Dispens på dagis?

Just därför uttalar jag mig inte heller, jag skriver ner lite tankar jag har.

Jag skriver inte att det är fel av ts att söka dispens.

Det stämmer att man kan ta ut 30 dubbeldagar. Vilket inte räcker långt om det är så att matningen under de första månaderna är jobbiga. Nu har TS bf i mitten på december, så en ev partner kan säkert ta både de tio dagarna+semester+trettio dubbeldagar. Men sedan då?
Då handlar det om ca 3-4 månader till, som kan vara väldigt intensiva. Man kan också ha världens flyt och då är det fullständigt logiskt att inte längre använda sig av en dispens. Men det kan också vara så otroligt viktigt för hela familjen med de där extra timmarna på förskolan under en något längre tid att jag inte förstår varför de inte ska ha dem.

Och, Gumsegumsan har en poäng - om ni är oroade för hanteringen av era skattepengar, så är det förmodligen bättre, billigare och smidigare att tillåta dispenser på förskolan, än att dänga i med utredningar och väntetider och utbrända föräldrar och utagerande barn och att utnyttja ett annat system med t ex stödfamiljer (som också ska utredas och betalas och som ska följas upp) ..

Det jag reagerar på är nog mest att man faktiskt kanske inte KAN välja att vara hemma tillsammans. Man har 30+10 dagar. Den här intensiva perioden pågår nog snarast under det första halvåret, så man kommer inte så långt på dessa dagar tillsammans.

Jag håller med, det är klart att TS ska söka dispens. Själv hade jag nog inte ens kommit på att göra det så långt i förväg, men jag har ju inte heller behövt förbereda mig på att få tvillingar.

Med tanke på att TS är gift med sin man och lever ihop med honom som dessutom också är pappan till barnen så finns det givetvis två föräldrar.

Och jag kan absolut förstå att det är skrämmande och läskigt för TS att få så många barn under så kort tid och dessutom i så ung ålder, men då hjälps man åt! Man planerar inte att utnyttja samhället bara för att man är rädd för ansvaret. Då ser man till att planera väl med pappan till barnen och ordna situationen på bästa möjliga sätt helt enkelt. Och skulle det så småningom visa sig att de inte klarar av det riktigt, att det kanske blir kolik, sjukdom eller andra svårigheter som gör att de inte orkar med, ja då kan man söka hjälp för avlastning. Men det är ju inget man kan börja kräva per automatik bara för att!

Vad surrar du om egentligen? Det klart att man kan vara hemma tillsammans, i synnerhet med tvillingar eftersom man kan vara hemma med varsitt barn! Och man har inga 30+10 dagar. Pappan har dubbla pappadagar, dvs 20 stycken vid tvillingfödsel till skillnad från de vanliga 10 pappadagarna. Dubbeldagarna är 30 dagar per barn som båda föräldrarna får ta ut för samma barn. Det är alltså 20+60 du måste räkna där. Men man kan ändå välja att vara föräldraledig för varsitt barn, och behöver inte ens utnyttja dubbeldagarna över huvudtaget eftersom det finns två barn med i bilden (och dessutom en liten 1-åring vars dagar omöjligt kan ha tagit slut redan så här tidigt).

Så brist på dagar är det då rakt inte!

Kanon!
Jag reagerade bara på att du automatiskt utgick ifrån att några få timmar inte skulle kunna räcka om man var två föräldrar. Det är det som beror på.

Det finns så många som har föräldrar som hjälper till och avlastar - har man inte det kan någon extra timma på fsk vara precis det lilla som behövs för att kunna ge de äldre barnen det de behöver. Det KAN göra stor skillnad.

Men, det finns ju andra fall också där det faktiskt handlar om djupare problem och då lär inte några timmar dagis/fritids lösa det. Då är ju behovet något mer permanent också, kan jag tycka.

Tack för förklaringen! Jag inser att jag tankevurpade och läste försäkringskassans info för fort.

Fast jag tänker ju ändå att om man inte klarar av det när man är två, att man då kommer eller är behov av utökat stöd? Det är ju av omsorg jag tänker det, inte för att jag tycker att något är fel.

Jag har aldrig hört talas om föräldrar som inte är hemma tillsammans i början med tvillingar.

