Är 5mm barnmisshandel?

Visst är det också så att Eckerberg säger att det är för föräldrarnas nattsömn man ska genomföra metoden, inte barnens då dessa har ett annat sömnmönster än vuxna och inte har behov av sammanhängande nattsömn?

Det känns som att många missar den delen och säger att det är för barnets skull de väljer att göra som de gör.

www.eckerberg.se/

Och där fick han lite gratisreklam...

pallas,

Allvarligt!? Jag visste inte att det var så illa... Jag har läst om det i Sears böcker men inte riktigt förstått vidden av det. Hemskt!

När man går så långt så att man tar till något så extremt som 5mm, då har man nog hamnat väääldigt långt bort från sina föräldrainstinkter. Eller är jäkligt bra på att undertrycka dem...

Nä, det är en sak som jag har börjat förstå sen fl kom in i mitt liv. Instinkter är tydligen bara något luddigt flum som vissa (jag ) använder vitt och brett om en massa saker, få verkar inse att de känslorna som får dem att göra, eller inte göra vissa saker är just instinkter!

Nu har jag inte följt tråden men svarar ett inlägg från cissi24:

"Men barnen mår ju bättre när de väl få sova som de ska."

Det är något som vi säkert alla håller med om, att barnen mår bra/bättre om de får sova som de ska men då beror det ju på hur man anser att barnen ska sova.

Jag tycker inte att ett barn "ska" sova som en vuxen då det inte är det naturliga. Vissa barn gör dock det utan yttre påverkan men det är inte det vanligaste sovmönstret. Att det är naturligt är väl kanske inte i sig en orsak men i det här sammanhanget så anser jag att det är högst väsentligt då sömn är ett så grundläggande behov.

kramgos

Ibland när dagsömnen har blivit förskjuten av en eller annan anledning så händer samma sak med nattsömnen. Då kan det hända att min dotter vill vara vaken längre än mig och hennes pappa men hon tycker inte om att vara upp själv, det är ju jättetråkigt, så då får vi dra fram alla knep för att dels hålla oss vakna och dels få henne att komma till ro och kunna somna. Detta brukar kunna innefatta: dansa till ganska hög musik, bära omkring och amma, bära omkring i sjalen, bada mm.
Det är klart att det kan vara jobbigt när jag vill sova men det tar ju ändå aldrig mer än 1 timme att få henne att somna och det händer ju bara kanske en gång i månaden så jag känner inte att det är ett problem. Min dotter är 15 månader.

Jag måste få inflika att jag brukar erbjuda min dotter ett sätt att somna när hon verkar trött (amning, bärning) men ganska ofta vill hon skutta iväg och göra något annat ett tag även fast hon är trött och då väntar jag tills hon är mer sovsugen. Jag försöker alltså aldrig att få henne att sova om hon inte vill.

J o E
"Och vad menar du är "tvång" när det kommer till små barn? Är det "tvång" att hjälpa sitt barn att sova fast det inte somnar så fort man lägger det ner/börjar vyssja det? Om barnet visar att det inte vill sova på något sätt så borde det ju i så fall vara tvång att fortsätta försöka få barnet att somna, eller?Om barnet vänder bort munnen då man försöker ge det första skeden mat så borde man ju direkt ta bort maten och låta barnet göra något annat, annars TVINGAR man ju barnet att äta, eller? Om barnet inte vill klä på sig när man ska gå och hämta syster på dagis så borde man ju stanna kvar hemma, annars TVINGAR man ju barnet att göra något det inte vill, eller?"

Jag anser att alla de exemplen du räknar upp är former av tvång, med undantag för det första om det är så att barnet i den situationen behöver sova men har svårt att komma till ro. Då handlar det ju som sagt om att hjälpa barnet att varva ner, inte att tvinga det att sova.
Räknas det inte som tvång att försöka mata ett barn som tydligt visar ovilja genom att vända bort huvudet? Vad skulle det annars klassas som?

Om barnet inte vill klä på sig i en situation då det är önskvärt så kan det ju bli nödvändigt med tvång för att komma iväg men det handlar ändå om tvång.

Mat och sömn är ju behov som barnet har eller inte har, där tycker jag att det är viktigt att låta barnet avgöra själv. I situationen med påklädning så handlar det ju inte om ett behov utan om anpassning till andra individer och då känns ett tvång inte lika kränkande.

Ok, för mig betyder ordet tvång att man förmår någon göra något de inte egentligen vill. Det är även min ordboks definition. Om det då är ett litet spädparn eller en vuxen som utsätts spelar inte någon roll, det är lika fullt ett tvång. Det betyder nödvändigtvis inte att det måste ske med våld för att kvala in.

Om ett barn inte äter någonting och är påverkat och medtaget så är det väl inte så mycket annat att göra än att försöka tvinga i maten (och kontakta sjukvården) men det var inte så jag tolkade ditt exempel. Jag inbillade mig att du syftade på introduktion av fast föda där barnet tydligt visade att det inte ville ha, då finns det ju ingen anledning att fortsätta truga.

Om ett barn vid ett tillfälle inte vill sova så tycker jag att det är upp till barnet att bestämma det själv, oavsett ålder. Det är klart att man kan underlätta för barnet att varva ner så pass mycket att sömnen känns mer tilltalande men då anser jag inte att det är ett tvång om man nu inte har ett bestämt mål med hjälperna och inte tolererar någon annan utgång än att barnet ska somna.

Om man har stora problem med sömnen så ska man ju såklart sätta in åtgärder men jag tycker inte att tvång är en bra metod för att främja sömnen, men det kanske är en nödvändig sista utväg.

Vad var det kvar då? Jo, angående påklädningen så det ju inte ett behov som barnet har inbyggda mekanismer för att själv ge uttryck för som hunger och sömn, det handlar inte om några basala behov utan om ovilja och i vissa fall så måste man, både barn och vuxna, göra sånt man inte vill till förmån för gruppen, annars funkar det inte!