Ifrån Kenya kommer det nästan uteslutande pojkar så jag vet inte var du fått den informationen ifrån. Jag kan säga så här att jag känner igen din önskan om en dotter! Jag hade först en adopterad pojke och längtade som en tok efter en flicka när det var dags för syskon. Nu vill jag inte ha några påhopp av andra här tack, men jag blev riktigt besviken vid vårt andra bb när vi fick reda på att vi fått en pojke till. Jag fick nån slags "förlossningsdeppression" för jag har i hela mitt liv alltid önskat mej en flicka och en pojke och nu skulle man helt plötsligt ställa om och inse att mitt liv inte kommer bli som jag alltid tänkt det. Jag pratade hon som ledde vår föräldrakurs (en familjerådgivare) som sa att jag INTE behövde skämmas över mina känslor och att de är sååå vanliga.
När vi sen träffade vår son (lillebror) hade den första chocken lagt sej. Båda mina söner är helt underbara och jag skulle aldrig vilja byta ut dem mot alla flickor i världen, men önskan om en dotter kommer nog alltid finnas där och sorgen över att jag aldrig kommer få en liten tjej. Min starka längtan efter en dotter beror nog på att jag tror att mor-dotter-relationen är något alldeles speciellt (har själv en väldigt bra relation med min mamma) och att man kanske kan identifiera sig med en dotter på ett annat sätt än med en son...
Jag kan bara säga att önska får man alltid, men försök göra det som jag inte gjorde - ställa dig in på att det KAN bli en pojke också...
Nån annan som känner igen sig?
