Dags att utredas, frågor.

har inga svar på dina frågor
men önskar all lycka !!
kram
från Diana som är adopterad 

Jag har bloggar om hela vår utredning. Kanske kan ge dig lite svar
Http://langtantilldig.wordpress.com

Längre bak i bloggen ligger inlägg om utredningen

Grattis till att snart vara igång!

Jag var jättenervös inför min första utredning (hann få göra om den en gång innan jag fick hem mitt barn och har nu gjort en syskonutredning - och de andra gångerna var jag inte nervös alls)

Det var väl nervositeten som var det jobbiga - att det var så viktigt att det skulle gå bra. Och att få till det rent praktiskt med jobbet. Själva utredningen var inte jobbig i sig - intressanta frågor att prata och tänka kring.

Jag lånade pengar till adoptionen. Hade lånelöfte från banken innan så att det var "klart".

Lycka till!          

Roligt att ni är på gång! Vi är hemma med vår flicka sedan några månader. Svar på dina frågor:

Hur var er utredning? Kändes den jobbig? Hur lång tid tog den och var innehöll den?
Utredningen följde innehållsmässigt socialtjänstens handbok för adoptionsutredningar. Utredningen samt tid till medgivandebeslut tog 6 månader. Den kändes inte så jättejobbig, men jag var ganska nervös ändå. Och så är det ju alltid lite pressande att känna sig granskad. Det är papperssamlande, läkarintyg, prover etc som ska klaras av. Kostar pengar och tar tid.

Hur har ni/hur kommer ni finansiera adoptionen? Hade ni något undansparat på banken innan ni utreddes?
Vi fick ta ett lån på vår bostad, hade tur att den inte redan var fullbelånad.

Jobbar du och din partner i samma stad ni bor i?
Ja, det gör vi

Lycka till!

Hej
Om du hinner läsa detta så önskar jag er LYCKA TILL! o så vill jag säga VÄLKOMMEN till adoptionsvärlden! Oj, va jag var nervös, städade, bakade o städade lite till innan vårt hembesök! Fast inte kollade hon om jag städat, varken under badkaret eller i tvättstugan..., men fint blev det! En märklig känsla att någon som man är så beroende av kommer hem och "inspekterar" hur man har det. Kanske någon är klok nog o tänker som det är tänkt, att utredaren bara kommer hem för att kontrollera att inte hemmet är rent olämpligt för barn ( att man lever i misär men klär upp sig inför mötena på kontoret etc)  och varken prickar under handfatet eller damråttor under badkaret är ju särskilt olämpliga för barn. Inte vet jag vem du är eller hur du tänker kring detta men så tänkte jag!

Vi arbetar i samma stad men jag vet flera där den ena eller både pendlar till annan stad som ändå fått medgivande. I socialtjänstens handbok för adoptioner kan du läsa vad ni ska prata om och vad utredaren ska lägga fokus på att utreda, den hittar du här: www.socialstyrelsen.se/publikationer2008/2008-101-5/sidor/default.aspx

Vår utredning startade  i juni och blev klar i sept med uppehåll för semester. Ett litet tips kan vara att boka in fler träffar än var utredaren tror kommer att gå åt i fall att någon blir sjuk för utredarnas kalendar misstänker jag är fylls ganska snabbt för lång tid (i alla fall gjorde vår utredares det).

Som sagt Lycka till!

Jag var sjukt nervös inför hemutredningen men när vi väl satte igång så kändes den inte alls jobbig utan var riktigt trevlig! Utredningen tog 5 månader från första träffen till godkännande av nämnden.

Vi sparade ihop till adoptionen.

Lycka till! 

Tack så mycket för alla svar!
Ja, visst städade vi massor inför hembesöket och gav hunden ett gott ben att tugga på så han inte skulle vara för dryg (dvs. precis som en valp kan vara ibland)
Utredare kom in och var endast i köket. Gjorde en gemensam intervju med oss och log mot hunden när den hoppade på henne. Allt som allt gick det riktigt bra och hon kollade inte in mina fina nytvättade fönster 

he he he 
det måste vara roligt komma som utrredare till att nervösa jumbojetsföräldr 
...som står och nästan välkommar med mopen ihanden efterom dom kom  det fanns en vrå till...

hoppas nu att godkännade kommer med raket fart