Mina föräldrar bryr sig inte om mig.
Jag har två syskon och mina syskon är 7 och 9 år äldre än mig så dom flyttade hemifrån ganska tidigt och då var det bara jag hemma. Mina föräldrar har typ köpt mig gett mig det jag velat ha, men dom har aldrig gjort nått med mig. lättare att köpa saker en att ta en dag och åka och bada eller vad det kan vara,När jag bodde hemma så hade jag en bättre kontakt med min pappa en vad jag och min mamma hade. Min äldsta syster har alltid bahandlat mig illa och det har bara kännts som om hon varit avensjuk på mig. I dag har vi ingen som hellst kontakt, har inte träffas på 5 år och jag saknar hennes dotter, men absolut inte min syster. Min mellersta syster och jag har nästan dagligen kontakt och det känns jätte skönt, vi är mer lika och har alltid stått varandra nära. I alla fall så har jag verkligen försökt att umgås med mina föräldrar även fast jag har haft så svårt för dom, men jag har hela tiden velat att mina barn ska få träffa dom. ett av mina barn har adhd så det har varit extra viktigt för honom. För lite mer en 1 år sedan var sista gången jag träffade mina föräldrar, sen dess har dom bara slutat att höra av sig och jag vet igentligen inte varför heller. sista gången jag såg dom berättade jag och min man att vi hade tänkt gifta oss den sommaren. Då fick vi bara till svar att ja det hade hon minsan förstått. Inget grattis eller så utan en sur min. I alla fall gifte vi oss och hade bara min syster och hennes familj som var med och sen sov vi på hotell och var för oss själva. vi ville ha det lugnt då jag var gravid och mådde inge bra under graviditeten heller. Så det ända jag kan komma på är att dom är sura och tror att vi inte bjöd dom på bröllopet. Men jag ringde några dagar efter att vi gift oss och skulle berätta, men då svarade ingen och sen var det ingen som ringde upp heller och dom har nummerpressentatör. Sen har jag sett dom på håll och jag vet att dom har sett mig och min familj också, men dom har bara skyndat i väg för att slippa träffa oss. min pappa har gått precis bakom min rygg en gång och sa inte ens hej. Gör man så som förälder, bara säger upp kontakten med sina barn? Min mellersta syster sa upp kontakten med dom för flera årsen hon orkade helt enkelt inte. Jag saknar dom inte, men jag är såå otroligt ledsen över att inte fått berätta att jag var gravid med min lilla dotter som nu är flera månader och världens sötaste. Jag vet att mina föräldrar vet om att hon finns, så det gör ändå ondare i hjärtat att dom inte ens försökt att få träffa henne. För mig betyder det mycket att dom skulle få se och hålla i henne, men ändå vet jag att dom inte bryr sig... såå det gör så ont att dom inte verkar älska sina barn så som jag gör med mina barn. Jag älskar verkligen mina barn och skulle aldrig kunna överge dom..
Någon som känner igen sig eller som kan komma med nått gott råd. Jag har många gånger funderat på om jag skulle skriva ett brev till dom och berätta hur jag känner, men skulle dom verkligen bry sig tänker jag. man lever ju bara en gång och jag är otoligt ledsen över att jag inte fick dom föräldrarna som jag så önskade. Detta har gjort att vi själva ar blivit kontakt familj för att hjälpa andra barn som behöver få komma till någon som verkligen bryr sig om dom.