Anonym

Äldre 9 Aug 18:45

471 svar

Att bli oskyldigt dömd för ett brott som du inte begått

Oskyldigt dömd

Tänk er att ni har ett bra liv, ni är nöjda med hur livet ser ut för tillfället. Ni har ett jobb, en bostad, mycket kompisar, fritidsintressen, en flick/pojkvän. Allt känns hur bra som helst.

Men en dag vaknar ni upp i panik med ett ljust sken i ögonen och förstår efter ett tag att det står poliser där och skriker. Ni förstår ingenting. "Vad har hänt? Varför är polisen här?". Snart förstår ni att polisen är där för att hämta er, men ni förstår inte varför. Och när ni frågar, så svarar dom inte.

Du får handfängsel, tas in i polisbilen och förs till arresten. Du förstår inte vad du har gjort för hemskt som blir utsatt för detta. Du försöker verkligen tänka igenom vad det kan vara som du har gjort. "Har jag gjort något på fyllan?". Men ju mer du tänker, ju mer förvirrad blir du. Du känner hur paniken kommer smygandes. Du förstår verkligen inte vad du har gjort för fel, samtidigt som du är inlåst i ett litet betongrum - vilket ger dig panikkänslor. Det finns endast en madrass i rummet och du får inte ha någon som helst kontakt med omvärlden. "Hur länge ska jag sitta här?", "När får jag prata med min familj och mina vänner?", är några av de tusen tankar som snurrar runt i huvudet.

Tiden går och tillslut får du veta att du är misstänkt för misshandel på din flickvän. Du förstår fortfarande ingenting. "Misshandel? Nu måste dom ha tagit fel person. Men hur ska jag besvisa min oskuld?". Du försöker förklara men ingen lyssnar på dig. De tror på tjejen med hull och hår. De är inte ens intresserade av att höra vad du har att säga. De har redan dömt dig på förhand. Att man är oskyldig till motsatsen är bevisad, var inte på tal om. Du var skyldig till motsatsen var bevisad.

I tidningarna skriver de en massa skit om dig som inte ens är sant. Du får inte prata med din familj på 45 dagar. Du börjar tappa hoppet om livet och din frihet så du börjar fundera på om det ens är värt att fortsätta kämpa. "Varför ska jag kämpa? Till vilken nytta? Jag är ju redan dömd på förhand. Och jag vill inte leva med något som jag inte har gjort", tänker du.

Tänk er frustationen över att sitta inlåst för något som ni inte har gjort. Ni får inte prata med någon, inte träffa någon. Ingenting. Och ni förstår inte varför er flickvän har anklagat er för något sånt här. Visst, ni har haft era verbala gräl - men vilket par grälar inte? Men du har aldrig varit våldsam mot din parner, som hon påstår att du varit.

Tillslut inleds rättegången och er advokat som inte ens är någon brottsmålsadvokat egentligen, är helt värdelös. Han sitter tyst som en mus och har ingen aning om vad han ska lägga upp för argument för att hjälpa dig. Han är totalt inkompetent. Du hade kunnat klara av jobbet bättre själv. Ditt ex sitter där mitt emot helt känslokall och hittar på saker som inte är sant. Åklagaren sitter även mitt emot och försöker psyka dig genom att bland annat visa fingret mot dig.

Ex-flickvännen berättar om helt ologiska saker som vem som helst kan se igenom, men din advokat som egentligen ska försvara dig måste ha varit någon jävla sommarvikarie som inte kan något. Ingen annan i tingsrätten tycks heller se igenom hennes uppenbara lögner. De har nog med stor sannolikhet även blivit påverkad av det som tidningarna skrivit om dig innan rättegången ens startat. De har alltså redan bildat sig en uppfattning om dig redan innan de möter dig på tingsrätten.

Du förstår fortfarande ingenting. "Vad gör jag här?". Det känns som att du lever i den värsta tänkbara mardrömmen. Du har gråtit så mycket att dina tårar tagit slut, du känner dig helt matt och orkar inte leva längre. Så du funderar på att ta ditt liv...

En dag kommer domen. Hela världen rasar samman. "Ska jag in i fängelse? JAG?! Jag som aldrig har gjort någon illa. Hur ska detta gå?", tusen tankar snurrar i hjärnan samtidigt.

