Hur ska jag hantera sorgen?
Jag förlorade min Farmor för knappt ett halvår sen, det kom plötsligt och som en chock. Hon var ju sjuk och gammal men ändå inte i sådant synligt skick att det kändes som något kritiskt och allt var som vanligt. Sedan blev hon så dålig på några timmar. Jag förstår det inte än , jag tror det är som vanligt..vi stod varandra SÅ nära och vi har umgåtts SÅ oerhört mycket genom hela mitt liv.
Kan inte förstå min familj då de pratar om henne som att hon inte finns, jag väntar fortfarande på ett telefonsamtal, att vi snart ska ses och hoppas det snart 'bara snart så...då blir det som vanligt igen...då ska dom andra få se ' typ.
Begravningen var det jobbigaste jag någonsin varit med om, den spelas ständigt upp i mitt huvud, om och om och om igen...jag tänker på den jättemycket. Jag drömmer om begravningen och om henne på nätterna , i olika situationer (vi är glada,skrattar,umgås)....eller så är det tomt i hennes lägenhet., jag går omkring och letar på olika ställen efter henne...
På dagtid så förtränger jag allting och tillåter mig inte att vara ledsen...(har problem med ångest,depression och känslor överhuvudtaget ) och hela känslo-grejen är ett smärtsamt kaos då jag inte tillåter mig ha känslorna...mycket går ut på att det är inbillning och på film alltihopa... eller ' sluta älta nu och lägg av och gör dig till' -tänket ....
Min familj pratar öppet om henne och accepterar , jag tycker de inte borde prata om henne så....jag tycker de är 'dumma'...är ju bara ett missförstånd liksom.
Då jag drömmer så jobbiga drömmar om henne så vaknar jag och är så fruktansvärt ledsen inuti..men försöker tänka att 'det var bara en dröm-och hon finns ju, drömmar är påhittade saker' typ...
Jag orkar inte ens se eller ta hand om de saker jag fått efter henne...
Hoppas och tror alt ska bli som vanligt snart...och jag har så svårt att hantera det här att jag inte vet vart jag ska ta vägen.... :'(
Kan det gå över att sig själv snart? :'(
