Det är ok att mitt barn svär!

Men ni som säger att ni svär hela tiden och som borstbindare.....poängen med det är? Det finns ju inte minsta tillstymmelse till kraft alls kvar när de brukas på det viset......och då faller argumentet vad gäller att kraftuttryck berikar språket. Det enda som finns kvar då är ju "typ"/"liksom"-funktionen.....och då är vi väl ändå tillbaka på torftigt språkbruk, eller? 

Jag tycker inte det är fint med svordomar, och det låter så otroligt fult när små barn svär. Jag kan inte se att en tex femåring ska behöva säga fy fan eller helvete om något inte fungerar. Tycker det låter fult när man själv säger det också. Nu är jag ingen ängel, jag svär av och till jag också, speciellt när inget fungerar och man är stressad. Man får ut sin aggression. Men jag tycker inte det är särskilt fint när vuxna svär heller för den delen. Men det är skillnad när man svär var och varannan mening än om det sker en gång i veckan eller så.

Min dotter har svurit några gånger, några gånger har jag skrattat och andra har jag sagt ifrån att så säger man inte, beroende på tillfälle. Jag vet att hon kommer att lära sig orden, och har snappat upp på dagis. Vi gör inget stort nummer av det - bara det inte är åt någon hon säger saker. Men då vi sällan svär här hemma så är det sällan hon använder de orden också. Även om hon mycket väl kan några.

Sen vad andra gör är upp till dem. Inget jag lägger mig i, mer än att i mitt huvud tycker att det är fult. Kanske jag säger åt barnen om de är hemma hos mig eller om jag är i närheten att så säger  man inte. Beroende på situation och så förståss.

Det är ju inte direkt som att man säger "Fan, vi måste köpa så jävla mycket mat för jag är helvetiskt hungrig", men nog slipper det in något fan, helvete, fitta och satan då och då under dagens lopp. Det är klart att jag varvar det med andra ord, men jag svär helt klart mer än mina övriga vänner. Det betyder inte att jag inte använder likvärdiga icke-svordomar. För mig är en svordom bara ett ord och precis som jag inte säger jätte om allt (jättesöt, jättestor) så säger jag inte jävligt eller skit hela tiden.

Skumt att skratta ena gången hon svär och nästa gång skälla. Hur tänkte du där?

På fråan om varför man svär kan jag ku bara svara för mig själv. Jag svär mär det känns bra att svära för att få ut frustrationen. Spillar jag en kopp varmt kaffe på mina vita byxor sÅ känns der myckey bättre att brista ut i ett helvete!! An ett " hoppsan "

Jag har aldrig skällt på henne, vad fick du det ifrån? Baraför att man säger ifrån betyder inte det att man skäller. De få gångerna jag har skrattat har hon varit så söt och det hon har sagt det mest för att hon har hört ordet. Kan säga att det inte är något grovt svordom om man nu kan rangordna dem. Kanske inte räknas som svordom alls heller för den delen. Kan jämföra det med ordet fytusan.
De gånger jag sagt ifrån är när hon använd svordomar mot någon människa, det anser jag inte vara okej. Och det behöver för den delen inte vara en svordom utan det räcker med att vara ett nervärdernade ord.

Är det så konstigt att man ser skillnad på när saker och ting sägs? För mig så är det okej att säga att en leksak är ful och kan säkerligen skratta med min dotter om hon säger att en leksak är ful och skrattande säga "Jaha, tycker du det du. Det tycker inte jag!" till exempel.
Men det är verkligen inte okej att säga att en människa är ful. Där skulle jag säga ifrån på en gång, att så säger man inte. Men skulle för allt i världen inte skälla ut henne om hon sa det. Eller jo... kanske om hon var 8år och man sagt ifrån 1000000 gånger och hon aldrig lärde sig. Men det får jag verkligen inte hoppas att det sker. 

Jag försöker att undvika att svära för jag tycker det låter så illa. Min mamma är en som svär i tid och otid.  Så jag vill inte att mina barn ska svära. Fast den äldsta brukar säga pruttunge till lillebror när han blir sur.

Min son svär oxå ibland men försöker alltid att inte svära så barnen hör, låter så fult när barn går o svär..
tycker inte man ska säga att det är ok att svära hemma men inte på dagis, kan nog bli lite svårt för ett barn o hålla reda på de. Om man hör svärord hela tiden blir de atoumatiskt att man börjar använda de oxå.Finns andra "förstärknings-ord" man kan använda. 
Blir faktiskt irreterad ibland när föräldrar svär o säger andra uttryck som barnen tar efter för de drabbar ju andra, dom kommer ju säga likadant på dagis o lära andra barn!....  

HAHAHAHAHAHHAHA!! fick oxå den bilden framför mig

Låter trevligare än riktiga svärord iaf. Hur svårt är det att lära barnen att säga järnvägar, järnspikar eller liknande i stället för att svära?

Fast, jag bryr mig ju inte om de svär. Varför ska jag lära dem andra ord när jag inte tycker att det är ett dugg farligt med svärord?