--------

Detta är en verklighet för vissa. Det finns många i Sverige som blir oskyldigt dömda för brott de inte har begått. Ofta handlar det om våld-och sexualbrott. I Sverige ökar statistiken för våld mot kvinnor, och det verkar som att rättsväsendet gör allt för att sänka den där siffran genom att klämma åt så många män som möjligt. De skiter fullständigt i om man är skyldig eller ej. När det är ord mot ord situationer så tror de oftast på kvinnan som anklagar mannen, och dömer därför mannen trots att det inte finns några som helst bevis.

Sedan när mannen hittar motbevis mot kvinnan - som styrker hans oskuld - så struntar de i det. Han har blivit dömd redan - case closed. De skiter i att ens titta på vad han har för motbevis mot kvinnan, trots att det är väldigt bra bevis som visar på att hon har ljugit. Det fanns inga vittnen som hade sett några s.k blåmärken, inte ens hennes föräldrar hade sett något trots att hon bodde hemma hos dem och de borde ha lagt märke till om hon hade blåmärken, svullnat ansikte m.m. Polisens material stämde även överens med mannens berättelse, men han blev dömd trots det.

Detta är alltså en verklighet som inte många vet om. Många tror att vi har ett sånt säkert rättssystem i Sverige, men så är det inte. Självklart är det inte 100%igt, det borde ju vem som helst förstå. Men att det fanns så här mycket brister inom rättsystemet trodde jag aldrig. Jag trodde att de kollade upp hur pålitlig en person är som kommer med en sådan anklagelse. Jag trodde att de behövde bevis och inte bara en persons berättelse, som hon dessutom fick ändra flera gånger utan att det ansågs som något konstigt. Att hon sedan har anklagat 4 andra män för olika typer av övergrepp tycktes inte heller spela någon roll. Tingsrätten valde att inte se sambanden. De brydde sig inte heller om fysiologiska omöjligheter som tex hur ett blåmärke fungerar. Vad ska man säga? Vi har ett inkompetent rättssystem i Sverige.

Tänk er känslan av att hela erat liv blir fråntaget från er, och ni har inte gjort något för att förtjäna allt lidande som ni tvingas gå igenom. Och sedan inte få någon som helst upprättelse för det.

Anonym (xx)

Äldre 10 Aug 10:21

#201

Mitt ex säger också att han blev oskyldigt dömd till fängelsestraffet. Flera års psykisk och fysisk terror mot mig och med barn som vittne till flertalet av gångerna. Han står nu med lammögon och och drar snyfthistorier och säger sig vara oskyldigt. Jag spyr...

Anonym (usch!)

Äldre 10 Aug 10:25

#202

Fy så hemskt!

Har inte varit med om något sånt.

Men vet av egen erfarenhet att poliser går de INTE att lita på för fem öre.

Dom skulle ta in min släkting för förhör och jag va där då, böna och bad om att dom inte skulle ta h*n o sluta vara så aggressiva/hårdhänta osv.
När dom kom utanför trappen misshandlade dom min släkting ganska brutalt med batong och de SÅG jag genom vardagsrumsfönstret.
Och de har satt sina spår i mig OCH min släkting att man inte kan lita på poliserna.

Vet att de inte är i närheten något lika hemskt som de i TS. Men de va ändå hemskt att se och vittna.

Anonym

Äldre 10 Aug 10:33

#203

Dessvärre tror jag inte ett skit på sådana här snyft trådar. Fråga vilken fånge som helst i vilket fängelse som helst så är alla oskyldiga... Tvärtom tycker jag att vi har ett samhälle som skyddar förövaren, inte offret. Många gånger beroende på att förövarens mamma, flickvän, andra släktingar aaaaaldrig kan tro nåt sånt om deras lille snuttegubbe...

Att det händer att polisen tar in fel misstänkt, ja absolut. det står ju inte skrivet i pannan på folk om de är förövare eller inte. det är det en utredning är till för. Att sen en oskyldigt misstänkt kan ta extremt illa vid sig - självklart!! Men har han/hon rent mjöl i påsen så löser sig ju detta för det mesta.

det händer självklart också att tokiga människor försöker starta ett case mot ett ex och ljuger ihop historier. Men, om bevisning saknas är det jäkligt svårt att driva ett case i det här landet. Dessutom kostsamt.

Jag tror INTE att polisen stormar en lägenhet pga ett blåmärke..

