• Anonym (om?)

    Om ingen av föräldrarna vill vara föräldralediga hur gör man då?

    Det är ju helt normalt att en kille vill jobba direkt efter sina 10 pappadagar, men jag som tjej vill inte heller vara hemma en längre tid med barnet, hur gör man då? finns dagis för väldigt små barn?

    Säg att jag är hemma max två månader om allt går bra och sen jobbar, men hur sätte rjag mig i kö för att få en plats i tid? Eller kan ni rekomendera någon form av hemdagmamma i stockholmsområdet?  

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-08-02 10:17
    Ledsen för sent svar jag har ringt runt till lite olika ställen nu och jag ska ha telefonintervju med tre au pairer idag så detta löser sig garanterat skyller på den trötta hjärnan att jag inte kom påden lösningen själv

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-08-02 10:23
    just det jag har planerat att vara hemma ca 3 månader max för att läka och så. 3 månader tyckte barnmorskan jag pratade med igår eftermiddag lät som en rimlig tid att planera in att man är borta iom läkning men hon sa ju också att det kan bli komplikationer så man blir borta längre så jag är helt med på det. Jag tog såklart även upp detta med att vi båda kommer jobba hon tyckte att det lät som att au-pairlösningen var bäst plus att vi båda går ner till 6 timmar och försöker överlappa varandra lite i tid. Så kommer vi troligen göra!

  • Svar på tråden Om ingen av föräldrarna vill vara föräldralediga hur gör man då?
  • warranty

    Man kan ge bort föräldradagar till någon annan, tex mormor eller farfar. Hur länge eller hur mycket vet jag ej.

  • Lillis80

    Att jämföra med andra länder är ju bara rent nonsens. De har inget val! Och andelen hemmafruar är REJÄLT mycket högre i tex USA. Det är inte utan anledning vi är hemma med våra barn första året MINST. Fråga vilken barnpsykolog du vill. Herregud, vad är nu för människor och varför väljer ni att skaffa barn? För att ni vill ha ett barn de timmar som passar er, och önskar lämplig förvaring övriga timmar? Stackars barn vars båda föräldrar hellre och egenvalt önskar spendera tid borta från barnet.

  • finskaflikkan

    Eeh... Då skaffar man inte barn! De första året ÄR man hemma om möjlighet finns(ingen sjukdom, eller annat allvarligt) och sen kan man få dagis.
    Dock tror jag att man kan få dagis runt 10mån ålder och framåt om man har GODA skäl?! (rätta mig om jag har fel nån)  

  • Lavish

    Ni får båda "offra" er och vara hemma minst 6 mån var. Det är priset man betalar för att ha barn. Vi är fler som inte gillar att vara föräldralediga, men vi vill göra det bästa för barnet vi valde att skaffa och därför delar vi lika och är hemma tills han är mogen för dagis.

  • Tow2Mater
    Lillis80 skrev 2012-08-01 17:30:30 följande:
    Att jämföra med andra länder är ju bara rent nonsens. De har inget val! Och andelen hemmafruar är REJÄLT mycket högre i tex USA.
    Generellt håller barnomsorgen mycket bättre kvalitet utomlands, så det finns helt andra forutsättningari t ex USA. Varfor så många är hemma med barn där är ofta att med två eller fler barn kostar kvalitativ barnomsorg mera än många tjänar, därav valet.
  • Mästaren

    Man gör väl som man brukar göra när ingen vill, man delar rättvist på bördan.

  • Lavish
    Mästaren skrev 2012-08-01 17:35:23 följande:
    Man gör väl som man brukar göra när ingen vill, man delar rättvist på bördan.
    Precis, ingen av oss gillar att diska heller men det betyder inte att vi kan skita i att göra det eller att sambon ska slippa för att han är kille.
  • Anonym (Barnflickan)

    Innan jag fick egna barn så jobbade jag som barnflicka åt en familj. När jag började hade de ett barn, en kille på 10 månader som jag passade i princip dygnet runt varannan vecka.
    När han var 2 1/2 år fick han en lillasyster och redan efter en månad hade jag båda barnen på heltid. Mamman var "hemmafru" och hade "egentid" varannan vecka. Pappan var anställd utomlands och hemma i Sverige ungefär varannan vecka, och då hade mamman och pappan "egentid" tillsammans.
    Barnen träffade sina föräldrar ganska sällan och hela uppfostran lades på mig som bara var dryga 16 år gammal när jag började jobba åt dem.
    Jag förstod aldrig varför de öht skaffade barn, för barnen kom alltid i sista hand.
    Visst var de måna om att barnen togs väl om hand, men de var inte villiga att göra det själva.

       

  • The past is now
    Anonym (Barnflickan) skrev 2012-08-01 17:38:35 följande:
    Innan jag fick egna barn så jobbade jag som barnflicka åt en familj. När jag började hade de ett barn, en kille på 10 månader som jag passade i princip dygnet runt varannan vecka.
    När han var 2 1/2 år fick han en lillasyster och redan efter en månad hade jag båda barnen på heltid. Mamman var "hemmafru" och hade "egentid" varannan vecka. Pappan var anställd utomlands och hemma i Sverige ungefär varannan vecka, och då hade mamman och pappan "egentid" tillsammans.
    Barnen träffade sina föräldrar ganska sällan och hela uppfostran lades på mig som bara var dryga 16 år gammal när jag började jobba åt dem.
    Jag förstod aldrig varför de öht skaffade barn, för barnen kom alltid i sista hand.
    Visst var de måna om att barnen togs väl om hand, men de var inte villiga att göra det själva.

       


    Vidriga människor..usch! 
Svar på tråden Om ingen av föräldrarna vill vara föräldralediga hur gör man då?