Hur göra när de bråkar/ är dumma mot varandra och bara är drygt 1 år?

Det är ett helt normalt beteende för en ettåring. Var väldigt närvarande, förekom, förhindra och sära på dem. Avled den som är på den andre. Som sagt, ingen ide med tillsägelser, de är för små. De skall givetvis lära sig att förhålla sig till varandra men ilska, besvikelse, ledsamhet och frustration är ju inte känslor man vill att de skall förknippa med varandra. Detta är en superintensiv, sjukt jobbig, period även om man bara har ett barn... Håll ut. Det blir lite lättare efter treårsåldern... ;) eller tioårsåldern, eller sextonårsåldern...

Man måste vara i det närmaste idiot om man tror att två 14 månaders kan reda ut det själva måste jag säga. De har ingen som helst förmåga att resonera med varandra eller sig själva och ingen impulskontroll . Man separerar vaktar och avleder. Att låta de slå, lugga och göra varandra illa är ungefär lika illa som om ni själva luggade och gjorde dem illa! Idiot!

Klart att det funkar med tillsägelser. Min pojke är 15 månader å vet precis vad som är rätt å fel. Exempelvis om han tar i kattens svans å jag säger nej då brukar han bli förbannad å springa iväg. Om har e påväg att ta en fjärrkontroll å jag säger nej så låter han bli men blir även där arg. När ska man börja m tillsägelser annars om du inte tror att det hjälper? Har man sagt nej 500 ggr så förstår de ett mönster inte kanske varför det är fel. Man måste ju börja nån gång

Tack för det trevliga svaret! Jag finner knappt ord. Med att reda ut själva menar jag att om t ex det ena barnet tar en leksak från det andra barnet och det barnet protesterar en gång men sedan ger med sig och finner nåt annat - ska vi då ändå gå emellan och ge tillbaka saken till det barn som hade den först eller ska vi låta det bero? Vi låter dem självklart inte slå varandra eller vara elaka utan särar då på dem och avleder med annat. Men jag glömde visst att man måste vara övertydlig i sin trådstart här för att inte genast halshuggas. 

Ja de är för små att reda ut såna saker själva, än så länge handlar det om att avleda och förebygga så gott det går.
De förstår inte konsekvenstänk än så man kan som sagt bara se till att de inte gör illa varandra och senare så kommer de att leka och förstå på ett annat sätt vad som är rätt och fel, inte än

Förlåt. Jag var på dåligt humör !

Vi har liknande problem hemma, fast våra är snart 19 månaders killar. de är inte lika illa mot varandra nu längre faktiskt, inte varje dag iaf. Ena killen har börjat hämta saker åt andra, men andra killen går och tar ofta fortfarande varpå "lillebror" blir jätteledsen.

vi låter dem hållas till stor del. men samtidigt förhindra och avleda det hela. Men vi är inte där och förhindrar att de tar varandras saker hela tiden utan de får lära sig lite på egen hand också. de lär sig ju att de själva blir ledsna om någon tar deras saker, men även att deras bror blir ledsen om någon tar från honom.

ifall storebror är ledsen så kommer lillebror med hans mjukiskanin nu mer, det är hans bästa vän som han går och kramar på större delen av dygnet och måste vara med överallt =)

slagsmål däremot, slag hårdragning osv osv är jag på direkt och säger ifrån och avleder i den mån jag kan. men leksakerna försöker jag lära dem att samsas om.

Hej asp76!

Våra tvillingar är nu 19 månader och vi kämpar med liknande syskonbråk som ni. Det har hållit på i några månader och vissa dagar är värre än andra. De vill ofta ha samma leksak och ofta spelar det ingen roll om det finns två likadana saker. De testar helt tydligt sina gränser med varandra och med oss vuxna också förstås. Man kan riktigt se hur tjejen ibland kämpar med sin ilska om hon tycker att hon vill ha en leksak som brorsan har. Oftast har hon förstås ingen impulskontroll men ibland kan man märka att hon får stopp på sig själv innan hon nyper till. Hennes bror har dessvärre nästan ingen impulskontroll alls än och han har börjat bitas.

Håller med de andra här att det förstås är ett problem som hör till åldern. Hos oss har vi ändå valt att säga till och markera att ett beteende är fel, specillt i situationer där de gör illa varandra. Tycker att många föräldrar börjar säga till sina barn väldigt sent. Självklart är det bra att avleda och försöka sära på dem men tycker inte att man behöver vara rädd att säga till också om det går för långt. Barn förstår mer än man tror. Dottern brukar säga "aj aj" och "nej" om hon ser ett barn göra illa ett annat barn t.ex i lekparken. Hon har alltså redan lärt sig att det är ett icke önskvärt beteende.

Vi brukar alltså säga till att man inte får slå och så avleder vi. Vi grälar inte på dem direkt, utan säger "aj aj" och att man inte får slå. I mindre dispyter blandar vi oss inte i, typ om den ena tar den andras leksak men utan att den andra verkar bry sig.

Tack för era svar Doghon och Fågelblå. Vi gör nog ganska lika då. Vi säger till att man inte får slå/ vara dumma mot varandra och så lyfter vi bort dem från varandra om det inte hjälper att avleda på annat sätt. Oftast är det ju ganska lugnt när någon av oss sitter på golvet med dem, men kan ju inte göra det hela tiden. Det är väl mest de här bråken kring leksaker jag funderar över, eftersom särskilt killen blir så himla ledsen om han blir fråntagen något så försöker vi se till att den som hade saken först får ha den tills den tröttnar självmant. Men vi kommer ju inte alltid att se vad de gör och veta vem som hade saken först, och vill ju helst inte hamna i en situation i framtiden där vi ska behöva gå in och medla om varje liten grej. Om ni förstår vad jag menar? Men det kanske är oundvikligt ändå

förstår hur du menar asp76. jag tror på att säga ifrån från start, de kanske inte förstår allt ännu, men de lär sig illa kvickt ändå!
Vad gäller de där ilskeimpulserna så har vi en som är riktigt illa på det. han blir tok förbannad och biter, slår med mera. Om han är arg för att han inte får leksaken avleder jag honom samtidigt som jag säger att jag förstår att han blir arg och att han ville ha leksaken, men berättar samtidigt att hans bror leker med den leksaken men att han kan ta en annan istället. Och även försöka förklara varför man inte får slå eller ta leksaker från varandra via det "du skulle bli ledsen själv om han tog en sak från dig" sättet.
Detta vet jag att det är allt för tidigt för dem att förstå, men det kommer och jag vill ändå att de skall känna att jag förstår dem liksom. även läst på något ställe att det är viktigt att förklara för sitt barn att man förstår.

Men som sagt det är svårt när båda två har så mycket impulser och inte förstår rätt och fel så bra ännu.