Anonym

Äldre 10 Aug 10:38

#204

Sen har du svågerpolitiken också, många ärenden avgörs inte i domstol alls...
Jag blev misshandlad oprovocerat vi ett tillfälle, två gärningsmän och polis kom förbi och personerna hävdade då att de hade gjort ett "envarsgripande" för att jag hade förstört bilar. Jag behöver inte tillägga att så inte var fallet.
Jag hörde vad de sa och jag förklarade att det inte var så. Den ena polisen sa åt den andra att sätta sig i bilen med mig medans de andra gick en bit bort. När han kom tillbaks så sa han att de andra hävdade att jag hade försökt att misshandla dem. En efterhandskonstruktion författad av den ena polismannen som senare visade sig ha en familjerelation till dessa två bröder...
Polisen stöder sina släktingar i sitt PM (jag kallar den andre polismannen som vittne i rättegången men han vet absolut ingenting om någonting då den andre tog uppgifterna) samtidigt som dessa två säger att jag har försökt att slå dem. Jag döms för försök till misshandel och busarna går runt och skrattar.

Anonym (Bea)

Äldre 10 Aug 10:52

#205

Man blir inte dömd för brott om det endast finns ord mot ord. Målsägandens berättelse måste alltid få någon form av stödbevisning för att det ska vara ställt bortom rimligt tvivel att någon är skyldig. Därför vore det intressant att läsa dessa domar för att se vilken bevisning som fanns och hur denna har värderats av domstolarna. Som jag har förstått har saken prövats av två domstolar, dvs tingsrätt och hovrätt som båda funnit att det fanns övertygande bevisning. Sedan är en offentlig försvarare alltid brottmålsadvokat så det kan inte stämma att personen fick en advokat som inte var specialiserad på brottmål. Och varför krävde inte den dömde att få byta advokat inför hovröttsförhandlingen om hen nu var missnöjd med sin försvarare i tingsrätten? På vilket sätt visade åklagaren fingret? Om det har skett borde domarna eller försvaret ha märkt det och det hade inte fått passera obemärkt utan det hade renderat i en kraftig reprimand mot åklagaren redan på plats och med all säkerhet även framförts till åklagarens chef. Det finns en del frågetecken i hur ts återger det som ska ha hänt och den enda möjligheten vi har att bilda oss en egen uppfattning om vad som är sant är att få läsa domarna från de två domstolar som fann personen vara skyldig.

Anonym

Äldre 10 Aug 10:59

#206

Anonym (Bea) skrev 2012-08-10 10:52:39 följande:

Man blir inte dömd för brott om det endast finns ord mot ord. Målsägandens berättelse måste alltid få någon form av stödbevisning för att det ska vara ställt bortom rimligt tvivel att någon är skyldig. Därför vore det intressant att läsa dessa domar för att se vilken bevisning som fanns och hur denna har värderats av domstolarna. Som jag har förstått har saken prövats av två domstolar, dvs tingsrätt och hovrätt som båda funnit att det fanns övertygande bevisning. Sedan är en offentlig försvarare alltid brottmålsadvokat så det kan inte stämma att personen fick en advokat som inte var specialiserad på brottmål. Och varför krävde inte den dömde att få byta advokat inför hovröttsförhandlingen om hen nu var missnöjd med sin försvarare i tingsrätten? På vilket sätt visade åklagaren fingret? Om det har skett borde domarna eller försvaret ha märkt det och det hade inte fått passera obemärkt utan det hade renderat i en kraftig reprimand mot åklagaren redan på plats och med all säkerhet även framförts till åklagarens chef. Det finns en del frågetecken i hur ts återger det som ska ha hänt och den enda möjligheten vi har att bilda oss en egen uppfattning om vad som är sant är att få läsa domarna från de två domstolar som fann personen vara skyldig.

Juridik på låg nivå.
Vad har du för anledning till att anmäla X för ett brott? Finns det ingen motivbild så är det en bevisning i sig, det hör ihop med att vara den mest trovärdiga. Finns inget skäl att misstro målsägande så är det bevisat och klart. Gäller ända upp till misshandelsnivå.
Bortom rimligt tvivel gäller i stort sett bara mord och motsvarande straffskala.
Du behöver komma ut på brottmålsrättegångar, ta in det som delges, sätt ut en som du tycker rätt dom och kolla upp efter två veckor hur domen blev och motiveringarna.
Snart kommer du upptäcka saker.

Anonym (Bea)

Äldre 10 Aug 11:11

#207

Anonym skrev 2012-08-10 10:59:38 följande:

Juridik på låg nivå. Vad har du för anledning till att anmäla X för ett brott? Finns det ingen motivbild så är det en bevisning i sig, det hör ihop med att vara den mest trovärdiga. Finns inget skäl att misstro målsägande så är det bevisat och klart. Gäller ända upp till misshandelsnivå. Bortom rimligt tvivel gäller i stort sett bara mord och motsvarande straffskala. Du behöver komma ut på brottmålsrättegångar, ta in det som delges, sätt ut en som du tycker rätt dom och kolla upp efter två veckor hur domen blev och motiveringarna. Snart kommer du upptäcka saker.