Men även om det inte handlar om brist på dagar, så kan det finnas andra helt vettiga och legitima anledningar till att bara en förälder är hemma, och jag tycker förstås fortfarande att en tillfällig dispens är ett fullständigt humant och förståndigt sätt att lösa en övergångssituation på.

Så med två föräldrar hemma på heltid, så tycker du fortfarande att någon som är 1 år har det bäst med fler timmar på förskolan än hemma?

Jag har familjer i vänkretsen där föräldrarna bara varit hemma båda två under en kort tid, sedan har mannen varit tvungen att jobba för att de annars inte fixar ekonomin. I två av fallen hade de dessutom stora familjer ungefär som TS.

Sedan håller jag ju med dig i det du säger i de två första meningarna - med skillnaden att när man ser att det enbart handlar om en kortare period, när man liksom ser när allt kommer bli bättre, då kanske det varken är socialt effektivt eller kostnadseffektivt att gå in via soc för att stödja familjen.

Jag tycker att det beror på.

Dessutom är jag inte cynisk nog att tro att människor i stor skala vill missbruka systemet, eller inte vill umgås med sin 1,5-2-åring (som det är fråga om i TS fall).
Jag tror inte att man begär dispens så där utan vidare, faktiskt. Och än mindre att man beviljas dispens utan vidare. 

Så nej - jag tänker inte sia om i vilken situation en ettåring har det bäst, eftersom det beror på så många saker. Dessutom är "fler timmar på förskolan" rätt relativt. Om man vill ha barnet 10 timmar mer i veckan, 2 timmar extra om dagen, så spelar det ju också en viss roll vad utgångsläget var.

Skulle vilja påstå att det är ytterst ovanligt med så extrema situationer att en nybliven 1-åring skulle ha det bäst på förskolan istället för hemma med två närvarande, fullt friska föräldrar och en stor familj.

Håller med, om så små barn har det bättre på förskolan än hemma så vore en avlastningsfamilj (tex) kanske rätt på flera plan. Det känns som att familjen då behöver mer hjälp. 

Prövningen för om utökad förskola ska erbjudas handlar ju som sagt om det behövs för barnens skull, inte om föräldrarna tycker att det är skönt med extra avlastning.  

Alltså, blir man beviljad utökad tid på förskolan så är det för en kortare period, vi har fått för två månader, inte längre än så. Och det är ju oftast det som behövs, en kort period när man har det väldigt tufft hemma.

Måste hålla med Skogsvitter i mycket hon säger.
    En ettåring har det bäst hemma hos sina föräldrar - om föräldrarna har sunt förnuft, det råder inga tvivel om det. Däremot är det inget som säger, att det är dåligt på dagis/förskolan vid ett år, men tidigt är det. Hur som helst, det finns många anledningar till varför man väljer som man gör, kan vara pengar osv... 

Ibland känner jag, säger nu inte att det är så, att man skaffar barn utan att sedan fundera på hur man skall klara av att ta hand om barnen, det borde ju inte vara samhället utan föräldrarnas ansvar. Man skaffar väl ? barn för att man vill umgås med dem, inte kan det väl vara av någon annan anledning (jo visst kan det ....).

Att livet kan ta andra vändingar än vad man räknat med finns också.

Kram Alla från en som kämpat i många år för att äntligen få lyckan att få barn, och dessutom flera.      

Förstår om du lämnar tråden men jag skriver ett tips till dig om du vill läsa. Jag fick tvillingar i januari och har en son på 3 år. Pappan var hemma i 4 månader med mig sedan har vi haft dispens för våran 3-åring med 10 timmar i veckan dvs 25 timmar/vecka. Om du känner att behovet finns för dig och dina barn ska du helt klart ansöka om dispens åt de äldre syskonen. Gör en skriftlig ansökan hänvisa till att  barnomsorgslagen är skriven för familjer som får ett barn i taget och inte tar hänsyn till tvillingföräldrar och deras speciella situation, eller tll de äldre syskonens. Stå på dig och om du får avslag be om ett personlig möte med handläggaren.
MAN ÄR INTE EN SÄMRE FÖRÄLDER FÖR ATT MAN BER OM HJÄLP OCH STÖD!!!!!!!!!!!!!!!!
DET ÄR JU FÖR BARNENS SKULL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!