man tjänar inte på att vara snäll och trevlig

Hej allihopa! Jag är förvånad över att jag fick så mycket respons - och så snabbt!
Era inlägg var tankeväckande i allra högsta grad.
Så här är det: jag är inte en person som vill "tjäna" på att vara snäll. Det är snarare så att jag har gett villkorslöst av mig själv, där vissa har utnyttjat denna snällhet. Då blev jag plötsligt bitter - jag vill att man skall visa mig respekt. Inte utnyttja min snällhet typ: hon ställer alltid upp så jag kan lämpa över all min skit på henne.

Det är då jag tappar greppet.

Sedan har några av er mycket rätt i att det i stort sett handlar om sund gränsdragning . Vilket tyvärr varit och är svårt för mig.

Så jag tror det är en blandning av dålig självkänsla ( som gör att jag per automatik ställer upp på det mesta, utan att reflektera om jag verkligen vill) samt en vanlig villkorslös människokärlek och medkänsla - men att jag har svårt att sortera vilket som är vilket.

Vilket - resulterat i sådana här känslosamma inlägg på FL!

Om någon har konkreta tips på hur jag kan balansera detta bättre är jag jättetacksam!

Observera , jag förväntar mig inget tillbaka annat än respekt. Så det handlar inte om att tjäna på ngt.

Velouria: tack för ditt inlägg. 
Skönt att någon förstår mig ( och inte förutsätter att jag "kräver" något tillbaka av folk) det är inte det det handlar om. Snarare en tendens hos mig att förvänta mig mer av mina vänner/ släktningar/ partners etc och sedan bli besviken.
Jag har lite askungen-tendenser ( i form av att kuvas och se till så att alla är nöjda) är så innerligt trött på detta och det är absolut inget jag koketterar med - tvärtom - jag hatar denna egenskap!

Hur fan skall man bli av med den? Det värsta är att jag har fått en depression på köpet  - men är nu sakta på väg upp ur den.

Kram