man tjänar inte på att vara snäll och trevlig

Man kan vara snäll och trevlig utan att vara mesig och mjäkig. Knepet är att vänligt men bestämt neka till att bli trampad på.
Att vara snäll och trevlig ger vänner.
Att vara mesig och mjäkig ger inga riktiga vänner utan snarare uppdragsgivare.
Att vara elak och otrevlig ger inga vänner men gott om fiender.

I min värld kan man i bland välja att göra Rätt eller att göra Fel. Kanske man tjänar mer på att göra Fel, men man gör Rätt ändå, bara för att det är så man gör om man är en bra människa. Jag håller helt med dig om att det inte går att avfärda "goda gärningar" som egoism, för den eventuella sköna känsla man får av att göra Rätt, den överskuggas ofta av priset man får betala.

Jag gjorde Rätt för ett par veckor sedan. Det har kostat mig en tusenlapp hos kotknackaren (hittills), ett gnagande dåligt samvete över att jag kanske inte gjorde tillräckligt och så har det satt sina spår i den bräckliga hälsa jag lyckats vila mig till under sommaren efter en svår sjukdom. Men om jag hade valet att backa tiden för att ändra på historien, så skulle jag ändå gjort samma sak igen, helt enkelt för att det var det enda Rätta.

Men sådant här har ju egentligen inte med snällhet att göra, utan snarare med att man har ett samvete ...

Nej, man gör något för att världen ska bli en lite bättre och vackrare plats. Det har möjligen med idealism att göra, men inte med egoism.

Det är som att borsta tänderna. Jag känner mig inte som en bättre människa av att göra en sådan vardaglig och nödvändig grej, utan det är något jag bara gör. Varför skulle man gå omkring och "må bra inombords" för att man gör något som är självklart?