• Pompeia01

    "Ska" man byta tillbaka till sitt gamla namn efter skilsmässa? Nytt barn med ny man på väg.

    Jag tycker det är helfel att barn och nya makar kan få efternamnet som man själv fick genom förra giftet. Trots att jag vet att det ÄR så idag. Om namnet är Karlsson spelar det knappast någon roll, men om det är ett ovanligt, rentav adligt namn..? Det är helt galet att det finns människor som heter adliga namn nu, som inte tillhör den släkten alls...

    Så här tycker jag blir bäst:

    Anna och Per Eriksson har dottern Livia Eriksson. De skiljer sig, och Anna behåller Eriksson för att heta samma som Livia. Anna träffar senare Nils Blom. När de gifter sig tar hon Blom som efternamn och behåller Eriksson som mellannamn. (Fast vilket namn som blir mellannamn tycker jag inte är så viktigt. Det kan även avgöras av vilket som låter bäst - namnföljden alltså.) Nils är inte Livias riktiga pappa, så hon ska inte ha hans efternamn. Hon heter fortsatt Livia Eriksson. När Anna och Nils får sonen Marcus, så heter han enbart Blom. 

    Alltså heter alla slutligen:

    Per Eriksson
    Anna Eriksson Blom
    Nils Blom
    Livia Eriksson
    Marcus Blom          

    På det sättet får båda barnen fortsatt namngemenskap med båda sina föräldrar. Förklaringen till hur det blivit så, får man av mammans dubbla efternamn. Man ser vart alla hör och det är ordning och reda!    


    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompeia01
    petsod skrev 2012-09-10 10:13:36 följande:
    Självklart är det en smaksak men jag bytt tillbaks till mitt eget efternamn efter att ha skilt mig (hade som gift mitt efternamn som mellannamn). Känns mer konstigt att heta som exet eftersom han har träffat en ny och om de gifter sig vill inte jag ha samma namn. Känns däremot inte konstigt att dottern heter som pappa och jag ngt annat.

    Jag tycker att man har "rätt" att behålla exets namn, om man har ett eller flera gemensamma barn med det namnet. För man skiljer sig ju inte från barnen! Bandet till dem är evigt, och det får gärna märkas på efternamnen.

    Däremot kan jag tycka att kvinnor som gift om sig och snart skilt sig igen på äldre dagar, när det inte blir några barn längre, gör sig ganska löjliga när de behåller exmakens efternamn. Speciellt om det är ett fiiiint, adligt namn. Då kan man nästan undra, om hon hade planerat att få tillgång till namnet - att det var bara därför hon gifte sig med gubben... 
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompeia01

    Jaha, nu först såg jag att ni inte var gifta... Det smidigaste är ju om ni gifter er, av en massa skäl - bland annat juridiska! Det är ännu viktigare i styvfamiljer, på grund av att särkullsbarnen har rätt att få ut hela sitt arv på en gång.

    Jag tror inte att det går att ta tillbaka flicknamnet men ändå behålla exmakens efternamn som mellannamn, när man är i ditt läge - d.v.s. redan skild från exmannen. Det vore ju det näst bästa annars (om ni inte vill gifta er), och så kunde ert nya barn få dubbelnamn: ditt flicknamn samt sin pappas namn kvar. Du får ringa Skatteverket tror jag, och fråga! 


    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompeia01
    Anonym (skild) skrev 2012-09-10 11:25:55 följande:
    Ungefär lika spridda skurar som jag trodde.

    Jag känner ju att mitt efternamn är mitt efternamn oavsett hur jag fick det. Känner större tillhörighet till det än det än vad jag hette innan. Gifte mig ung och det är ett par (och några till ;) år sen) så mitt gamla namn känns för mig som jag som tonåring liksom. Så att byta tillbaka (blir inte till båda fternamnen jag hade då utan till ett av dom bara) känns avlägset. Skulle jag göra det är det redan bestämt att barnet jag har med mitt ex skulle få det också. Men som sagt det känns avlägset.

    Det är ju ingen tvekan om att DU har rätt att behålla namnet livet ut, eftersom du fött barn in i den släkten. Däremot tycker jag som sagt att det är helfel att ge namnet vidare till någon som inte tillhör din exmans släkt - som inte har hans blod. Efternamn är ju inte individers namn först och främst - de är släktnamn. På engelska heter det "family name" till och med. Genom efternamnen kan man se vilka som är släkt med varandra - vilka som hör till samma ätt och härstammar från samma stamfader. Fruar och exfruar då undantaget, men det hör till om de själva fött barn in i den släkten.

    Så traditionell är jag..! Jag tycker att allt har blivit så rörigt och normlöst nu... 
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompeia01
    alynda skrev 2012-09-10 11:42:07 följande:
    Vad gäller din exmans namn så kan inte ditt barn med en annan man få det enligt namnlagen.

