1,5 åring som vägrar lägga sig

jobbig situation, dock tror jag inte på att förändra några rutiner utan fortsätta lägga precis som vanligt trots skrik. Att bara lugnt och bestämt säga godnatt och nu SKA du sova och sedan gå ut (om det nu är det man brukar). Det är nog viktigt att man är trygg i sin roll som förälder här, är tydlig och sätter gränser, även om det man allra minst vill att höra sitt barn gråta, för i långa loppet så kommer barnet att inse att mamma och pappa är trygga och lugna och dom ger inte vika, och förmodligen kommer fasen att upphöra lika fort som den kom, men det lär ju säkert ta någon vecka med stålnerver och bestämd tydlighet.

jag har gjort så, och det har funkat hur bra som helst, men nu är ju jag en sån som tidigt sätter rutiner och gränser och jag har aldrig haft sömnproblem med barnen och jag tror jag har mycket att tacka för att jag är trygg i de rutiner som jag satt och när barnen märker att man är trygg så blir dom oxå det och då slipper det bli problem vid läggningarna.

Sen så är det väl lika bra att jag förtydligar att om barnen vaknar upp från en mardröm eller om det är sjukt så då finns jag ju där till hundra % med kramar och närhet tills barnet lugnat sig(så ingen moraltant tror att jag är kall och hård mot mina barn), nu utgår jag ifrån att det är en helt vanlig läggngingsprocedur vi talar om.

Nä, jag tror på att man bestämmer en läggningsrutin och sen håller man stenhårt på den, det har både förälder och barn mycket att vinna i, även om rutinen är jobbig att infästa.