Är 5mm barnmisshandel?

Ja,jag tycker att det är barnmisshandel om man låter ett barn skrika tills det kräks eller inte byter blöja om det behövs.
Men jag undrar hur många som klarar av att genomföra detta till sin spets utan tror många hittar "sin"variant på metoden.
Nu har jag haft turen att mina barn har somnat utan något större problem om kvällarna så jag vet inte hur det är att vara helt utamattad och slutkörd som man måste vara om man bestämmer sig för detta.Men jag har full förståelse för de som valt att prova varianter om man håller på att rasa i hop av trötthet.

Vi låter alltid Max somna i vår famn, sen lägger vi över honom i sängen, som tur är har vi inte något problem med att han vaknar när vi flyttar på honom, visst händer det, men då gör vi bara om det. Han vaknar 2 till 3 gånger under natten och då kliver vi upp och låter honom somna i vår famn, fungerar hur bra som helst, visst skulle man vilja sova en hel natt, men har man barn så har man.

oj oj oj va några mammor kommer vilja slänga mig i finkan nu...

ja testade nämligen att lägga min son i sin egen säng när han var en månad... vi valde en tid då vi visste att han brukade somna (han han gått på klocka sen foster)
han skrek dock aldrig utan låg där somnade själv... (har ju självklart skrikit nån gång efter detta)

innan detta sov min sambo jag o min son oroligt, han vaknade oftare o ville ha mat o dessutom vaknade ja en natt av att min son hamnat under täcket o inte fick någon luft knappt...

sedan den natten sov han hela nätterna mellan 23 o 5.30 o har alltid gjort... vilket gjorde att ja aldrig har varit en trött mamma utan har alltid trivts o varit pigg o hurtig.. detta i mina ögon verkar ha gett honom trygghet, lite bad, amning o så i säng, de blev en rutin o han är trygg med de än idag, o de har han varit vart vi än är. är han trött går han till sin säng, han vet att han ska sova där...

ja ångrar inte en sekund att vi la honom där, de e bara positiva upplevelser ju o nu i den allra värsta trotsen t.o.m så vet han att de är "gonatt" o sedan är det punkt. de är och har aldrig varit tjaft och alla i vår umgängestrets har berömt vår son för att han somnar så snällt.

dom av mina vänner som inte använde denna metod däremot verkade ha mer osäkra barn, vana me att vara påklistrade på mamma alltid o ammade hela tiden, kunde inte sova borta, inte i vagn, dom verkar ha haft de så jobbit t.ex under trots osv. jag har hört av många att nästa barn ska få denna metod..

däremot kanske denna metod inte passar alla barn självklart men man måste ju testa för att lära känna sitt barn precis som man testar att ge olika mat för att se reaktion...

lövet2: Håller med dej i det du skriver i dom flesta trådar

Blossi: "Men som sagt det kräver då lite mer och alla är ju inte villiga och offra det för sina barn. "

Jag har inte läst tråden för den här typen av trådar brukar liksom aldrig sluta väl...bland annat på grund av den typ av kommentarer jag citerade ovan. Jag tror inte att det handlar om vad man är villig att offra för sina barn eftersom jag är övertygad om att 99,999% av alla föräldrar (närvarande) gladeligen skulle kasta sig framför tåget för att skydda sina barn om det behövdes. De föräldrar som prövat olika sömnmetoder, bl a denna, kommer naturligtvis att uppleva det här som ett personligt påhopp och det är trist när det alltid blir så! *morrar lite dovt*

här är en länk till en sida om utvecklingspsykologi för barn, mkt lättläst som ger lite indikationer på hur illa det faktiskt kan gå om man inte svarar på ngt sätt när ens barn gråter:

utbildning.lhm.lu.se/student/exarbete/psy/psyket/Utvecklingspsykologi_lit.html

sova i egen säng är inte dåligt, men att inte ge respons till sitt barn när det ropar på mamma (behöver ju inte vara attt plocka upp i famnen, kan ju vara att prata & klappa lite oxå) är misshandel tycker jag eftre att ha läst detta, barnet kan få psykiska men för livet!

Allvarligt talat, vid vilken ålder är det meningen att man ska börja med den här metoden?
En liten bebis förstår ju inte. Är dom riktigt små inser dom inte att om mamma och pappa lämnar dom (inte syns) så finns dom ändå på andra sidan dörren. Dom är ju bara borta.
Hur kan man då säga att ett litet barn är envist och manipulerande för att få bli upplockat?

Är barnen lite större, hur vet dom då att ni kommer tillbaka? Det räcker inte att säga det till ett barn, dom förstår ju helt enkelt inte att det är så lätt.

Så igen, hur gamla ska barnen vara när man börjar med den här metoden?

Viktoria: Det finns mängder av knep och metoder. För att lyckas bör man känna sitt barn och dess signaler väl, det finns INGEN mall som passar alla barn.

Till exempel finns Elizabeth Pantleys No-Cry Sleep Solution: www.pantley.com/elizabeth/content/excerpts/preventingsleep.htm

Anna Wahgrens Sova hela natten-kur: annawahlgren.com (tror jag det är)

Så länge barnet mår bra så kan en annan väg att gå vara att ändra sina egna förutsättnignar för vila, tex mer avlastning i hemmet, att man turas om osv.

Om ett barn vaknar väldigt ofta och verkar obekvämt så kan det vara bra att utreda eventuella fysiska orsaker. En del barn som sover väldigt illa har tex någon allergi som stör dem, magont eller en så enkel sak som för stora halsmandlar eller polyper som gör det svårt för dem att äta ordentligt nog för att bli mätta på dagen.

kengru: sova en hel natt är ju inte kravet....sova 4 h i streck räcker långt

Och så en viktig sak att veta (tycker jag) när det gäller samsovning: För mig har det tagit ungefär två månader innan jag känt mig bekväm med att samsova, tills jag lärt mig att ta plats och barnet accepterat det samt att vi efter så lång tid synkroniserat våra sömncykler så att jag ALDRIG behöver bli väckt under min djupsömn.