Tatuerade förksollärare - ja/nej?

Givetvis har vanor och attityder ändrats mycket fram till idag. Det är dock inte relevant för vad jag skrev som var en kommentar till vad jag uppfattade avsågs med inlägget om den åldriga kvinnan med den snuskiga dolda tatueringen, nämligen att tatuering även förr skulle ha varit /mer utbrett/ förekommande bland vanliga kvinnor i Sverige, om än på dolda platser på kroppen.

Åsa: att jag nämnde tatueringar förr var inte menat som att det var vanligt då. Snarare ett sätt att visa att tatueringar inte är en ny företeelse. Dessutom tyckte jag det var ett sätt att visa att så många går runt och tror att det bara är kriminella och lågutbildade som tatuerar sig men man vet aldrig vad som döljer sig under kläderna. Även en gammal farmor kan ha det... (Men du kanske vet mer om den kvinnans historia än jag?) Så på en förskola kanske några har synliga tatueringar medan det helt klart finns både föräldrar och personal som har några dolda...

Många verkar tro att vi är först med det nu. Det kommer att komma och gå precis som allt annat mode. Men just nu är det så pass vanligt att ingen direkt höjer på ögonbrynen så länge man inte överdriver med politiska, rasistiska eller religiösa motiv. Sedan finns det många som inte tycker det är snyggt och det finns säkert arbetsgivare dom skyr synliga tatueringar pga gamla värderingar.. På min egen arbetsplats kryllar det inte av synliga tatueringar, men de finns... Dessutom har de flesta av innehavarna många högskolepoäng i historia, arkeologi, språk, turism. Jag som INTE har en hög utbildning är däremot otatuerad... men jag ser det som ett vanligt inslag i moder idag och inget jag reagerar på när jag sitter med som facklig representant på arbetsintervjuer. Har inte heller hört en enda chef kommentera tatueringar efter intervjuer.

Jag har inte orkat läsa alla svar, men min personliga åsikt råder:
Jag är legitimerad förskollärare, ganska nyutexad och relativt ung.
JAG bryr mig inte om tatueringar. Tror heller inte att det är många som gör det nu för tiden. De som bryr sig är de som snart går i pension.
Till och med barnens föräldrar är ju idag både tatuerade och piercade.
(även jag, även om det bara syns på sommaren då de sitter på benet)
 
Dock vet jag en kille som hade "otäcka" tatueringar på armarna, men när han jobbade så hade han långärmat på sig..Visserligen länge sedan nu. Idag gör han kanske annorlunda..

(Har inte läst tråden) jag tycker att tatuering är så pass vanligt nu för tiden att det inte borde vara ett hinder :) kanske vissa kräver att dom går att täcka med kläder dock :) jag själv älskar tatueringar och har några själv och skulle bli sur ifall man blev nekad ett jobb pga. Tatueringar :P

Eftersom ditt "Man gjorde det även på den tiden, om än rejält dolt så bara den närmaste visste om det..." enligt din förklaring inte som jag uppfattade det syftade på att fenomenet skulle ha varit mer allmänt i bredare lager förr så är svaret jag skrev på inlägget inte heller relevant. Kommentar om att jag kanske vet mer om kvinnans i exemplet historia var ganska onödig; det torde vara uppenbart för oss båda att det var fenomenet jag skrev om och inte en enskild person.

Tycker att förskollärare ska se ut som folk gör mest. Korta, lång, tjocka, smala, mörka, ljusa, tatueringar, skjortor, huvtröja, slöja. Ju större variation desto bättre. Den värd man presenterar i hemmet är ju ofta lite enahanda och man vill väl förbereda sin unge på verkligheten liksom.

De som reagerar på tatueringar tillhör väl ett utdöende släkte vid det här laget.

Jag ska själv snart bli mamma och fattar inte varför tatueringar skulle vara ett hinder?! Det är bara bra om det finns olika dagisfröknar på dagiset så barnet får lära sej att alla människor är olika :)

Då tycker jag du ska läsa i denna tråd där folk av alla de slag låg- som högutbildade berättar om sina tatueringar och piercingar samt utbildning/yrke, kön och ålder:
www.familjeliv.se/Forum-24-364/m63901320.html

Åsa: Din kommentar om att man var eskortflicka om man tatuerade sig på den tiden var rätt tydlig markering av hur du uppfattade den gamla tanten. Så du var rätt bra på att dra alla över en kam. Jag menade INTE att det var vanligt på den tiden. Men återigen, det hände... Jag tyckte det var en lärorik anekdot och den har fått många sedan dess att fundera ett snäpp vidare när man inbillar sig att kvinnor, tanter, högutbildade, präster eller andra inte bör, får, vill eller har tatuerat sig. Idag är det VÄLDIGT vanligt. Så tagga ner. Jag brukar se mig själv som rätt tråkig och gammaldags men just nu framstår du som en gammal besserwisser som mer vill märka ord genom att punktmarkera mig än diskutera ursprungsfrågan i TS.

Tatuering blir mer och mer vanligt. Jag känner banktjänstemän, chefer, sjömän, förskollärare, föräldrar, egenföretagare, tanter (som en gång var unga och tatuerade sig på 70-talet) och andra som alla tatuerat sig eller uppskattar andras tatueringar även om de inte gjort det själva.