Att bli oskyldigt dömd för ett brott som du inte begått

Förstår känslan. Jag är i samma situation, gäller dock inte misshandel utan något annat.

Jag ska in och verkställa nu snart, tack och lov fick jag "bara" 2 månader så jag kommer ju ut efter ca 1½ månad. Jobbigast är nu hur i helvete jag ska vara ifrån mina barn på 20 och 6 månader och min sambo, snart min man.

Tanken får mig att vilja göra något riktigt jävla dumt eftersom jag ska in för något jag INTE gjort :(   

Fått hem beslutet nu 17 juli senast ska jag infinna mig på anstalten.

Idioterna kunde inte ens ge mig plats på någon i närheten så min man och barn kan hälsa på. Jävla praktarslen säger jag bara. Tur det finns telefon och brev åtminstone och att det "bara" gäller 1½ månad. Kommer nog bli galen, kommer längta efter mina barn och man så himla mycket.
 

Fotboja har jag ansökt om men det neka dom mig till känns riktigt jäkla tråkigt men jag får vara glad för att det inte blev längre.

Wayne: Det måste jag kolla upp :) Vi bor i Östergötland och där jag ska vara är i västra Götaland så det är ju en liten bit 

2 veckor kvar tills jag ska infinna mig på anstalten. Jag börjar få panik. Är nära gråten jämt speciellt när jag tittar på mina barn, hur F*N ska jag klara detta i 1½ månad utan dom och min man.

Inte ens min mamma eller någon annan utom min man vet om detta. Jag vet inte hur jag ska berätta och hur dom kommer reagera  

Jag hade sålt en vara och skickat denna som mottagaren inte fått :( vilket tyvärr inte går att bevisa. Dom ser däremot en överförning på mitt konto från denna person och går utifrån detta. Jag har ju gjort en del duma saker i mina yngre dagar för många år sen som dom också tog upp vid rättegången, saker jag redan tagit konsekevnserna för osv och dom dömde mig till 2 mån för bedrägeri :( det är allt.

Har även berättat för min mamma, så oerhört skönt. Hon kommer vara här hos min man och hjälpa honom med barnen under några veckor med. Hon blev ledsen såklart mest pga jag ska vara ifrån ungarna så länge men hon stöttar mig och tycker detta verkar helt sjukt.

Jag skulle ALDRIG göra något sådant här nu när jag har barn. Jag gör allt för dom och vill såklart inte vara ifrån dom.   

Ja alltså jag är oerhört glad att det inte blev längre så det är det jag ser som positivt just nu,

Mindre än en vecka kvar och jag får panik, jag mår illa och är nära att kräkas varje gång jag tänker på detta. Detta är så sjukt att man kan bli dömd för något man inte gjort. Mina svärföräldrar vet också nu och såklart blev dom jätte ledsna så tårarna kom hos oss alla men dom tror också på mig och kommer hjälpa mannen mkt med barnen under tiden+att min mamma kommer i mitten på augusti.

På lördag ska vi vara barnlediga och bara rå om varann lite innan det är dags på onsdag.

Har så ont i magen av detta, jag vet inte hur jag ska klarar detta och vara ifrån barnen så länge. Dom är så pass små så en resa dit och hem på totalt 53 mil känns lite mkt så dom får stanna hemma på onsdag medan min man och jag tar bilen ner    

Nja anstalterna i mitt län tar bara emot killar. Närmaste oss som tar emot kvinnor är Hinseberg men där är det säkerhetsklass 2 bara och dit jag ska är det säkerhetsklass 3, lägsta säkerheten som jag fattat det som.

Jag kommer sköta mig och hoppas jag kommer ut efter 40 dagar vilket man kan få göra och ha övervakning hemma resten av tiden. Orkar inte bråka då det inte gäller så lång tid

Ja tyvärr, så jävla sjukt.

Sista dagen hemma med familjen idag på länge (känns så) och ögonen tåras titt som tätt när jag kollar på mina barn. Det kommer bli oerhört jobbigt imorgon att åka ifrån dom.  

Idag är det dags, svärföräldrarna kommer vid 10 ca, så det blir en fika innan vi ska åka :(

Ja om jag har tur släpps jag då annars blir det 2 mån. Fruktansvärt att säga hejdå till barnen :( sonen grät och höll sig fast runt halsen på mig. 1,5 tim kvar och vi är i västra Götaland nu

Hej på er!

Ville bara säga att jag är hemma igen. Tiden där var oerhört jobbig. 6 veckor utan att träffa barnen eller min man är lång tid men det blev mycket glödjetårar i måndags när jag blev frigiven. Är nog en av dom bästa dagar i mitt liv.

Denna vecka har jag verkligen njutit av mina barn och ska fortsätta med det också.

Det var inte så hemskt, många goa tjejer och trevlig personal osv men saknaden av barnen var fruktansvärd.