Försöker och försöker - hon vill men sen dissar hon mig
Anonym (en bit på väg) skrev 2012-08-28 23:47:06 följande:
Jag och min fru hade ungefär samma problem, men det berodde inte på barn utan på skola och arbete. Hennes sexlust försvann i takt med ökade krav från skolan. När skolan var slut så kom det aldrig tillbaka. Jag vände ut och in på mig under mer än två år för att få igång vårt samliv igen. Kände mig tämligen värdelös och otroligt ouppskattad.Jag skötte om tvätt, städ, matlagning, osv. Mina barn bor varannan helg så de "störde" inte. Jag gav henne weekends på olika ställen för att komma bort från vardagen. Jag pratade med henne och skrev brev till henne. Ingenting... "Jag har ingen lust" var det enda hon sa.
En söndag för några månader sen gick jag som vanligt upp tidigt. Satt i köket. Min fru kom upp några timmar senare. Tittade på mig och frågade "Vad är fel?". Jag sa till henne "Jag vill verkligen inte göra detta, men det måste bli så att vi skiljer os. Vi kommer ingen vart i detta. Jag vill ha ett samliv där jag känner mig uppskattad och årdåvärd. Du känner inget av detta." och sen reste jag mig och gick ut.
Vi gick båda som i koma i tre dagar. Det var mitt livs tre värsta dagar, då jag älskade denna kvinna makalöst mycket. Sen kom hon till mig och frågade om jag var helt säker på detta, för hon ville inte skiljas. Då sa jag till henne att ta två dagar och fundera vad hon vill med sitt liv. Sen kan vi prata.
Samtalet vi hade var det bästa vi haft i hela vårt äktenskap. Jag sa att jag vill ha närhet och sex. jag sa att sex är så viktigt för mig att jag inte tänker låta någon ta det i från mig.
Detta fick henne att vakna till i livet ordentligt. Hon förstod att hon låtit fel saker ta för mycket fokus. Nu har det gått några månader. Vi är inte ända framme till att saker är perfekt, men vi är på god väg.
Men visst är det tråkigt att det måste till så drastiska saker.
En avslutande mening, från min fru, som gjorde både mig och min fru riktigt medvetna på allvaret med det hela var när hon sa "hur långt är du beredd att gå med detta?"...hon kände sig givetvis trängd och frustrerad. Hon befarade det värsta då vi älskar varandra och för övrigt har det hur bra som helst. Det var givetvis inte min mening att få henne att känna sig trängd, men detta krävdes för oss för att vi skulle nå varandra i vår kommunikation fullt ut.