Leya skrev 2012-10-03 22:29:48 följande:
det är väll knappast någon som har påstått att vi kan behandla barn hur som helst????
däremot handlar ju hela den här tråden om vi alla inte har samma uppfattning.
det hon skrev om handlade om hur länge man kan lämna ett barn gråtandes vid sövning. och då är ju frågan jag vill att du nu svarar på:
"exakt hur länge kan man göra det utan att barnet på nåt sätt far illa?"
tre sekunder? tjugo sekunder? en minut? en och en halv minut? fem minuter?
vill gärna även höra exakt var nånstans du hittat fakta som du lutar dig mot också.
Men poängen jag försökte få fram tidigare är att det är en fråga som är omöjlig att svara på vetenskapligt. Det går helt enkelt inte att studera. Man kan för det första inte isolera en enskild faktor på det viset för att vetenskapligt påvisa psykisk eller fysisk skada eftersom så många andra faktorer spelar in. För det andra vet man att barn är olika känsliga, olika mottagliga för olika saker - redan på enbart biologisk nivå utan miljöpåverkan. Det innebär att det inte går att generalisera. Spädbarn har olika stressnivå. Stress vet vi kan ha negativ påverkan men exakt hur på varje enskilt barn vet vi inte.
Min utgångspunkt är att små barn och större barn som inte kan hantera en situation på egen hand och som på alla sätt de kan visar att de just är i behov av den vuxnes närvaro - spädbarn gråter vanligtvis för att visa detta, tonåringar kan exempelvis vara självdestruktiva på diverse sätt - är det fel att överge. Om det ger psykiska eller fysiska men av att han/hon metodiskt blir lämnad/övergiven en gång eller två, lång eller kort stund är det överhuvudtaget intressant?
Samma sak gäller en örfil. Det är vetenskapligt omöjligt att påvisa psykiska men av det. På många håll är det fullkomligt ok med aga och det blir ju folk av e barnen också. Blir det därmed rätt? Det faktum att vi inte kan påvisa att ett barn far illa av en örfil...två, tre, tio gånger....ja, då är det väl ok? Eller är det helt enkelt bara något som är kränkande och ovärdigt och därmed något vi inte ägnar oss åt - inte för att vi vet att vi kan se skadepåverkan utan för att det är orätt?
Ja, det handlar om värderingar och inte vetenskap. Jag tycker att det är orätt att lämna en gråtande, skrikande dement gammal människa också i sin ensamhet (förekommer tyvärr). Han/hon kommer troligtvis inte ihåg händelsen och kanske därmed inte far illa på lång sikt. Lika ovärdigt och orätt i alla fall.
