du fantiserade om -- skulle du vilja skaffa häst? På riktigt? För vi skulle nog kunna ha råd med det, och om du drömmer om en häst är det ok för mig."

Så gör en vettig människa.

Inte som ts pojkvän gjorde. Man tar inte ett enstaka uttalande (som dessutom sades med reservation, det är bara en fantasi) i intäkt för att det är ok att överfalla någon i sömnen.

TS: Starkt!

---

Det många här inte verkar fatta är att det visst hörs skillnad mellan "bara sexprat" och fantasier man pratar om att förverkliga, och man ska vara bra dum för att inte höra skillnaden.

Sexprat kan låta: "Jag har en fantasi där tre män viker ner mig över ett biljardbord och ..."

Planerade fantasier låter: "Det är sexigt med stygga nunnor, tycker du också det? Jag vet en butik där man kan köpa ..."

Dessutom väntar man väl inte i flera månader innan man iscensätter en sak om man nu gör det för att överraska sin partner. Fattar inte varför det alltid dyker upp så många som ska försvara våldtäktsmän, just. Man ser ju inte alls samma fenomen i trådar om t ex barnaga, om någon skriver "min sambo gav femåringen en örfil" så kommer det inte genast kommentarer om hur han säkert inte menade att träffa så hårt, femåringen var säkert jättejobbig etc etc.

Bara runt våldtäkter.

 

(Nu tror jag inte alls på att det VAR ett "missförstånd visserligen, men ...)

Under alla omständigheter vet jag inte om skillnaden är särskilt stor för offret.

Tänk att vakna av att någon tränger in i dig, håller fast dig, gör illa dig. Fortsätter fastän du gråter och försöker slita dig loss. Troligen gör det rejält ont, framför allt inuti eftersom du inte var ett dugg upphetsad. Du är dessutom nyvaken och förmodligen vettskrämd, eftersom det första som slår på när man blir hastigt väckt är rena basreaktioner ( t ex flight response).

Är det verkligen så himla mycket lättare att ta för offret bara för att förövaren är någon som offret i vanliga fall litar på? Jag skulle snarare säga att det finns en risk att chocken förvärras av detta. 

(drömmaren) sa väldigt kloka saker där.

Jag hade en annan fundering - hur det skulle se ut om ts pojkvän skapade en tråd här och vad den skulle väcka för reaktioner. Jag försökte formulera det för mig själv med utgångspunkt från den allra snällaste tolkningen som de håller sig till som vill se alltihop som ett missförstånd. Men jag får inte till någon trovärdighet i det hur jag än försöker.

Jag menar ... "Min flickvän och jag pratade sexfantasier en kväll. Hon sa att hon fantiserat om att bli våldtagen. Några månader senare kom jag ihåg det när hon låg och sov och jag bestämde mig för att göra henne glad, så jag iscensatte hennes fantasi så trovärdigt jag kunde. Hon spelade med, grät och skrek och försökte komma loss.
När jag sen kom hem från jobbet så hade hon stuckit. Jag väntade ett tag för jag visste inte hur jag skulle tolka detta (alternativt jag blev chockad) men hon hörde inte av sig, så jag smsade och frågade när hon skulle komma hem. Sedan lät jag saken bero."

Hur snällt jag än försöker tolka detta så låter det bara inte ett dugg sannolikt. Möjligen om han är riktigt riktigt korkad,och då pratar vi korkad på en episk nivå.

Är det bara jag som tycker att det låter fruktansvärt ihåligt?

Dessutom, för att göra en personlig Carthaginem esse delendam, så spelar det fortfarande måttlig roll eftersom det - fortfarande - inte är gärningsmannens avsikt eller uppfattning som avgör om en våldtäkt är en våldtäkt eller ej. Vore det det så skulle de skamligt få fällande domarna bli ännu mycket färre. 

Enligt ts själv var hon mycket tydlig med att det bara var en fantasi.

Som lagen är skriven tycker jag dessutom att det är mycket osäkert om man ens KAN ge sitt medgivande till att någon annan vid ett slumpmässigt valt tillfälle längre fram i tiden får överfalla en i sömnen och ha sex med en.

Ovanpå det är det bra konstigt om en man som är någotsånär sexuellt erfaren inte märker skillnaden mellan en k*t kvinna som låtsas vara motvillig och en chockad kvinna som inte är upphetsad alls och som gråter på riktigt.

Lägg till att detta är en kvinna han känner och har haft sex med regelbundet. Är det ö h t troligt att han inte märker att hon är ovillig?

Egentligen bara om han är den sortens man som utgår ifrån att kvinnor alltid vill. 

Men då är vi tillbaka på att eftersom ts upplevde en våldtäkt så är det en våldtäkt.

Följande saker har ts stipulerat:

Hon sov - och kunde alltså inte kommunicera eller försvara sig.
Hon vaknade av en pågående sexuell handling.
Hon reagerade tydligt negativt ("nej", gråter, försöker komma loss).

Inget i detta ger hennes pojkvän något slags klartecken att det han gör är ok. Det finns, som flera andra påpekat, inget medgivande. 
Allt det ovanstående leder till slutsatsen att han fortsatte trots mycket tydliga signaler från hennes sida, signaler som entydigt pekade på att detta var inte ok.

Det gör det till en klockren våldtäkt.

Om han "inte kunde läsa signalerna" eller "trodde att samtalet flera månader tidigare var detsamma som ett medgivande" eller om han i själva verket genomförde en medveten våldtäkt  spelar ingen som helst roll. 

Jfr två personer som är berusade. De hamnar i säng, hon säger nej och värjer sig, han genomför ett samlag. Att han eventuellt var för full för att fatta att hon var ovillig ändrar inget, det är en våldtäkt ändå.

Kvinnan har (vettigt nog) ingen skyldighet att se till att mannen förstår att hon inte vill, det ska räcka att hon säger nej eller på annat sätt visar att hon inte är med på noterna.
Annars skulle ju faktiskt i princip varenda våldtäktsman kunna skylla på att han helt enkelt inte fattade att hon inte ville ha honom.

Och i det här fallet har ts enligt egen utsago gjort allting by the book men han slutade inte ändå. Alltså är det en våldtäkt. Hans uppsåt/avsikt kvittar. 

Har han hört av sig, ts?

Ts, hur är det?