Det är snarare du som behöver läsa på lite. Beviskravet bortom rimligt tvivel gäller för samtliga brottmål, dvs även de som endast ligger på bötesnivå. Jag arbetar med brottmål så jag vet hur rättegångar går till och har läst många domar. Hur stor erfarenhet har du själv från detta område av juridiken?

Ant3

Äldre 10 Aug 11:14

#208

Anonym (usch!) skrev 2012-08-10 10:25:07 följande:

När dom kom utanför trappen misshandlade dom min släkting ganska brutalt med batong och de SÅG jag genom vardagsrumsfönstret. Och de har satt sina spår i mig OCH min släkting att man inte kan lita på poliserna.

Oooufh, har alldeles för mycket erfarenhet av sånt, har inget förtroende för polisen..
Detta är ett bra exempel på att den ena rösten väger tyngre i ord mot ord-situationer, och att bevisning blir mer eller mindre viktig beroende på vilka som sitter i rätten. Man har inte en chans när man hamnar där mot polis eller ordningsvakt.

Jag har blivit dömd för våld mot tjänsteman några gånger, aldrig funnits bevis utan enbart blivit fälld av deras version som backats upp av kollegor som ger falskt vittnesmål för att hålla varann om ryggen. Och hur många gånger har jag fått rätt när de använt övervåld? Aldrig. Trots dokumenterade skador och vittnen.

Och jag är långt ifrån ensam om det, de flesta som har vart i dessa situationer kan nog hålla med om att det inte riktigt går rätt till.....

twitter.com/inherface

LoPax

Äldre 10 Aug 11:23

#209

Vilken klassisk snyfthistoria. Detta är en typisk skröna som män skickar till varandra eftersom de fortfarande är helt övertygade att man kan se vem som misshandlar/våldtar någon. De vet dessutom att det absolut aldrig finns någon bland deras vänner som gör något sådant.
Så de skickar runt historier om "tjejen-som-falskt-anmälde-en-våldtäkt" för det vet ju alla män att det är så det oftast är. Dvs, om det mot förmodan skulle "drabba" någon av deras vänner. För som alla killar vet, en tillbaka dragen anmälan är samma sak som att ingenting har hänt!
Är det däremot en muslim som är anklagad, då vet de ju att "ja de där blattarna kommer ju alltid undan".
Svenska män i ett nötskal - tyvärr.
Missförstå mig nu inte, jag gillar svenska män i det mesta, men när det kommer till det här ämnet så är de skrämmande tunnelseende. De har fortfarande bilden av hustrumisshandlaren som någon halvalkholiserad värsting eller den mörka mannen på gatan. De som släpar in kvinnor i buskar och sätter på dem mot deras vilja. De glömmer att det är så många som går över alla gränser i hemmets "trygga" vrå.

Jag tror att problemet med folk som blir oskyldigt dömda är extremt litet. Sverige har en bra rättssäkerhet och det som gör att vi lever i ett ganska tryggt och demokratiskt land. Sen blir det ibland fel, och även orättvisa domar, men det är också någonstans det priset vi alla betalar. För trygghetens skull.

Helt OT, men när jag skrev ordet värsting undrade min dator om det inte var så att jag egentligen menade "rävsting, bärsting, värkstig eller värst" haha, vad i hela friden är rävsting och bärsting?

Anonym

Äldre 10 Aug 11:26

#210

Anonym (Bea) skrev 2012-08-10 11:11:38 följande:

Det är snarare du som behöver läsa på lite. Beviskravet bortom rimligt tvivel gäller för samtliga brottmål, dvs även de som endast ligger på bötesnivå. Jag arbetar med brottmål så jag vet hur rättegångar går till och har läst många domar. Hur stor erfarenhet har du själv från detta område av juridiken?

Det är skillnad på text och text. Om målsäganden är trovärdig så är det ställt bortom rimligt tvivel att den åtalade är skyldig. Varken jag eller samhället eller resten av europa håller med om den måttstocken.
15 år som journalist i domstol och intresse för skapande och utförande av lagar. Alltså uppfyller domstolar det som avsågs med lagen. Yrkesjurist förövrigt, praktik hos åklagarmyndighet. Just nu jobbar jag inom kriminalvården.

Att bli oskyldigt dömd för ett brott som du inte begått

INNEHÅLL