Gravid och sörjer för min mormor som har cancer och inte långt kvar att leva :( HJÄLP???

Det är ju okej att vara ledsen. Det är till och med okej att vara jätteledsen. Men jag tror inte att din mormor skulle vilja att du skulle vara ledsen hur länge som helst, och speciellt inte när hon fortfarande finns kvar.
För hennes skull så kan du ju tänka på allt bra ni har haft tillsammans, och även efter att hon gått bort, efter ett tag så kommer du att märka att du alla bra minnen fortfarande finns där, såklart, och det kommer att göra mindre ont att tänka på de. Inte på en gång, men lite i taget.

Är du religiös/troende så kan du säkert finna tröst i det
Och är du inte det så vet du ju ändå att din mormor inte kommer att vara sjuk längre. Inte må dåligt och ha ont.

Tack!

ta vara på den tid som är kvar. Miste min morfar i våras mycket oväntat då han fick en hjärnblödning. Kan än idag inte fatta att han är borta. Önskar jag hade haft tid att säga adjö.
 

Tyvärr bor vi inte i samma stad så jag kan gå och besöka henne när jag vill men har så klart kontakt i den mån det går. Har fått ta "farväl" om man kan säga så och har fått säga det jag ville och tyckte var viktigt för henne att veta och det var att jag älskar henne
Tror aldrig jag får se henne igen men mina minnen är starka och kommer finnas så länge jag lever.

Men trist för dig som inte hann, men han visste nog vad han betydde för dig.
Och förstår att du är ledsen över att du inte fick säga "farväl". Förstår att det måste finnas massor du skulle vilja ha sagt och går å tänker på men det gör dig nog bara olycklig så försök tänka att han redan visste.
 
Hur tufft det än må låta så tror jag det kan vara lättare att man inte är förberedd för att gå och "vänta"
på det värsta samtalet är inte roligt.
Hjärtat hoppas så fort telefonen ringer och det är psykiskt påfrestande.

      

Hjärtat hoppar skulle det stå.

Förstår att du är ledsen.
När det gäller förlossningen och att den skulle bli svårare om hon dig innan så tror jag inte du behöver vara rädd för det.

Min dotter dog i min mage i v 39+2 och jag fick föda henne. Upplevde förlossningen som enkel ändå. Man fokuserar liksom på uppgiften och har inte förmåga att fokusera på nåt annat. Även om allt runt omkring är ett helvete.

Hoppas du får ha kvar din mormor så länge som möjligt!

Åh herregud va hemskt för dig, kan inte föreställa mig din smärta :(
Beklagar

Men tack! 

Onsdagen den 3/10 kl 10:51 föddes en underbar liten kille på hela 4585g och 53cm lång :)

Min älskade mormor hann aldrig få glädjebeskedet om sitt andra barnbarnsbarn då hon somnade in redan i måndags :'( 
Så alla känslor är så dubbla just nu. Samtidigt som man har denna enorma lycka så finns den enorma sorgen efter någon som jag älskade så innerligt mycket. 
Ena dagen slocknade ett liv som jag älskade så och 2 dagar senare startade ett nytt litet liv som jag älskar av hela mitt hjärta.
Men jag har turen som har min sambo och mina älskade barn som hjälper mig i detta svåra. 

Jag var gravid i V 20 när jag vakade vid min döende mormors sida..Min älskade lilla Mormor knappt 66 år gammal...
De gjorde mig så ont så ont....Jag trodde inte jag skulle överleva utan henne...
Men de gjorde jag...De gjorde/gör ont...Men hon finns här och vakar hos mig...
En månad innan bebisen föds,kommer nästa käftsmäll...Min PAPPA hade hittats död...
Där & då kände jag att någon ville mig så väldigt illa...Två dagar innan vår dotter föds,så begraver jag min pappa...
Vet du? Jag trodde aldrig jag skulle bli människa igen....Men de gick...Det gör ont ibland,inte alls som då,eller jo vissa dagar..men den smärta du känner nu..den lättar..tro mig..den lättar...
Efter en tid,kan du ta ett andetag som inte skär i bröstet,le igen,skratta....Jag låg apatisk i två dygn efter att min mormor dött...stirrade in i en vägg...Men så hade mormor aldrig velat att jag skulle bli..eller att hennes barnbarnsbarn skulle få leva..så jag reste...de gjorde så ont så ont....Men jag visste även att hon ville att jag skulle vara tacksam för livet....
Massa massa kramar       

Förstår hur du känner dig, min mamma dog 61 år gammal I feb i år, jag var höggravid med dottern. (April) Och sonen fyllde 3 år bara nån vecka efter mammas bortgång Saknar ihjäl mig efter min mamma,..