    Jo faktiskt. Så galet blev det efter sista lagändringen. Jag trodde inte heller på det, men jag rinde Skatteverket och frågade!
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompeia01
    Anonym skrev 2012-09-10 11:43:23 följande:
    Men då ska alltså inte män ta kvinnors namn heller, och allt arv ska gå på fadernet och bara till pojkar som för släkten vidare? Visst kan man vara traditionell om man nu vill det, men jag tycker inte man kan kategorisera så som du gör idag, 2012, när folk lever i helt andra familjekonstellationer än på förr i tiden.

    Om ts byter namn så heter hon ju inte som sina andra barn. Och behåller hon sitt namn så kan hon inte heta som sitt nya barn (enligt dig), så på viket sätt är det ett "famijenamn"?
    Jag tycker faktiskt att det är jättetöntigt, med män som tar fruarnas efternamn. Känns som att de är under toffeln på riktigt... Pengaarv är något annat. Även om jag gärna sett att fideikomisset blivit kvar, eftersom artefakter från många gamla fina kulturmiljöer, nu sålts ut till utländska samlare och skingrats för vinden... Men det är säkert smällar som vi får ta, för den heliga jämställdheten...  Rynkar på näsan


      Problemet uppstår inte om hon gifter sig med den nye mannen. Då kan hon göra som jag skrev i mitt första inlägg, och alla barn får efternamnet gemensamt med båda sina föräldrar. (Mamman har då två namn, varav hon delar det ena med barnet från första äktenskapet, och det andra med barnet från andra äktenskapet.)
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompeia01
    Bok skrev 2012-09-10 13:32:24 följande:

    Jag har för mig att man inte kan ge en f d makes namn till barn med andra personer; hittar bara information på Skatteverkets hemsida om att man inte får föra vidare efternamnet till en ny partner dock:


     ”Som gemensamt efternamn får ni inte välja ett efternamn som en av er har fått genom ett tidigare äktenskap eller registrerat partnerskap.”


     www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/namn...


     Men Magdalena Ribbing, som brukar ha koll, skriver såhär:


     Enligt namnlagen har den som varit gift rätt att behålla det äktenskapliga efternamnet även efter en skilsmässa. Däremot kan man inte ge en före detta makes-makas namn till barn eller make-maka i ett kommande äktenskap.


     


    www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/08/11/beha.../


    Magdalena Ribbing hade helt enkelt fel där. Jag föreslår att du ringer Skatteverket! Jag VET att jag har rätt - jag önskar att jag inte hade det...
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompeia01
    Anonym skrev 2012-09-10 11:44:21 följande:
    Jo, men det är säkert därför folk är gifta i 20-30 år. För att få behålla ett fint adligt namn Obestämd

    Jag skrev ju "och snart skilt sig igen". Kommer ihåg att det var någon kvinnlig journalist på Svensk Damtidning som fick mycket kritik för att hon gjorde så. (Det här är kanske 20 år sedan.) Folk sa att hon gift sig med den adlige gubben och skilt sig snabbt igen, bara för att hon skulle få mer trovärdighet som kungareporter med ett adligt efternamn...
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompeia01
    Anonym (skild) skrev 2012-09-10 11:55:21 följande:
    Många olika åsikter är det, att läsa och svara har gjort det ganska tydligt för mig själv hur jag känner.

    Alternativen som är relevanta just för oss är:

    1. Jag ger mitt nya barn mitt nuvarande efternamn antingen som mellannamn eller efternamn beroende på vad vi tycker känns bäst. (Min nuvarande har alltså inga problem med namnet alls)

    2. Jag byter till ett av mina flicknamn som jag inte känner är JAG, byter/lägger till ett efternamn på mitt tidigare barn och ger mitt nya barn på väg det namnet som antingen mellannamn eller efternamn.

    Just nu känns valet rätt enkelt. Även om inte alla tycker det är korrekt. Det viktiga är vad jag känner och självklart min nuvarande. Mitt ex kunde inte bry sig mindre. Den enda jag kan tänka mig fnyser åt det är exets mamma, men tilläggas kan då att hon har namnet som "ingift" hon också och har inte bytt tillbaka sen hon skiljde sig.
    Som sagt: jag tycker att det är jättefel att ett barn som inte tillhör din exmans släkt ska bära deras efternamn. Det har mindre betydelse om namnet är Gustafsson, eftersom det finns så många olika släkter som heter Gustafsson ändå. Men om det bara finns en enda släkt som heter din exmans namn, och så ska ditt barn ha det som något slags gökunge - utan att de kan stoppa det... Nä, jag skulle inte kunna göra så.
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Pompeia01
    Bok skrev 2012-09-10 13:38:17 följande:
    Ah - menar du att man alltså har rätt att ge ett efternamn man själv förvärvat till ett barn med en annan person, men inte till ny make? Intressant i så fall.
    Ja, det är faktiskt så.
    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
Svar på tråden "Ska" man byta tillbaka till sitt gamla namn efter skilsmässa? Nytt barn med ny man på väg.